VECKHOLMS KYRKA

Kyrkan är ursprungligen byggd som en rektangulär salkyrka under sista fjärdedelen av 1200-talet. Denna kärnkyrka utvidgades åt väster på 1300-talet. Den nya västgaveln försågs med tre höga, smala och spetsbågiga blinderingsnischer. Nästa byggnadsetapp var uppförandet av vapenhuset och valvslagningen i långhuset, vilket skedde mellan 1430 och 1460. Under 1400-talets slut byggdes sedan sakristia och långhuset förlängdes åt öster med ytterligare två travéer. Kort efter det har den södra korsarmen uppförts. Efter Johan de la Gardies död 1640 nedsattes hans kista i ett valv under södra korsarmen. Ett gravmonument över honom placerades i korsarmen år 1661. Korsarmen byggdes sedan om på 1740-talet då gravmonumentet avlägsnades och bänkinrednings insattes.

I stark kontrast mot medeltidskyrkans exteriör står gravkoret öster om långhuset byggt på 1670- 80-talet. Det uppfördes för Jacob de la Gardie efter ritningar av Nicodemus Tessin d. ä. och har en strikt klassicistisk uppbyggnad med pilastrar och sandstensornament. Gravkoret var ursprungligen avsett att bli större och mer påkostat. Reduktionen ruinerade Magnus Gabriel de la Gardie vilket gjorde att han inte kunde fullfölja sina byggnadsplaner. Gravkoret stod länge utan tak tills det täcktes på 1770-talet. Det fullbordades först på 1880-talet.

Kyrkan är ursprungligen byggd som en rektangulär salkyrka under sista fjärdedelen av 1200-talet. Denna kärnkyrka utvidgades åt väster på 1300-talet. Den nya västgaveln försågs med tre höga, smala och spetsbågiga blinderingsnischer. Nästa byggnadsetapp var uppförandet av vapenhuset och valvslagningen i långhuset, vilket skedde mellan 1430 och 1460. Under 1400-talets slut byggdes sedan sakristia och långhuset förlängdes åt öster med ytterligare två travéer. Kort efter det har den södra korsarmen uppförts. Efter Johan de la Gardies död 1640 nedsattes hans kista i ett valv under södra korsarmen. Ett gravmonument över honom placerades i korsarmen år 1661. Korsarmen byggdes sedan om på 1740-talet då gravmonumentet avlägsnades och bänkinrednings insattes.

I stark kontrast mot medeltidskyrkans exteriör står gravkoret öster om långhuset byggt på 1670- 80-talet. Det uppfördes för Jacob de la Gardie efter ritningar av Nicodemus Tessin d. ä. och har en strikt klassicistisk uppbyggnad med pilastrar och sandstensornament. Gravkoret var ursprungligen avsett att bli större och mer påkostat. Reduktionen ruinerade Magnus Gabriel de la Gardie vilket gjorde att han inte kunde fullfölja sina byggnadsplaner. Gravkoret stod länge utan tak tills det täcktes på 1770-talet. Det fullbordades först på 1880-talet.

Kyrkan består av ett ovanligt långsträckt, rektangulärt långhus som även rymmer kor. Långhuset är täckt av sex kryssribbvalv. I norr finns sakristia och i söder ett vapenhus samt en korsarm som tidigare nyttjats som gravkor för Johan de la Gardie men sedan inkorporerats med kyrkorummet. Öster om långhuset finns det de la Gardieska gravkoret.

Kyrkogården har en rektangulär form och kyrkan är belägen mitt på kyrkogården. Den omges av en kallmurad gråstensmur och en trädkrans av lindar. En lindallé löper diagonalt över kyrkogården från nordväst till sydost. Ingångar finns i nordväst, nordost och sydost. Ingångarna mot norr har stigluckor av putsat tegel och rundbågiga öppningar med bräddörrar. Stigluckorna är putsade och avfärgade i ockragult med vita omfattningar och en vit, profilerad list som följer takprofilen. Taken är täckta med falsad skivplåt.

Kyrkogården utvidgades mot söder på 1770-talet i samband med att hela kyrkogårdsmuren lades om. Olof Graus avbildning från 1748 visar den äldre muren med spånavtäckning. Stigluckorna är från 1600-talet. Den nordvästra stigluckan är dock återuppbyggd 1949 efter att ha raserats då den blev påkörd av en stridsvagn. Intill denna stiglucka finns det en stätta av sten i kyrkogårdsmuren som tillkommit samtidigt med murens omläggning omkring 1770.

