ALVA KYRKA

Kyrkogården
Alva kyrkogård är rektangulär till sin utformning, en form den antagit genom sina utvidgningar. Kyrkogården har troligen utvidgats åt söder, dock okänt när, 1905 åt öster samt 1957 åt norr. Mursträckningarna mäter i söder 101 m, i öster 60 m, i norr 102 m och i väster 50 m.
Kyrkogården omges av murar av kalk- och sandsten, den sydvästra sträckningen är bruksmurad medan övriga murar är kallmurade, en putsad del förekommer i det nordöstra hörnet. Den del som torde ha tillkommit i samband med den senaste utvidgningen (norra sträckningen samt de norra delarna av de östra och västra sträckningarna) täcks av bruksmurade täckplattor. Murarnas höjd varierar mellan 90-95 cm. På norra delen av kyrkogården finns en liten del av den gamla muren kvar.
Två ingångar finns i den västra muren, den södra av de båda utgör huvudentré, den flankeras av murade stolpar krönta med klot, på marken ett järngaller. Den norra öppningen är försedd med pargrindar av järn. En öppning i söder mot prästgården är försedd med enkel järngrind. Två öppningar i den östra sträckningen är också försedda järngrindar, den södra med dubbla och den norra med en enkel grind.
Grusade gångar mellan västra och östra grindarna längs med södra kyrkofasaden, mellan tornets sydportal och prästgården, en gång i nordsydlig riktning samt längs med de södra och norra kyrkogårdsmurarna.
Gräsytorna dominerar kyrkogården, längs med murarna växer lövträd och vid de norra och västra murarna liguster. Enkla lyktstolpar finns i anslutning till gångarna.
Mursulor har påträffats i samband med grävningsarbeten 1954 söder om kyrkan. Vidare undersökningar visade att där funnits en kvadratisk byggnad (kanske en kastal) ca 8 x 8 m.
På kyrkogården fanns vid inventeringen 1996 256 st. synliga gravar.

Övriga byggnader på kyrkogården
Inga andra byggnader än kyrkan finns på kyrkogården.

Kyrkans byggnadshistoria
Kyrkans äldsta delar är koret och absiden, vilka uppfördes vid 1200-talets början. Långhuset tillkom något senare under samma århundrade. Det nuvarande tornet är nederdelen av ett planerat monumentalbygge från början av 1300-talet. Av okända orsaker blev det aldrig fullföljt. Av förändringar sedan medeltiden kan följande nämnas. En sakristia byggdes omkring 1780. I början av 1800-talet förstorades fönstren, och ungefär samtidigt byttes yttertakens brädtäckningar mot tegel.
En yttre- och inre restaurering utfördes 1953-54 efter förslag av arkitekt Gösta Wiman, varvid fasaderna och interiören putslagades och muralmålningarna i långhuset och tornet togs fram och konserverades. Nytt innertak och nya golv. Inredning nygjordes, revs och omdisponerades. Elektrisk belysning och värmeledning installerades.
De senaste restaureringarna
Den senaste invändiga restaureringen utfördes 1990 då väggarna rengjordes, brädtaket i långhuset vitmålades och krucifixpiedestalen togs bort. Den senaste utvändiga restaureringen genomfördes 1993 efter förslag av arkitekt Jan Utas, Visby. Arbetena omfattade främst putslagning och kalkning av samtliga fasader, takreparation samt konservering av portalerna.

Alva kyrka ligger omgiven av ett antal gårdar intill den tidigare huvudvägen. Den är, liksom många kyrkor på södra Gotland, uppförd av putsad sandsten. Intill en välbevarad romansk anläggning, bestående av ett kor med absid från 1200-talets början och ett något yngre långhus, reser sig nederdelen till ett mycket kraftigt västtorn från omkring 1300, som aldrig uppfördes till sin avsedda höjd men som ändå dominerar byggnaden. På tornet reser sig en spira med ljudgluggar och ett litet skärmtak, i vilken klockvåningen är inrymd. En trappa löper i norra tornmuren. Sakristian på korets norra sida ersatte omkring 1780 en äldre. Kyrkan har två ingångar, bägge i söder. Dels en romansk korportal med reliefprydda kolonnettbaser, dels en, synbarligen hastigt hopfogad, gotisk portal på tornets södra sida. På långhusets norra sida finns en nu igenmurad romansk portal, som flyttats dit från långhusets södra sida. Koret täcks av ett murat tunnvalv, långhuset har ett plant innertak av trä, ringkammaren ett kryssvalv. Interiören domineras av ett stort krucifix från 1200-talet. På långhusets norra mur finns kalkmålningar från sen medeltid och ett ristat geometriskt mönster, sannolikt en fullskaleritning till delar av tornets sydportal. Altaruppsatsen av sandsten tillkom 1671. Predikstolen från omkring 1740 målades 1746 av Johan Hindrich Dreutz Bänkinredningen med synlig träådring och den dova färgsättning som präglar interiören härrör från 1950-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996.