BRODDETORPS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - BRODDETORP

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 285, år 1900: 218, år 1995: 774

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Bolum, Hornborga och Sätuna införlivade 1989.

LÄGE OCH OMGIVNING - Broddetorps medeltida kyrkplats övergavs 1821. De oundersökta lämningarna av kyrkan är endast synliga som en ruinkulle på den gamla kyrkogården. Vid Broddetorps gamla kyrkplats ligger prästgården, uppförd c:a 1790. Den nya kyrkan från 1821 blev gemensam för Broddetorp, Bolum, Hornborga och Sätuna och ligger knappt en km väster om den gamla, ensam i gles bebyggelse. Läget är högt och fritt med utsikt över Hornborgasjön i väster. Broddetorp ingår i Falbygdens riksintresseområde.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (BRODDETORPS KYRKPLATS). Den äldsta stenkyrkan i Broddetorp, som enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta bestod av rektangulärt långhus och smalare absidkor, uppfördes sannolikt under 1100- eller tidigt 1200-tal. Kyrkan hade vid avbildningen även ett murat vapenhus i söder, troligtvis medeltida. Från kyrkan återstår flera lösfynd av arkitektonisk byggnadsskulptur. Från medeltidskyrkan härrör en synnerligen välhuggen 1100-talsdopfunt med vegetativ ornamentik, nu i den nya kyrkan. Det s. k. Broddetorpsantemensalet, det medeltida Sveriges enda bevarade altarförstycke i förgylld koppar, finns nu i Statens historiska museum, Stockholm. Medeltidskyrkan revs i samband med att ny kyrka uppfördes på annan plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1821-22 och består av ett rektangulärt långhus med utbyggd sakristia i öster samt västtorn. Ritningar utfördes av arkitekt Gustaf af Sillén, vilka dock ändrades vid ÖIÄ (troligen av arkitekt Jacob Wilhelm Gerss). Kyrkan uppfördes under ledning av byggmästare Pehr Eriksson, Bredared (inventeringsprotokollet 1829, ATA).

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Såväl exteriör som interiör är välbevarad och typisk för byggnadstidens nyklassicism. Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av stickbågiga fönsteröppningar. Det förhållandevis låga västtornet kröns av flack huv med lanternin. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt på långhusets sydsida. Kyrkorummet, som i allt väsentligt behållit sin 1800-talskaraktär, täcks av ett trätunnvalv. Altaret står i halvrund nisch med flankerande kolonner; vid en restaurering på 1910-talet rekonstruerades altarnischens skulpterade överstycke. Altararrangemanget och predikstolen förfärdigades enligt inventeringsprotkollet av bildhuggaren Wallin i Vänersborg 1825. Vid restaureringen 1953 efter förslag av arkitekt Adolf Niklasson omdisponerades utrymmet i sakristian. Läktarunderbyggnad från 1978-79, projekterad av H. Svedlund AB.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.