VÄNGA KYRKA

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.

Vänga kyrka uppfördes 1905-06 och ersatte då en stenkyrka som låg några meter norrut. Vapenhuset av trä sparades och står idag vid kyrkogårdens norra kant.
Kyrkogården är i det närmaste rektangulär med något bredare norr- än södersida och rundningar i västhörnen. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning, något förskjuten söderut från centrum, på plan grästäckt mark med en svag sluttning upp åt norr. Kallmurar av sten och varierande höjd hägnar tomten utom i nordöstra hörnet. Äldst är delar av den gamla kyrkans stenmur längs norra gränsen med oregelbundna stenar och delvis längs östra och västra sidorna. Granitblock är materialet i den nya muren.
Ingångar med parvisa smidesgrindar med uppåtriktade pilar mellan stolpar av huggen röd granit med klot finns i söder och väster. Trädrader, huvudsakligen av skogslönnar, följer murarna och vid grusade gångar fram till kyrkan står björkar. Längs västgången står björkarna på båda sidor som en allé och i nordösthörnan är också en klunga med träd av detta slag. Merparten av träden är från 1930-talet. Grusgångarna når runt kyrkan fram till sakristians entré i nordöst och korets sydöstsida.
Norra delen av kyrkogården är äldst och har få, oregelbundet placerade gravvårdar och nordvästra delen är i det närmaste tom. Där låg den gamla kyrkan, vilket en minnessten talar om och strax intill står det gamla timrade vapenhuset. I detta nordvästra hörn har vid besökstillfället vegetationen sparats till en liten äng, såsom kyrkogårdar lär ha sett ut fram till 1800-talet, med bland annat backsippor och humleblomster. Tre gravstenar står i hörnet där och är tillsammans med ytterligare tre gravvårdar inom detta område de äldsta på kyrkogården, från 1840-90-talen.
Den nyare delen i söder har en homogen karaktär med långa, glesa, raka, dubbla gravplatsrader rygg mot rygg. De flesta gravstenarna är låga, blandat med några högre med obeliskkaraktär. Längs östra muren står gravstenar från 1900-talets tre första decennier, mest höga obelisker.