NOCKEBY

Namnet Nockeby kommer från den by som under 1600-talet blev säteriet Åkeshov. När Åkeshovs mark köptes av staden 1904 planerades villabebyggelse i den blivande stadsdelen Nockeby. Innan villorna började byggas var detta ett kraftigt kuperat skogsområde. Gatorna fick vid 1920-talets slut dras fram där det var möjligt och lades oregelbundet och svagt slingrande, likt tidigare trädgårdsstäders stadsplaneideal. På samma sätt som i Smedslätten och Stora Mossen lämnades gräsytor mellan gatorna och kvartersmarken för att ge intryck av en parkstad. Denna typ av stadsplan blev kostsammare än de där tomtmarken utnyttjades ända fram till gatan. Ett argument för denna dyrare plan var, enligt fastighetsdirektör Axel Dahlberg, att människorna som bosatte sig här troligen skulle ha flyttat utanför staden om inte dessa förnämliga trädgårdsstäder funnits. Den stadsplan för Nockeby som i stort kom att följas är signerad av Albert Lilienberg år 1928.

Mellan 1929 och 1933 uppfördes villorna i Nockeby. I kontrast till det omväxlande landskapet och det oregelbundna gatunätet har villorna en mycket likartad och stram form. Majoriteten av ritningarna är signerade av Edvin Engström vid Fastighetskontorets egnahemsbyrå. Både slätputsade och panelklädda fasader förekommer. Takfallen är något flackare än på de villor som byggts tidigare, men inte lägre än att det gick att inreda vinden. Villor i två hela plan hade tidigare varit ovanligt, men blev i Nockeby det normala sättet att bygga. Husen innehöll i genomsnitt 5-6 rum och kök, men även 7-8 rum och kök förekom.

Kring Nockeby torg byggdes flerfamiljshus i två våningar med butiker i bottenvåningen. Över torget går spårvagnen, som drogs hit ut 1929. Kring den öppna platsen i torgets förlängning, Brålunden, byggdes också flerfamiljshus.

Det finns även funktionalistisk bebyggelse i Nockeby. Den framstående arkitekten Sven Markelius byggde sin egen villa på Grönviksvägen 1930. Husets form är karaktäristisk för funktionalismen med släta vita fasader, fönster placerade i fönsterband och en stor altan på en halvcirkelformad utbyggnad vilande på pelare. Den gjutna betongkonstruktionen var ett experiment och villan blev mycket omskriven.

Längs Mälarstranden byggdes under 1800-talets slut sommarvillor för stockholmare. Närmast Nockebybron ligger en stor villa som troligen rymde Nockebykrog på 1700-talet, men blev disponentbostad då Nockebytvätten etablerade sig här 1912. Då byggdes en stor tvätteribyggnad i två våningar alldeles norr om villan. En parstuga intill från 1700-talet rymde bostäder för tvätterskorna. När verksamheten lades ned 1976 byggdes de olika husen om till bostäder och nya hus byggdes ihop med de gamla.

På höjden ovanför det f.d. tvätteriet ligger S:ta Birgitta kyrka. Den invigdes 1962 och är ritad av Rolf Bergh. Till formen är det en stjärnformad centralkyrka krönt av en stor lanternin med kupol. Ett fristående klocktorn i betong kröns av ett kors i rostfritt stål. Norr om kyrkan ligger pensionärsbostäder byggda av Sällskapet Vänner till Pauvres Honteux 1966-1975 efter ritningar av arkitekterna Sven Backström och Leif Reinius.

Nio större bostadshus har också byggts utmed Grönviksvägen med utsikt mot Mälaren. Uppförandet av dessa femvåningshus väckte starka protester i området, trots att utformningen och placeringen i terrängen hade gjorts med stor omsorg. Husen, som stod färdiga 1988, är ritade av GLAM Arkitektkontor AB.

Den första bron mellan Nockeby och Kärsön stod klar 1787. Den anlades av arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz på uppdrag av Gustav III som önskade en bättre förbindelse med Stockholm än den tidigare via Bällsta, Blackebergsvägen och färja vid Tyska botten. Den första bron, som var fast och låg på stenkistor, ersattes av en flottbro vid 1850-talets slut. En pålad bro med vägbanan vilande på järnbalkar invigdes 1926. Dagens högbro stod efter många diskussioner klar 1973.

Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna - Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Elisabet Jermsten.