dolk, kniv, vapen

Dolk med dekor av de sju höstgräsen (akikusa) och trollslända. Japan. Signerad So-zen. Bladet eventuellt pre-Edo-perioden, baljan från sent 1800-tal. Stål, guldlack och svart lack. L 33 cm, B 4,2 cm. Tidigare i Oscar Björcks samling via Nationalmuseum, avbildad i 1911 års utställningskatalog till Konsthantverkarnes gilles "Utställning av japansk konst och konstindustri" i Kungliga akademien för de fria konsterna (Konstakademien), författad av Erik Wettergren m fl.

Denna dolk visades vid den omfångsrika utställningen av japansk konst och konsthantverk i Stoclholm 1911. Museet äger en samling med drygt 700 konsthantverksföremål och träsnitt som med största sannolikhet har ägts av professor Oscar Björck. En del av dessa kan identifieras som utställda 1911.

(Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011).

Lack: teknik och funktion
Den japanska lacken kommer från lackträdet (Rhus verniciflua/vernicifera) som är släkt med mango och cashewnöt i familjen sumakväxter. Det finns flera besläktade lackträd som kan ge lack. Trädet tappas på sin sav ungefär som när man tappar gummi. Efter tappning dör trädet. Saven filtreras och är i sin flytande form eksemframkallande. Den är nästan ofärgad. Genom pigment färgas klacken, t ex svart (med järnoxid) eller röd (från kvicksilver). Lackens funktionella betydelse ligger i att den skyddar underlaget. Vanliga underlag är trä, men även metall, textil, papper och keramik. Lackeringen består ofta av ett 50-tal faser och börjar med grundning, en blandning av lack, bränt lerpulver och stenpulver. Sedan följer slipning. Själva lackeringen sker ofta i flera lager. Varje lager behöver härda i ett dammfritt skåp med ca 80% luftfuktighet. Polering är också ett viktigt moment. Tidsåtgången för ett exklusivt lackföremål kan vara upp till tio år.
Vanliga dekorationstekniker är inlägg av bl a pärlemor samt pulveriserade metaller (maki-e). Lacken användes på t ex rustningar och under andra världskriget som rostförebyggare på vapen. Guldlack används även vid lagning av keramikföremål, där det icke-perfekta sätts i fokus genom lacket som en medveten del i estetiken.

Hantverk: exemplet lacktillverkning
De största lackproducerande områdena idag är Tokyo (Edo-lack), Kyoto (Kyo-lack) och Kanazawa (Kaga-lack). Andra viktiga platser för lacktillverkning med lång historia är Wajima, Takayama och Takamatsu. Lackarbeten har använts i Japan som konstföremål och vardagsföremål åtminstone sedan mitten av Jomon-perioden (ca 10500–300 f v t). Nya fynd kan troligen dateras till ca 7000 år f v t. Omkring 586 e v t startade en lackavdelning inom finansministeriet för att effektivt kunna organisera lackproduktionen. Buddismen kom till landet under samma tid och man började göra religiöst relaterade föremål som skulpturer och tempelinredningar. Användning av pulvriserade metaller är belagd från 700-talet, bl a i form av ”strödd bild” (maki-e) som anses unikt japansk. I Heian-periodens (794-1185) mest berömda berättelse, Genji monogatari, nämns rikt dekorerad lackinredning och lackföremål. Under Edo-perioden räknades lackträdet som ett av de ”fyra viktiga träden” tillsammans med tebusken, mullbärsträdet som man gör papper av (Broussonetia papyrifera) och mullbärsträdet som man matar silkeslarver med (Morus alba). Lackråvaran användes t ex som skattebetalning.
Under Edo-periodens mitt började även förmögna handelsmän beställa exklusiva lacker med guld och pärlemorinläggningar. Lackföremålens stora betydelse i Japan jämförs med bruket av porslin i Kina. När européerna kom till Japan i mitten av 1500-talet blev de fascinerade av lackerna. Lacker var hett eftertraktade och gick på export till Europa, särskilt den typ som kallas namban-lack, som ofta har pärlemorinläggningar. Européerna försökte också att imitera den japanska lacken utan större framgång (”japanning”). Under 1900-talet har flera åtgärder vidtagits för att både bevara och kreativt utveckla lackkonsten.
(Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011). /PH

Blade possibly from before 17th c., sheath from late 19th c.
Dagger with design of the seven autumn grasses (akikusa) and dragonfly. Signed So-zen. Steel, black and gold lacquer.

This dagger was included in the big exhibition of Japanese art and decorative arts "Exhibition of Japanese Art and art industry" at the Royal Swedish Academy of Fine Arts (Konstakademien) in Stockholm in 1911, publishedin a catalogue by authors: Erik Wettergren (1883-1961) and others. The museum has a collection of more than 700 applied art objects and woodblock prints which in all probability belonged to professor Oscar Björck. Some of these items are identifiable as exhibits in 1911.

Based on the text in the exhibition catalogue Japan. Artefacts and images tell the story. 2011. /PH