Regionen utgörs i huvudsak av en bergkullslätt men omfattar även en hel del vågig bergkullterräng samt förfjällsområden. En artfattig vegetation med oändliga skogsområden och myrmarker präglar denna region som långt upp utefter älvdalarna haft fast agrar befolkning sedan 1700-talct. Dessförinnan fanns här endast ringa fast bebyggelse. Detta är också de stora samebyarnas land med vidsträckta vinterbetesområden. Detta är samekulturens svenska kärnområde, vilket framgår av ortnamnen som ofta är samiska. Från de gamla kyrkplatserna, t.ex. Ammarnäs, har landskapet koloniserats, ursprungligen av samer. Sedan 1700-talet har emellertid den svenska befolkningen trängt allt djupare in i landet. De senaste koloniseringsföretagen i Pite lappmark ebbade ut först under förra delen av 1900-talet. Bland annat genomfördes på många håll omfattande utdikningar men också bevattningsföretag (silängar och raningar) för att öka höproduktionen häruppe. I dag återstår endast spillror av detta odlingslandskap (t.ex. vid Kasker och Pausele-Pauliden).
I sparsam utsträckning fanns också fäbodar inom regionen, i huvudsak söder om Piteälvens och Luleälvens dalgångar. Slåttermark fanns det gott om. I huvudsak var därför fäbodarna inriktade på bete. På stora avstånd från gårdarna fanns emellertid också slåtterfäbodar. Åkerarealens omfattning har alltid varit blygsam inom detta område av naturliga skäl. På lokalklimatiskt gynnsamma platser kunde emellertid viss odling äga rum. Inte heller har brännor för åker (svedjor, kyttland) varit särskilt vanliga. Numera har den agrara verksamheten praktiskt taget upphört inom regionen och den kvarvarande befolkningen koncentreras i allt högre utsträckning till tätorter, dvs. inlandets kommunikations- och köpcentra, t.ex. Lycksele och Jokkmokk. Men exempel på ännu levande jordbruksbyar finns också, t.ex. Gunnarn i Umeälvens dalgång och Gallejaur i Skellefteälvens dalgång. På flera håll i skogslandet finns välbevarade byar i magnifika lidlägen, t.ex. Torvsjö i Ångermanälvens vattensystem, Risträsk och Bäsksele utefter vägen mellan Lycksele och Vilhelmina samt Laiksjö nära Dorotea.
KÄLLOR:
TEXT - Sporrong, Ulf: Odlingslandskap och landskapsbild. 1996.
KARTBILD - Sveriges nationalatlas Kulturlandskapet och bebyggelsen. 1994.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
