kolt, skilk

Samedräkt: s.k. "skilk". Högtidsdräkt året runt. Längd: 98 cm. Krage av kaftan-modell; Skilken är sydd av blått kläde. Knäpps uppifrån och ända ned med hyskor och hakar. Undantag en 25 cm urringning som täcks av barmklädet (69.16.2).
Knäppningen kantas med röda, blå, gröna band. Kragen är utvändigt sömmad med täckande rött kläde. Kant av blått tyg. Även ärmarna har röd-blåa kantband. Till denna skilk hör barmkläde (69.16.2), mössa av likartat tyg och med röda besättningar (69.16.3) samt bälte av läder med tenntrådsornament (6916.4). Denna dräkt utgör en samedräkt från Vilhelminaområdet. Förvärvad genom köp den 8/5 1969 av lappmissionären Algot K. Alsbäck, S:t Eriks torg 2, Gbg. Hr. Alsbäck lämnade data och dokumentation om samlingen, bl.a. att dräkten tillverkats av "lapp-Jona" från Dorisfjällen, samt att bältet var tillverkat av renhud från främre bogpartiet. Bältet är ornerat med "tand"-dragen tenntråd.
Manskolt - Stein Lango
Köp från Algot K. Alsbäck, Gbg. 8/5 1969
Gåva av insamlaren 8/5 1969

Om kolten:

När kolten är av kläde (vadmal) kallas den gák’ti. När den är sydd av renskinn heter den muodda eller bäska (n.sam.). I södra Sápmi går männens kolt ner till knäet och kvinnornas ner till smalbenet. I norra Sápmi är koltarna kortare: Männens kolt går halvvägs ner på låren och kvinnornas till knäet eller något nedanför. Den är också vidare sydd än den sydsamiska.
Koltarna har ett halsglip då de dras på över huvudet. (Halsglipet täcks med ett barmkläde.) Undantaget är vissa, utifrån influerade finska och ryska samekoltar, samt några sydsamiska manskoltar som är sydda som jackor och hålls ihop med hyskor och hakar. Manskolten kan ha ståndkrage (manskrage), ett gamalt lån från nordborna som passade männen bra ute i väder och vind, men som snarrare skulle ha varit i vägen vid kvinnornas hushållsbestyr inomhus.
Koltarna är klippta och sydda på ett slitstarkt sätt och vida vid axlarna så att de ger ett bekvämt svängutrymme under samernas väldigt rörliga arbetsaktiviteter.
Kolten hålls ihop av ett bälte. Bältet hänger, hos männen, långt nere på höften. Koltens överskottstyg samlas vid pådragningen av bältet bakåt så att det uppstår en yvigt veckad vippstjärt. Kolten dras sedan upp en bit under bältet, så att den hänger bylsigt en bit över det. På detta sätt uppstår det i koltbarmen en påse vari de kan stoppa saker, som till exempel vantarna, för att värma dem och slippa behöva lägga dem ifrån sig i snön under arbetet. (Manker, 1949: 161-165)

Vinterkolten:

Samernas vinterdräkt bestod av två renskinnkoltar som man drog på över varandra. Den inre pälskolten (sis-muodda) bars med håren inåt mot kroppen. Ytterpälsen (ål’kos muodda) bars med pälsen utåt. Ytterpälsen skulle vara av särskilt vackra (mörka) renkalvs pälsar. (Fjellström, 1985: 314)

Sommarkolten:

Hos de centrala och sydliga samerna hade man ofta sommarkolt av garvat renskinn, svaltja. Den var i regel gyllenbrunt eller rödaktigt garvad. (Manker, 1947: 165)

Relaterade sökningar:
Register: [alla] FOLNAM: samer OBJTXT [innehåller]:
personliga föremål
klädesplagg
kolt

Källor:
Manker, Ernst. De svenska fjällapparna. STF:s handböcker om det svenska fjället nr 4, Svenska Turistföreningens förlag: Stockholm, 1947.
Phebe Fjellströms bok Samernas samhälle i då och nutid. Nordstedts: Stockholm, 1985. ISBN 91-1-853222-5. Finns på VKM’s bibliotek.
Ossian Elgström Karesuandolapparna, Åhlén & Åkerlundsförlag: Stockholm, 1922: 286

(av Madeleine Stirnimann, socialantropolog VKM Göteborg, 2010)