Kyrkogårdsgångarna är grustäckta. Gravkvarteren är oregelbundna och till största delen grästäckta. De flesta gravarna ligger söder och sydväst om kyrkan. På dess norra sida finns ett fåtal gravar. Längs stenmurens insida finns mest äldre gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Här finns många stenar i svart granit eller diabas med polerade partier. Mellan vapenhuset och södra korsarmen finns en stor gravsten i nyantik stil rest över prosten L Hygrén. Han dog 1803. Nära vapenhusets sydvästra hörn står två gjutjärnskors från 1850 och 1870. Sydost om korsarmen står en nygotisk gjutjärnsvård. Bredvid den finns en äldre grav med inhägnad av gjutjärnsstolpar och järnkätting. I gravkvarteren söder om kyrkan är det mest yngre gravar från 1950-talet och framåt i tiden. Framför kyrkans västgavel står det lutande korset till vilket en sägen är knuten: en prästgårdsdräng skickades ut för att skrämma prosten Melchior (verksam på 1530-talet) när denne gick hem från sin andakt. Drängen klädde ut sig till ett spöke och när prosten fick se honom så bad han till Gud, varefter drängen sjönk ner genom jorden. Till minne av händelsen restes korset. Korset utbyttes 1971 mot ett nytt med samma utformning.

Klockstapeln är belägen på en mindre höjd väster om kyrkogården. Den har en rektangulär plan med diagonalsträvor i öster och väster. Stapeln är klädd med ålderdomlig, tjärad panel. Det höga, pyramidformade taket är täckt med tjärade spån. På det står en åttkantig lanternin som har en karnissvängd, plåtklädd huv vilken kröns av en lökformad spira. Pyramidtaket har fyra vitmålade solur. Klockstapeln är byggd 1668 av byggmästaren Andreas Brezel från Stettin. Han var samtidigt anlitad av de la Gardie för arbeten på Ekholmens slott. Klockstapeln har en originell form som i Sveriges kyrkor sägs vara påverkad av Hapsals slott i Estland vars ritningar hade kopierats av Brezel.

Veckholms kyrka är belägen vid Norra Björkfjärden av Mälaren. På en höjd väster om kyrkan står en klockstapel från 1668. I nordväst och nordost ligger stigluckor, som troligen fick sitt nuvarande utseende i slutet av 1700-talet.

Kyrkan har långsträckt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr samt vapenhus och korsarm i söder. Öster om koret finns ett gravkor för ätten De la Gardie. Den spritputsade kyrkan är uppförd i natursten, och täcks av ett spånklätt sadeltak. Tegel har använts till bl.a. gavelrösten och omfattningar. Det korsformade gravkoret är murat av tegel på en sockel av granitkvadrar och täcks av ett tälttak. Fasaderna är slätputsade och pryds av pilastrar och sandstensornament. Kyrkorummet nås via vapenhuset. Ingång finns även i södra korsarmen.

Av den äldsta kyrkan från slutet av 1200-talet återstår långhusets mellersta del. Kyrkan förlängdes senare mot väster. Under 1400-talets förra hälft uppfördes vapenhuset, i kyrkan tillkom valv. I slutet av 1400-talet förlängdes långhuset åt öster, och i samband med detta byggdes sakristian. Omkring 1500 tillfogades den södra korsarmen med stjärnvalv. Gravkoret påbörjades i mitten av 1600- talet efter ritningar av Nicodemus Tessin d. ä., men det storslagna projektet fullbordades aldrig. Byggnaden nådde sin nuvarande höjd omkring 1675, och täcktes senare av ett provisoriskt brädtak. Det nuvarande kupolvalvet av tegel slogs på 1790-talet, då även kyrkans yttertak byggdes om.

Exteriören har bevarat sin medeltida prägel. Fönsteröppningarnas nuvarande form tillkom på 1840-talet. Vid en yttre restaurering 1972-73 lagades putsen samt avfärgades i en gul ton, gravkoret återfick dock sin ursprungliga rosa ton. Interiören präglas främst av den rika inredningen från medeltid och stormaktstid. Gravkorets interiör härrör till stor del från en restaurering i slutet av 1880- talet under ledning av arkitekten Magnus Isaeus. Efter Isaeus död 1890 leddes arbetet av E. V. Langlet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Veckholms kyrka är belägen vid Norra Björkfjärden av Mälaren. På en höjd väster om kyrkan står en klockstapel från 1668. I nordväst och nordost ligger stigluckor, som troligen fick sitt nuvarande utseende i slutet av 1700-talet.

Kyrkan har långsträckt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr samt vapenhus och korsarm i söder. Öster om koret finns ett gravkor för ätten De la Gardie. Den spritputsade kyrkan är uppförd i natursten, och täcks av ett spånklätt sadeltak. Tegel har använts till bl.a. gavelrösten och omfattningar. Det korsformade gravkoret är murat av tegel på en sockel av granitkvadrar och täcks av ett tälttak. Fasaderna är slätputsade och pryds av pilastrar och sandstensornament. Kyrkorummet nås via vapenhuset. Ingång finns även i södra korsarmen.

