En fyr, kapellruinen Sankta Birgittas kapell (Långöre kapell) och ett klöverbladskors på Kapelludden. Kapelludden är en våtmark på Ölands östkust i Bredsättra socken cirka fyra kilometer öster om Bredsättra by. Kapelludden har ett mycket rikt fågelliv vid strandängarna och vikarna.

Under medeltiden kallades platsen Sikavarp eller Sikehamn och tros då ha varit fiskeläge och handelsort, men det är oklart hur omfattande verksamheten varit. Det påstås dock i vissa historieskrivningar att handeln var såpass aktiv att ortens handelsprivilegier drogs in av Johan III efter att Kalmar och Borgholm klagat över konkurrensen. Kapelluddens bebyggelse är numera begränsad till en mindre fiskehamn med fiskebodar, ett fyrtorn och ett bostadshus.

Under 1200-talets första hälft uppfördes ett kapell på platsen, stort nog att kunna hysa en större församling under de tider på året då handeln var som mest aktiv.
Heliga Birgitta tros ha blivit skyddshelgon för kapellet under 1400-talet. Hennes kvarlevor sägs ha förts i land vid udden 1374 via dåvarande Danzig under transporten från Rom till hennes födelseort Vadstena. En annan teori är att kapellets namn istället syftar på det irländska helgonet Brigida av Kildare, som levde under 400- och 500-talen och som också givit namn åt det svenska helgonet.
Idag är kapellet en ruin. Förutom kapellets norra gavel har de flesta ytterväggarna förfallit till endast någon meters höjd. Den södra gaveln kollapsade under en vinterstorm 1914.
Kapellet är även känt som Långöre kapell.
Källa Wikipedia.

Fyrplatsen anlades åren 1871-1872 efter ritningar av A.T. Gellerstedt. Fyrtornet är av s.k. Heidenstam-typ, ett öppet pelartorn av järn, 32 meter högt och med lanternin. Fyren tillverkades vid Helsingborgs mekaniska verkstad och är mycket välbevarad.
Källa Länsstyrelsen Kalmar län.

Korset
Mellan kapellet och stranden finns ett stenkors, drygt 3 meter högt och 1,9 meter brett med klöverformade korsändar och en mjuk vulst längs kanten. Ett hål finns i korsmittens ena sida där det omtalas att en krok med en offerbössa hängt. Troligen är korset rest under 1200-talet. Det omges av en ringformig vall, tolv meter i diameter som undersöktes 1978. Den visade sig innehålla en kalkbruksfogad stabil mur med ingångar i norr och söder. Dess funktion är inte klarlagd.
Stenkorset med treklöverbladsutformning på de övre armarna är troligen samtida eller äldre än kapellet. Korset bröts i tre delar då det slogs omkull av bråte från en förfallen fiskebod under orkanen Per den 14 januari 2007. Delarna tillvaratogs av länsmuseet och restaurerades. Korset lyftes åter på plats i oktober samma år.
Källa Länsstyrelsen Kalmar län.
Allan Bernving föddes 1911. Han skildrade Öland i ord och bild under de decennier när landet förändrades; främst 1950- och 1960-talen. Bernvings intresse för historia och lokala företeelser ledde till att han fotograferade stort och smått; ofta sådant som han förstod var nära att försvinna eller sådant som var nyheter. Så har han t ex två bildserier om skörd, en med självbindare från 1958 och en med skördetröska från 1960. Sådana bilder är oersättliga för att belysa jordbrukets förvandling i mitten av 1900-talet.
Han var lokalredaktör på Öland för Östra Småland 1950-1965 men fortsatte att fotografera även därefter. Enligt utsago från journalistkolleger var det då hustrun som tog bilderna efter Bernvings instruktioner.
I 40-årsåldern blev Allan Bernving döv och blind. Försämringen gick gradvis och tvang honom till sist att sluta som journalist. Istället engagerade Bernving sig för de dövblindas situation. Rätten till tolk var t ex inte alls självklar för denna grupp. Engagemanget ledde till att Bernving 1975-1983 var ordförande i de svenska dövblindas riksförbund. I september 1977 var han en del av den svenska delegationen till de dövblindas världskongress i New York.
Allan Bernving avled 1993.