vinterkänga, vinterkängor

Om samiska skor:

Det finns inge större skillnader mellan de manliga och kvinnliga mockasinerna (kama, pl. kapmakah) i det samiska dräktskicket. (Manker, 1947: 168) Vinterskodon syddes av renbellingar och pannskinnet av ren. Se skinntillverkning! Dessa pälsskor lämpade sig bäst i torr snö och torrt väder. Sommarskorna syddes däremot av läder från bark-garvat renskinn eller av ”svenskt läder”, dvs oxläder. Läderskorna kallades ”tjatsek” (vattenskor) och lämpade sig bäst i töväder, när man vandrade genom vattensjuka områden eller vadade genom bäckar om våren och somrarna. De gjordes vattentäta dels genom att färgas med albarkslag, dels genom att smörjas med renklövsfett eller laklever. De norska sommarskorna kunde även göras av garvat sälskinn. Skorna hade en kraftigt böjd spets. De kallas därför ”näbbskor” av svenskarna. (Fjellström, 1985: 337f) Den böjda näbben var praktisk framförallt på vintern i och med att den gjorde att skon inte gled av skidbindningen som förr bara bestod av en videögla som skospetsen stoppades in i. (Madeleine Stirnimann, socialantropolog VKM 2010)
Läs vidare hur man snörde skorna och höll fötterna varma och torra i temperaturer av minus 30-40 grader Celsius….

För detaljerade praktiska kunskaper om skotillverkningen läs Elgström, 1922.

Relaterade sökningar:
Register: [alla] FOLNAM: samer OBJTXT [innehåller]:
fotbeklädnad
skoband
skohö
skinntillverkning
skidor

Referenser:
Phebe Fjellström Samernas samhälle i tradition och nutid. Nordstedt & Söners förlag: Värnamo/Stockholm, 1985. ISBN 91-1-853222-5.
Manker, Ernst. De svenska fjällapparna. STF:s handböcker om det svenska fjället nr 4, Svenska Turistföreningens förlag: Stockholm, 1947.
Ossian Elgströms Karesuandolapparna, Åhlén & Åkerlundsförlag: Stockholm, 1922.
(Finns på VKMs bibliotek.)

(av Madeleine Stirnimann, socialantropolog VKM Göteborg, 2010.)