sarong, Ye karaja

Modern Laboyasarong tillverkad av maskinspunnet importerat bomullsgarn, benang jawa, ränder i varprips i kombination med varpikat. Laboya är ett starkt traditionellt samhälle. Förr var det tabu att tillverka ikat i Laboya och kvinnorna säger att de nyligen lärt sig konsten att tillverka ikat och att de inte är så duktiga ännu. Rara Hulli är en skicklig väverska, som jag lärde känna 1998. Vid vårt återseende 1999 förvärvades denna sarong som kallades Ye karaja Rara Hulli berättade att hennes dotter skulle ingå äktenskap inom tre månader och att vävnaden var avsedd att ges som bröllopsgåva till henne. Textilier, dyrbara guldsmycken, vapen och boskap ingår i en utbyteskedja och vandrar mellan klanerna vid tillfällen som bröllop och begravning. Vita motiv: vattenbuffelns öga och horn, stjärnor, mandune, som anspelar på kvinnlig sexualitet och i mitten av de kontrasterande smalare ränderna i rött och gult avbildas Loluga, Manihot utilissima, kassavaslingor som liknas vid en ogift kvinna som utan mål krälar på marken, i stort behov av en stötta. Det sägs att hon inte kan nå ljuset som gifta kvinnor. Vem som helst kan plocka upp henne. Analogin är en av många uttalade metaforer som understryker nödvändigheten av att kvinnor gifter sig. Från rundväv till sarong vävd i ryggbandsvävstol. Efter avslutad vävning har man en rundväv. Varpen klipps upp över den ovävda delen och delas i två hälfter. Halvorna sys ihop, utmed stadkanterna. Kortändarna sys samman. Resultatet blir en sarong. Omkring två tredjedelar av överdelen av vävnadens längd viks ned på utsidan vilket möjliggör justeringar. En sarong är normalt 120-150 cm i omkrets och 120-180 cm lång. Sarongen bärs vanligen fäst över bysten eller runt midjan tlllsammans med en sarong som viks på längden och bärs över ena axeln. Köpt 1999.05.25. se bild 6134D Bodo Bela, Laboya, Kecamatan Walakaka, västra Sumba, Indonesien.
Geirnaert-Martin, Danielle C.1992. The Woven Land of Laboya. Socio-cosmic Ideas and Values in West Sumba, eastern Indonesia
Wellfelt, Emilie, Livgivare och dödsbringare. Tyg och symbolism på Västsumba, Indonesien, C-uppsats i socialantropologi Lunds Universitet VT 2000

Ye Karaja
Sarong för kvinna i varpikatteknik med ränder i varprips tillverkad av benang Bandung i kombination med bomull. Vävanden var avsedd som bröllopsgåva från mor till dotter på hennes bröllopsdag i augusti 1999 och var vävd vid mitt besök i byn 1998. Färger rött, gult och vitt mot en svart bottenväv. Huvudmotiv vattenbuffelns öga och horn. Vävd i ryggbandsvävstol av Rara Holi och köpt av henne 1999.05.25. Insamlare textilkonservator Gunilla Amnehäll
Kampung Bodo Bela, Laboya, Kecamatan Walakaka, västra Sumba
se bild6133-6137