HJÄLSTA KYRKA

Hjälsta kyrka är belägen på en enbevuxen höjd ett par kilometer innanför Hjälstavikens nordspets. Rester till en föregångare har hittats 600 m söder om den nuvarande kyrkan.

Det är en långhuskyrka uppförd av gråsten med vidbyggd sakristia i norr och vapenhus i söder. Långhuset byggdes under senare hälften av 1400-talet. Tack vare utdrag ur en medeltida räkenskapsbok har dateringen underlättats. Sakristia och vapenhus uppfördes direkt efter långhusets färdigställande, trots att åtminstone sakristian planerats redan från början. Valvslagning skedde i samband med uppförandet, stjärnvalv med gubbansikten.

Kyrkan har förblivit relativt oförändrad, förutom en del fönsterupptagningar under 1700-1800-talen. 1951-55 genomgick kyrkan en restaurering under ledning av Cyrillus Johansson, som rensade bort 1895-års tidstypiska inredning.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Kyrkogården är avgränsad av en kallmur i gråsten. Den har sin största utbredning i sluttningen söder om kyrkan. Kyrkogården fick sin nuvarande utbredning vid en utvidgning mot söder år 1854 vilket framgår av det inhuggna årtalet på grindstolparna av granit vid landsvägen söder om kyrkan. På grindstolparna hänger en svartmålad smidesgrind. Kyrkogårdsmuren har en trädkrans av lövträd med många unga, nyplanterade träd. På kyrkogården finns ett mindre antal grusgravar. Det finns en varierande uppsättning gravvårdar från sent 1800-tal och 1900-tal. Gångarna är grusade, gravkvarteren är till största delen grästäckta. Norr om kyrkan finns inga gravar men däremot flera gravstenar från 1800-talet som står lutade mot kyrkogårdsmuren.

Klockstapeln är belägen strax utanför kyrkogårdens nordöstra hörn. Den har den i trakten vanliga formen där konstruktionen med snedsträvor är inklädda med tjärade bräder. Ovanpå stapelkroppen finns en lanternin med karnisprofilerad spånklädd huv som i sin tur kröns av en mindre huv. Klockstapeln är byggd 1740.

Hjälsta kyrka är belägen på en enbevuxen höjd ett par kilometer innanför Hjälstavikens nordspets. Rester till en föregångare har hittats 600 m söder om den nuvarande kyrkan.

Det är en långhuskyrka uppförd av gråsten med vidbyggd sakristia i norr och vapenhus i söder. Långhuset byggdes under senare hälften av 1400-talet. Tack vare utdrag ur en medeltida räkenskapsbok har dateringen underlättats. Sakristia och vapenhus uppfördes direkt efter långhusets färdigställande, trots att åtminstone sakristian planerats redan från början. Valvslagning skedde i samband med uppförandet, stjärnvalv med gubbansikten.

Kyrkan har förblivit relativt oförändrad, förutom en del fönsterupptagningar under 1700-1800-talen. 1951-55 genomgick kyrkan en restaurering under ledning av Cyrillus Johansson, som rensade bort 1895-års tidstypiska inredning.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Kyrkogården är avgränsad av en kallmur i gråsten. Den har sin största utbredning i sluttningen söder om kyrkan. Kyrkogården fick sin nuvarande utbredning vid en utvidgning mot söder år 1854 vilket framgår av det inhuggna årtalet på grindstolparna av granit vid landsvägen söder om kyrkan. På grindstolparna hänger en svartmålad smidesgrind. Kyrkogårdsmuren har en trädkrans av lövträd med många unga, nyplanterade träd. På kyrkogården finns ett mindre antal grusgravar. Det finns en varierande uppsättning gravvårdar från sent 1800-tal och 1900-tal. Gångarna är grusade, gravkvarteren är till största delen grästäckta. Norr om kyrkan finns inga gravar men däremot flera gravstenar från 1800-talet som står lutade mot kyrkogårdsmuren.

Klockstapeln är belägen strax utanför kyrkogårdens nordöstra hörn. Den har den i trakten vanliga formen där konstruktionen med snedsträvor är inklädda med tjärade bräder. Ovanpå stapelkroppen finns en lanternin med karnisprofilerad spånklädd huv som i sin tur kröns av en mindre huv. Klockstapeln är byggd 1740.