SOLBERGA

Solberga

Söder om Västberga och med järnvägen som en gräns i sydost ligger Solberga. Bebyggelsen är blandad och inom stadsdelen finns bl.a. ett småstugeområde från 1930-talet, ett smalhusområde från 1950-talet samt en del nyare bebyggelse. Den kuperade terrängen har utnyttjats för att bygga hus av olika höjd och utsträckning.

Stadsplaner, byggherrar och arkitekter
Större delen av dagens Solberga ligger på mark som Stockholms stad köpte från Västberga gård i mitten av 1930-talet. Namnet härstammar från Solberga prästgård som är belagd sedan 1600-talet. Den nuvarande prästgårdsbyggnaden uppfördes 1916-1919 efter ritningar av Hakon Ahlberg. När staden 1945 tog beslutet om den nya stadsdelens gränser kom också några av de äldre kvarteren i Älvsjö - ett antal villor och ett par flerfamiljshus från 1920-talet - att ingå i Solberga liksom L M Ericssons fabriksområde från 1909 i sydväst.
Den första stadsplanen gjordes i samband med att staden köpte Västberga gård. Planen omfattade småstugeområdet i nordväst som började planläggas 1939. Då fanns redan en hel del stugor och en handelsträdgård inom området som nu enligt planbestämmelserna blandades med radhus i en och två våningar samt fristående enfamiljshus med högst två våningar.
Bostadsområdet på båda sidorna om Folkparksvägen byggdes i två etapper under åren kring 1950. Den norra delen - gränsen går söder om Solbergaskolan och kvarteren Rosenstenen och Heliotropen - fick sin stadsplan fastställd i september 1947. Byggherre var AB Stockholmshem med Sven Backström och Leif Reinius som arkitekter. Stadsplanen för den södra delen fastställdes ett år senare, och här var flera av de allmännyttiga bolagen inblandade som byggherrar. Arkitekter var bl.a. Paul Hedqvist samt Erik och Tore Ahlsén.
Planerna för området genomsyrades av de nya idéerna om s k grannskapsenheter, d.v.s. områden med ett centralt placerat affärstorg och annan service i nära anslutning. Ett viktigt inslag var också de gemensamma lokalerna för föreningslivet. Av dessa planer förverkligades inte mycket. Bostadsområdena fick visserligen var sitt litet butikscentrum, men det visade sig vara alldeles för mycket för det begränsade kundunderlaget. Vid det norra torget planerade man att uppföra ett medborgarhus och en hantverksbyggnad, vilka dock aldrig byggdes. Solbergaskolan var också tänkt att ligga närmare centrum än vad som sedan blev fallet. I söder byggdes ett högt punkthus vid torget som en arkitektonisk accent, men den ursprungliga tanken att det skulle fungera som ett kollektivhus realiserades aldrig.
Bostadsbebyggelsen varierades för att kunna möta olika bostadsbehov men också av hänsyn till terrängförhållandena. Smalhusen hade ljusa tvårumslägenheter enligt gängse standard, men också enklare uthyrningsrum för att erbjuda de anställda i Västberga industriområde plats. Nedanför branten i nordost byggdes ett mindre antal villor och på höjden vid Kristallvägen uppfördes fyra punkthus.

Senare expansion
Det stora problemet med Gamla Solberga var att Folkparksvägen på grund av markägoförhållandena inte kunde byggas som en genomfartsväg utan bara hade ut- och infart i norr. Med tiden löste sig markfrågan och staden kunde börja planeringen för en utbyggnad av Solberga. Omkring 1970 skedde den första expansionen i området som vardagligt kallas Apelsinlunden och ligger öster om Folkparksvägen. För Hyreshus i Stockholm AB, sedermera Svenska Bostäder, ritade Lars Bryde Arkitektkontor ett antal kubiska trevåningshus med platta tak och karaktäristiska gulröda fasader. Området är bilfritt med parkeringsplatser i kanten av bebyggelsen. Samtidigt med flerfamiljshusen anlades också ett radhusområde i nordväst ritat av Nils Rasing för Byggnads AB Abacus.
En större utbyggnad av Solberga skedde i mitten av 1980-talet i sydligaste delen mot järnvägen. Stadsplanens ordval andas 1940-tal med ord som lamellhus, punkthus och centrumhus. Här lät HSB uppföra ett kvarter runt Solberga Ängsväg, ritat av arkitekten Kerstin Gåsste, och öster om detta uppförde Familjebostäder ett antal bostadshus samt ett kombinerat kollektiv- och servicehus, allt ritat av Coordinator Arkitekter. Bostadshusen grupperar sig kring gårdar och återvändsgator. Som en bullerdämpande skärm mot järnvägen uppfördes en kontorslänga med portiker för infartstrafik till bostadsområdet.
År 2002 fick stadsdelen ett tillskott av ca 250 nya lägenheter vid Solberga sjukhus. Sjukhuset har delvis byggts om till bostäder. Under 2005 planeras för ytterligare förtätning med nya bostadshus i Solberga. Hur det slutliga förslaget kommer att se ut var i april 2005 ännu ej beslutat.

Källa: Texten är baserad på Stockholm utanför tullarna - nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia Förlag 2003. Författare till avsnittet är Hedvig Schönbäck med smärre tillägg av Anna-Karin Ericson 2005.