Badkar

Badkaret har brukats på varmbadhuset på Gåsö, byggt 1903, startat av Gåsöborna i badföreningens regi för att locka sommargäster till ön. Verksamheten drevs av fru Hedvig Johnsson (1869-1963), i detta sammanhang titulerad badkamrer.
Varmbadhuset låg på en holme i viken utanför samhället och var avsett för de badgäster som sommartid hyrde på ön. I badhuset kunde man bl.a. få varma tångbad. Havsvatten pumpades upp och värmdes. Möjligen har i inrättningen funnits ytterligare ett likadant badkar.
Varmbadhuset såldes 1957 och är idag bostadshus.

Hedvig Johnsson gifte sig 1918 med sjökapten Edvin Arvidsson, en av initiativtagarna till varmbadhuset och badorten, och bytte då namn till Hedvig Arvidsson. Äktenskapet var barnlöst. Det var äktenskap nummer två för honom. Eventuellt tog Hedvig Arvidsson med sig badkaret till sitt nya hem och det hamnade i antingen bostadshusets källare eller möjligen endast den tillhörande sjöboden. Möjligen har det stått kvar i badhuset och först senare flyttats över till skepparhuset.

Arvidssons skepparhus, Terrassen, byggdes år 1896 som bröllopsgåva till Edvin Arvidsson första hustru Leontina Kristina Hansson, kaptensdotter född på Käringön, Huset timrades upp på östra Orust och fraktades ut till Gåsö. Det var ett lyxhus för sin tid med hög standard och dubbel stengrund. I källaren finns bakugn och således möjlighet att ansluta till skorsten. På taket fanns tidigare en vattenbehållare som samlade regnvatten vilket leddes ner i källaren, Gjötterberg s. 66 ff.

Kapten Arvidsson med tremastskonaren Nordstjernan seglade bl.a. på England, Brasilien och Ryssland och han var kusin med sjökapten Arvidsson på Gullholmen, vars hem numera är Skepparmuseet.
Givaren äger idag Arvidssons hus och det används som sommarbostad. Så länge han kan minnas har badkaret förvarats i sjöboden.

Givarens familj, pappa Johan Cullberg, biskop i Västerås med hustru och barn, hyrde varje sommar under 1940- och 50-talet i Biskopsgården på Gåsö. Pappan tyckte mycket om de salta baden och att spela tennis. Givaren berättar att han som barn på 1940-talet gjorde veckovisa besök i varmbadhuset och då togs omhand av en bastant tant, Bad-Bertha som skrubbade kroppen med tång, hårdhänt så att det sved i skinnet. Man kröp ner i en stor balja, placerad i ett rum med brädväggar. Badhuset hade då dagligt öppethållande med två timmar för män och två timmar för kvinnor. Givaren fick gå med sin mamma, de äldre bröderna med pappa.

Berättelsen om badkarets koppling till varmbadhuset på Gåsö har givaren fått av en granne, som fick syn på det i samband med transporten till Bohusläns museum. Hans mamma Margareta kom till Gåsö som sommargäst 1912 och har berättat om varmbadhusets badkar. Inför badningen täcktes karet invändigt med ett lakan. Vattnet cirkulerade under badningen via värmaren och gallret i fotändan.
Men hur fungerade de underliggande vatten rören i sammanhanget? Värmdes det med kol?

Uppgifter ur Sveriges befolkning 1890 och 1900:
Oskar Edvin Arvidsson, född 1863 på Hellevik Westergård, Morlanda (kom från Hälleviksstrand) och hans hustru Leontina Kristina Hansson född 1870 på Käringön, men 1890 boende på Gåsö.
Han var också kommunalordförande på Gåsö.

Arvidsson f. Jonsson, Hedvig Johanna
Gåsö
Född 8/6 1869 Morlanda
Död 13/8 1963.
Änka 1941

Se Bilagepärm UM031465 för fotografier på liknande äldre zinkbadkar av tysk och fransk tillverkning.

Litteratur:
Gerle, Thorsten (1963): Gåsö, s. 102 ff.
Gåsöliv i text och bild. (1990): Red. Gjötterberg, Thore.

Badkar från sekelskiftet 1900, Gåsö, Bohuslän.
"Nyckhålsformad" förzinkad plåt, gulmålat marmorerat, med omvikt kant och svarvade ben av trä, ca 180 cm långt.
Tvålkopp, tre avtappningshål varav två med korkar i. Två kryss stagar upp badkaret på respektive sidor. Karet är försett med uppvärmnings- (av järn) och avtappningsanordning (av mässing). Ett rökanslutnings-rör fattas.
Badkaret liknar en empiresoffa till formen.
Korrosion och saltutfällning.