HALLS KYRKA

Hall kyrka är till sina huvuddelar uppförd under medel¬tiden. Den byggdes som församlingskyrka för Hall församling, och används fortfarande för detta ändamål.

Kyrkans äldsta delar är koret med sakristian och långhuset som uppfördes under 1200-talets andra fjärdedel. Tornet kom till vid samma århundrades slut. Därvid byttes den romanska långhusportalen ut mot en gotisk portal. Den gamla placerades på tornets norra sida.

Vid mitten av 1800-talet byggdes på långhusets norra sida en magasinsbyggnad som senare 1938 inrättats till pannrum med tillhörande vedbod.
Kyrkan har genomgått relativt få utvändiga förändringar sedan byggnadstiden Kyrkans samtliga tak har dock av allt att döma ursprungligen varit täckta med bräder (på tornet tornpanel, i övrigt faltak). Koret fick tegeltak vid mitten av 1700-talet, sakristian i samband med uppförandet av magasinet på 1800-talet. Långhusets faltak byttes mot tegel så sent som 1956. Vid samma tillfälle ändrades kyrkans fönster till deras förmodade ursprungliga utseende efter att de hade förstorats på 1800-talet.

Halls kyrka omgärdas av en mur med två bevarade medeltida stigluckor, vars förband med muren tyder på dess medeltida ursprung. Den murade kyrkan består av långhus med smalare rakslutet kor, kraftigt västtorn samt sakristia på nordsidan. Långhus och kor har troligen uppförts under 1200-talets andra fjärdedel, medan tornet tillfogades något senare. Sakristians tillkomst osäker, men medeltida. Kyrkan, som har vitputsade fasader, täcks av sadeltak (högre över långhuset och lägre över koret). Tornet har parställda, kolonnettförsedda ljudgluggar och åttkantig spira. Koret pryds av en romansk rundbågsportal i söder, medan långhusportalen, som är byggd i samband med tornet, uppvisar ett mer gotiskt formspråk. Långhuset täcks i interiören av fyra kryssvalv, vilka uppbärs av en kraftig mittkolonn, medan kor och tornrum har varsitt tältvalv och sakristian är tunnvälvd. En spetsbågig muröppning sammanbinder långhuset med tornrummet (vilket är nästan lika stort som långhuset); korets triumfbåge är låg och relativt smal. Östväggens smala rundbågsfönster är ursprungligt. Vid en restaurering 1956 (arkitekt Nils Arne Rosén) framtogs medeltida kalkmålningar från 1200- och 1300-talet; en målning på korets södra mur är däremot daterad 1603.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998. Reviderat i samband med inskrivningen.

Kyrkogården har en ålderdomlig plan med rundad, fyrsidig form (jfr t.ex. Elinghem ödekyrkas kyrkogård), och den begränsas av en drygt meterhög kalkstensmur med medeltida stigluckor i söder och nordost. Att döma av spår på stigluckorna har muren ursprungligen varit något högre. En medeltida stiglucka har även funnits i nordväst, där ett bårhus är uppbyggt. Bårhuset används numera som förråd. Intill detta finns en enkel trägrind i muren.

En trädkrans följer murens insida och ger kyrkogården en ombonad rumskänsla. Ask, lönn och oxel ingår i trädkransen (se bifogade trädinventering).

Kyrkogården är i huvudsak gräsbevuxen, och gravarna är inte ordnade i raka kvarter utan ligger mera fritt inordnade, dessutom är relativt stora ytor i norr och söder öppna och outnyttjade. Gångvägen mot den södra stigluckan fram till långhusportalen kyrkans huvudingång är grusad liksom gången utmed kyrkans södra fasad. Utanför ingångsportalen är dock marken belagd med moderna betongplattor med frilagd ballast.

Bilparkering för besökare till kyrkan och kyrkogården är anordnad utanför den nordöstra stigluckan. Parkeringen är grusbelagd.

Variationen av gravvårdar är ganska stor, och i kyrkgårdsinventeringen 1996, utförd av antikvarie Roger Öhrman, Gotlands fornsal, är femton av gravvårdarna ansedda som kulturhistoriskt värdefulla, samtliga från 1800- och 1900-talen.

Övriga byggnader på kyrkogården
I kyrkogårdsmuren finns två medeltida stigluckor, och i kyrkogårdens nordvästra hörn står ett bårhus, numera använt som förråd.