Grupp E II.
Antat räfflor 4 st. Räffelstigning: Ett varv på 210 cm. Vikter: Kompressionskulan: 30 gr, expansionskulan 29,64 gr, krutladdningens: 4 gr. Pipan är blank och har åttkantigt kammarstycke, vars övre kant är omkring 21 cm lång, men vars sidokanter ha en längd av ungefär 17 cm. Det långa fältet är runt. På pipans högra sida baktill finnes en rätt liten, med eldskärm försedd snäcka. En oval, snedställd, kombinerad korn-och bajonettklack sitter 2,1 cm bakom mynningen. På kornklackens översida sitter det av stål tillverkade kornet. Vinkelklaffsiktet sitter på en i pipans översida 12,9 cm framför bakänden inlaxad fot. Den kortare klaffen är avsedd för 200 steg. Den längre är genombruten av två rektangulära hål, som vart och ett på den nedre kanten har en siktskåra, varjämte också klaffens överkant har en sådan skåra. Denna klaff har gradering för avstånd mellen 400 och 900 steg. På kammarstycketes översida står österrikiska örnen och 854, men på vänstra sidan österrikiska örnen och IW.
Låset är framåtliggande och gråhärdat. Låsblecket är platt med bräckta kanter. På bleckets utsida äv österrikiska örnen och 854, men på insidan är 2 och K inslaget. På flertalet av låsets delar är numret 46 inslaget.Geväret har helstock av bok. Kolven har kindstöd på vänstra sidan. Framstocken har en avsats för vart och ett av de tre banden. Bakom varbygelns bakre arm är siffran 7 inslagen.Beslagen är av blankt järn. Bakplåten har en ganska lång flik, som går in över kolvryggen och som fasthålles där av träskruv, under det att en annan sådan skruv sitter nedtill i bakplåten. Sidblecket är baktill uppsvängt, platt och infäll i jämnhöjd med stockens yta. Varbygelns bakre arm är lång och går ned på kolvens undersida samt fasthålles längst bak av en träskruv. Den framre armen är kortare och fasthålles av en skruv. Den bakre rembygeln är fäst vid varbygelns främre del alldeles nedanför stocken. Det bakre bandet är 1,6 cm brett, men har på undersidan en flik, som skjuter ut över laddstocksrännan. Mellanbandet har samma bredd och en liknande flik, men på undersidan näsa, vid vilken den främre rembygeln är fäst. Näsbandet är framtill utbildat till ett näsbleck, som betecker stockens framände och är tillsammans med detta bleck 6,3 cm långt. På undersidan har det en kort spets, som skjuter ut bakåt över laddstocksrännan och framtill på översidan är det urringat samt har en urtagning för att man skall kunna föra bandet över kornet. Det bakre bandet fasthålls av en framför bandet liggande bandfjäder, men mellan- och näsbandet fasthålls vardera av en bakom respektive band liggande bandfjäder, men mellan- och näsbandet fasthålls vardera av en bakom resp. band liggande med tapp försedd bandfjäder. Bandfjädrarna är placerade på framstockens högra sida.Laddstocken är av stål och har i ena änden ett kort sylindriskt huvud, som i stötytan har ett gängat hål.
Omkring 19 cm från framänden från laddstocken en omkring 2,5 cm lång spol-formig förstärkning, för vilken en passande urtagning finns i laddstocksrännan. Mot andra änden tilltager tjockleken så småningom. Laddstockhuvudet har en diameter av 10,5 mm, men på den andra änden är diametern 9 mm, varför laddstocken närmast är cylindrisk.
Detta gevär är det för underofficerarna och för det bästa skyttarna avsedda "typen no II". den för huvuddelen av infanteriet avsedda typ no.III" svek från det ovan beskrivna blott i att det endast hade ståndsikte för 300 steg. (Thierbach, die geschichtliche Entwikckel der Handfeurwaffen, sidan 228.) Till den för det Österrikiska geväret använda ammunition användes först kompressionskulor, konstruerade av von Lorens, vilka vore 25,2 mm långa och vägde 30 gr. (A.M 6147-6148). År 1864 ersattes dessa kulor av expansionskulor av von Podewills konstruktion, som vägde 30,12 gr.
Samhörande nr 33768-33769 är gevär, bajonett.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
