ALVIK

Alvik
En mycket blandad bebyggelse präglar stadsdelen Alvik: villor, sammanbyggda hyreshus, smalhus, höghus, kontorskomplex, spårvagnshallar, skolor och en kyrka. Variationen förstärks av landskapets två höjder med en sänka emellan ner mot Mälaren. Alvik har en viktig roll som länk mellan Stockholms innerstad och förorterna i väster, inte minst kommunikationsmässigt.

Från säteri till industri
Stadsdelen Alvik motsvarar det område gården Alvik omfattade vid 1800-talets början. Av gårdens många hus finns bara den s.k. Alviksstugan kvar, en spannmålsbod som 1865 byggdes om till rättarbostad och senare till drängstuga. Gårdens huvudbyggnad revs 1930. Fabrikör Lars Montén, ägare till Alvik och Äppelvikens gård, förlade 1864 sin stearinljusfabrik till Alviks strand, där ett stort industrikomplex växte fram. 1929 gick bolaget samman med Barnängens tekniska fabriker. Den s.k. Vita villan, som ligger kvar nära vattnet, byggdes om till huvudkontor. Den stora industribyggnaden i tegel från 1918 är bevarad liksom en laboratoriebyggnad från 1935.

Stockholm köper och planerar
1908 köpte Stockholms stad Alviks säteri, som då ägdes av handelsbolaget Lars Montén. Fabriksområdet ingick inte i köpet, vilket blev en ovanligt dyr affär jämfört med tidigare markförvärv. Stadens möjlighet till exploatering i direkt anslutning till innerstaden motiverade ändå köpet, ansåg Lantegendomsnämnden.

I samband med markköpet gjordes ett första förslag till stadsplan för Alvik. Det ritades av A E Påhlman och innehöll två breda trafikleder: nuvarande Gustavslundsvägen och Alviksvägen. Alviksvägen drogs ungefär som den gamla landsvägen mellan Alviks och Smedslättens gård. En järnväg mot Nockeby var markerad med ett något annorlunda läge än den nuvarande 12:ans spårväg. Utmed båda huvudvägarna föreslogs sammanbyggda trevåningshus. Området i övrigt var avsett för villor med trädgårdar. På den branta sluttningen mot sjön i söder planerades ett parkområde - den nuvarande Mälarparken.

Förslaget kom att ändras flera gånger, men påminner mycket om den gällande stadsplanen som fastställdes 1922. Planen gjordes av Thure Bergentz och Per Olof Hallman och den skiljer sig från de tidigare genom att den tillåter fyravåningshus utmed de två huvudvägarna.

Dessa stadsplaner omfattar en mindre del av stadsdelen Alvik. Området norr om Drottningholmsvägen ingick inte i markköpet 1908, utan planlades först under 1930- och 40-talen. Monténs gamla fabriksområde började inte planläggas förrän på 1970-talet.

Bostadsbyggande
På 1910-talet kom villabyggandet igång. Stadens målsättning var att låginkomsttagare här skulle kunna bygga sina egna hem. Så blev det inte. Den oroliga tiden kring första världskriget förde med sig höga byggkostnader. I Alvik och Äppelviken gjordes tomterna större än i stadens tidigare egnahemsområden. Relativt stora villor med 6-7 rum byggdes för penningstarkare köpare. Flertalet av dessa hus, som ligger vid slingrande gator anpassade efter den kuperade terrängen, är mycket välbevarade. De är individuellt utformade, putsade eller klädda med träpanel och många av dem har s.k. tälttak. Flera av husen är ritade av Edvin Engström, arkitekt vid fastighetskontoret.

Villabyggandet fortsatte in på 1920-talet. Då började också uppförandet av flerfamiljshus utmed huvudgatorna. Denna stadsmässiga bebyggelse i tre eller fyra våningar med butiker i bottenvåningen skulle fungera som affärscentrum i den nya förorten. Husen är putsade och utformade i den klassicistiska form som var rådande. Edvin Engström har också ritat flera av dessa hus.

