OVANÅKERS KYRKA

Första kända utvidgningen av kyrkogården utfördes år 1744. När kyrkan fick en ny entré mot norr, utvidgades kyrkogården åter 1801-1802. Nästa kyrkogårdsutvidgning genomfördes under 1930-talet och i samband med detta uppfördes gravkapellet som stod klart år 1935. Åren 1953-55 utvidgades kyrkogården efter förslag upprättat av Eric Wilen, samt 1971 efter Johan Thomé och slutligen år 1983. I samband med 70-talets utvidgning uppfördes Pilgrimens kapell. Kyrkogårdens äldsta delar ligger i området närmast kyrkan, varefter utvidgningarna skett mot öster. Minneslunden anlades 1989. Kyrkogårdens olika utbyggnadsetapper kan tydligt avläsas utifrån de bevarade strukturerna.

Till kyrkans västra entré leder en björkallé försedd med belysningsarmaturer. Kyrkotomten, som mot väster är utfylld avgränsas med en stenbarriär och två putsade grindstolpar. Kyrkogårdens södra del inramas av en häck medan den norra delen avgränsas av ett gjutjärnsstaket från 1800-talets början. På kyrkogården växer flera större lövträd, framförallt björk och lönn. Längs kyrkotomtens västra del finns en trädrad i nordsydlig linje. En tydlig trädrad finns även längs grusgången öster om kyrkan. Vid den norra entrén är grusgångarna symmetriskt och strikt utlagda i dekorativt motiv och här finns heller inga gravvårdar. I anslutning till den norra entrén står fattigbössan, där dåtidens kyrkobesökare kunde lägga sitt bidrag till församlingens mindre bemedlade.

I kvarteren öster om kyrkan finns flera äldre påkostade gravvårdar. De flesta av sten och stående, men även gjutjärnsgravar förekommer. Här finns även ett flertal fint dekorerade grusgravar med stenram. Äldre gravvårdar står även längs de södra kvarterens grusgångar. Annars karaktäriseras dock de södra kvarteren idag av låga stenar med enkel utsmyckning.
På Ovanåkers kyrkogård finns gravvården över riksdagsmannen och byggmästaren Olof Johansson. Olof Johansson var verksam kring sekelskiftet och har haft stor betydelse för Edsbyns utveckling. Förutom flitig husritare var han företagare inom ortens alla näringar.

Öster om de äldre gravvårdarna och söder om gravkapellet ligger de allmänna varven från 1920-och 1930- talet. Området karaktäriseras av små gravvårdar, relativt tätt placerade intill varandra. Öster om de allmänna varven breder minneslunden ut sig. Minneslunden är gräsklädd, avgränsad med sten och häckar och utsmyckad med ett ankare. Kyrkogårdens yngre och östligaste delar har en större blandning i utförande och vegetation. Som entré till kyrkogårdens yngre delar i nordost uppfördes under 1990-talet en stigport efter ritningar av K-Konsult.

Ovanåkers kyrka uppfördes ursprungligen med ett klocktorn i kyrkans västra del, men när arbetena nästan var färdigställda rasade tornet samman. I stället för att uppföra ett nytt klocktorn valde man att uppföra en klockstapel. Klockstapeln uppfördes av bonden Olof Olsson i Undersvik och stod färdig år 1765. Liksom ett flertal andra staplar i södra Norrland under denna tid, har Ovanåkers stapel försetts med en lökkupol. Stapeln i Ovanåker har uppförts som ett slutet rum upp till det öppna klockplanet, dvs. konstruktionen är dold, till skillnad från den öppna konstruktion som de flesta klockstaplar i södra Norrland hade under denna tid. Stapeln, vars spån är svarttjärat har ett vitmålat balusterräcke, samt dekorerat och vitmålat listverk. Under lökkupolen finns ett vitmålat parti med urtavlor. Lökkupolen kröns av en dekorerad spira. På klockstapelns västra vägg finns ett manuellt räkneverk för klockaren. Denna typ av räkneverk, som skulle hjälpa klockaren att hålla ordning på antal ringningar är inte helt vanliga.

Gravkapellet ritades av Axel Öhman och uppfördes år 1935 i samband med kyrkogårdsutvidgningen. Byggnaden har en stomme av tegel med slätputsad fasad. Sadeltaket täcks av falsad järnplåt. Byggnadens rundbågiga fönsteröppningar är försedda med fönsterbly och antikglas. In till kapellet leder en dubbelport som exteriört är klädda med kopparplåt. Invändigt är kapellet tunnvälvt och väggar och tak är kalkstrukna i vitt. Mot öster finns ett enkelt altare med kors. Furugolvet lades in i samband med en upprustning 2003. Under kapellet finns en källarvåning, där den äldre mekaniska kistpumpen finns bevarad. Pumpen har ett teknikhistoriskt värde som dokument över 1930-talets mekanik vid kisthantering.

Pilgrimens kapell står på kyrkogårdens östligaste del och uppfördes år 1971-72 efter ritningar av arkitekten Johan Thomé. Byggnaden har vitputsade väggar och är täckt av ett sadeltak med valmade gavelspetsar. En entré med skärmtak finns i väster. Byggnaden består av källarvåning med bl.a. kyl- och svepningsrum, samt bottenvåningen där kapellet är beläget. Kyrkorummet avgränsas från trappnedgång och kapprum genom enkla mellanväggar. Kapellet är relativt enkelt till sin karaktär med vitmålade väggar, samt golv och altare av kalksten. Bänkarna är snett uppställda på vardera sidan om mittgången. Sadeltaket återspeglas invändigt med de synliga takbjälkarna och innertakspanelen i grågrön kulör.