Av den äldsta kyrkan från slutet av 1200-talet återstår långhusets mellersta del. Kyrkan förlängdes senare mot väster. Under 1400-talets förra hälft uppfördes vapenhuset, i kyrkan tillkom valv. I slutet av 1400-talet förlängdes långhuset åt öster, och i samband med detta byggdes sakristian. Omkring 1500 tillfogades den södra korsarmen med stjärnvalv. Gravkoret påbörjades i mitten av 1600- talet efter ritningar av Nicodemus Tessin d. ä., men det storslagna projektet fullbordades aldrig. Byggnaden nådde sin nuvarande höjd omkring 1675, och täcktes senare av ett provisoriskt brädtak. Det nuvarande kupolvalvet av tegel slogs på 1790-talet, då även kyrkans yttertak byggdes om.

Exteriören har bevarat sin medeltida prägel. Fönsteröppningarnas nuvarande form tillkom på 1840-talet. Vid en yttre restaurering 1972-73 lagades putsen samt avfärgades i en gul ton, gravkoret återfick dock sin ursprungliga rosa ton. Interiören präglas främst av den rika inredningen från medeltid och stormaktstid. Gravkorets interiör härrör till stor del från en restaurering i slutet av 1880- talet under ledning av arkitekten Magnus Isaeus. Efter Isaeus död 1890 leddes arbetet av E. V. Langlet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Kyrkan består av ett ovanligt långsträckt, rektangulärt långhus som även rymmer kor. Långhuset är täckt av sex kryssribbvalv. I norr finns sakristia och i söder ett vapenhus samt en korsarm som tidigare nyttjats som gravkor för Johan de la Gardie men sedan inkorporerats med kyrkorummet. Öster om långhuset finns det de la Gardieska gravkoret.

Kyrkogården har en rektangulär form och kyrkan är belägen mitt på kyrkogården. Den omges av en kallmurad gråstensmur och en trädkrans av lindar. En lindallé löper diagonalt över kyrkogården från nordväst till sydost. Ingångar finns i nordväst, nordost och sydost. Ingångarna mot norr har stigluckor av putsat tegel och rundbågiga öppningar med bräddörrar. Stigluckorna är putsade och avfärgade i ockragult med vita omfattningar och en vit, profilerad list som följer takprofilen. Taken är täckta med falsad skivplåt.

Kyrkogården utvidgades mot söder på 1770-talet i samband med att hela kyrkogårdsmuren lades om. Olof Graus avbildning från 1748 visar den äldre muren med spånavtäckning. Stigluckorna är från 1600-talet. Den nordvästra stigluckan är dock återuppbyggd 1949 efter att ha raserats då den blev påkörd av en stridsvagn. Intill denna stiglucka finns det en stätta av sten i kyrkogårdsmuren som tillkommit samtidigt med murens omläggning omkring 1770.

Kyrkogårdsgångarna är grustäckta. Gravkvarteren är oregelbundna och till största delen grästäckta. De flesta gravarna ligger söder och sydväst om kyrkan. På dess norra sida finns ett fåtal gravar. Längs stenmurens insida finns mest äldre gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Här finns många stenar i svart granit eller diabas med polerade partier. Mellan vapenhuset och södra korsarmen finns en stor gravsten i nyantik stil rest över prosten L Hygrén. Han dog 1803. Nära vapenhusets sydvästra hörn står två gjutjärnskors från 1850 och 1870. Sydost om korsarmen står en nygotisk gjutjärnsvård. Bredvid den finns en äldre grav med inhägnad av gjutjärnsstolpar och järnkätting. I gravkvarteren söder om kyrkan är det mest yngre gravar från 1950-talet och framåt i tiden. Framför kyrkans västgavel står det lutande korset till vilket en sägen är knuten: en prästgårdsdräng skickades ut för att skrämma prosten Melchior (verksam på 1530-talet) när denne gick hem från sin andakt. Drängen klädde ut sig till ett spöke och när prosten fick se honom så bad han till Gud, varefter drängen sjönk ner genom jorden. Till minne av händelsen restes korset. Korset utbyttes 1971 mot ett nytt med samma utformning.

Klockstapeln är belägen på en mindre höjd väster om kyrkogården. Den har en rektangulär plan med diagonalsträvor i öster och väster. Stapeln är klädd med ålderdomlig, tjärad panel. Det höga, pyramidformade taket är täckt med tjärade spån. På det står en åttkantig lanternin som har en karnissvängd, plåtklädd huv vilken kröns av en lökformad spira. Pyramidtaket har fyra vitmålade solur. Klockstapeln är byggd 1668 av byggmästaren Andreas Brezel från Stettin. Han var samtidigt anlitad av de la Gardie för arbeten på Ekholmens slott. Klockstapeln har en originell form som i Sveriges kyrkor sägs vara påverkad av Hapsals slott i Estland vars ritningar hade kopierats av Brezel.