På 1930- och 40-talen planlades och bebyggdes Alviksberget ovanför industriområdet. Vid Rundavägen uppfördes ett smalhus med pensionärsbostäder. Huset, som ritades 1935 av Birger Borgström, är troligen Stockholms smalaste smalhus, bara 6,3 meter brett. Under 40-talet byggdes ytterligare sju stycken tre- och fyravåningshus för äldreboende här uppe.
Elfvinggården - ritad av Sven Backström och Leif Reinius - ligger längst söderut på Rundavägen, omsorgsfullt inpassad i den skogsbevuxna, kuperade terrängen. De gula tegelhusens små lägenheter är avsedda för "mindre bemedlade, bildade kvinnor", allt efter systrarna Elfvings testamente. Testamentet gav medel till anläggningen, som började byggas 1939. Arkitekturen, speciellt fönsterutformningen, förebådar 50-talets formspråk.

1961 byggde KFUM det 16 våningar höga huset intill den nuvarande tunnelbanestationen. Det ritades av Olle Malmgren och rymde studentlägenheter. En låg flygel byggdes för Västerleds församlingslokaler, motionshall och restaurang "med specialitet djupfryst mat, som elektronvärmes", som det presenterades 1962. Olle Malmgren har även ritat S:t Ansgarskyrkan som hör till anläggningen.

Karaktäristiska Alviksbyggnader
Den första skolan i Alvik byggdes 1882. Alviks skola består nu av flera byggnader från olika perioder. Den äldsta byggdes 1899. 1925 uppfördes den stora byggnaden, som ligger högst uppe på berget och syns vida omkring. Den är ritad av G A Nilsson, arkitekt till flera fina skolbyggnader i Stockholmstrakten. Nils Ahrbom och Helge Zimdahl - också välkända för sina skolor - har ritat byggnaden som uppfördes 1939 längst i öster.

Den populära biografen Bromma Teatern (nu Alviks måleri) byggdes 1921. Exteriören påminner om en kyrka med strävpelare och interiören var dekorerad med målningar av Filip Månsson. Öster om denna byggnad uppfördes 1940 det s.k. medborgarhuset ritat av Thure Bergentz. Det rymde bl.a. ett bibliotek och föreningslokaler.

Stockholms Allmänna Lawntennis Klubb lät 1936 bygga en stor tennishall ritad av Wolter Gahn och Erik Fant. Limträbågar bar upp det välvda taket med en spännvidd av 43 meter. Den s k Salkhallen brann ned 1993 men återuppbyggdes 1994 i en form liknande den ursprungliga.

Då staden köpte fastigheten norr om Drottningholmsvägen, som tidigare ägts av en trädgårdsmästare, hade Spårvägsbolaget ett stort behov av uppställningsplatser. En 130 x 60 m stor spårvagnshall med betongkonstruktion började byggas 1942. Skötselhall och kontorsbyggnad stod också klara 1944 då den nya spårvägen Ängbybanan invigdes mellan Alvik och Islandstorget.

Kontor och kommers
På 1970-talet började området närmast vattnet exploateras på allvar. Det som tidigare präglats av industribyggnader från olika decennier domineras nu helt av stora kontorskomplex. Lennart Bergströms arkitektkontor har ritat de sju tegelklädda, kopplade punkthusen från 1970-talets slut. Alviks Strand heter de fem stora böjda kontorsbyggnaderna i gult tegel som är placerade kring den enda återstående industribyggnaden. Husen, som stod klara 1990, är ritade av CAN arkitektkontor.

Alviks Torg, den plats och bebyggelse som ligger närmast söder om Drottningholmsvägen, invigdes 1998. Den långsträckta kontorsbyggnaden med butiker i bottenvåningens arkad ritades av Arndt & Malmquist arkitektkontor. Fasadelementen är klädda med rött fasadtegel och älvdalskvartsit. I den västra änden inryms tvärspårvägens sluthållplats med anslutning till tunnelbanestationen. Med Alviks Torg har kommunens stadsplanerare haft ambitionen att förstärka Alviks roll både som ett kommersiellt centrum och som en knutpunkt för kommunikationer.

Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna - Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Elisabet Jermsten.