SILTE KYRKA

Silte kyrkogård består av två delar, en äldre med kyrkobyggnaden och en yngre, tillkommen 1981 och belägen norr om den äldre kyrkogården. Den äldre kyrkogården utvidgades 1892 ca 6 m åt söder, en äldre trädrad markerar den gamla gränsen. Den nya kyrkogården är uppfylld i förhållande till omgivande mark. I den gamla kyrko-gårdens nordvästra hörn står ett f.d. sockenmagasin från 1853, numera använt som förråd för kyrkans behov.

Den äldre delen av kyrkogården begräsas av kalkstensmurar i norr, öster och väster, i söder av en karganhäck. Den norra muren täcks till stora delar av murgröna. Den nya kyrkogården begränsas av måbärshäckar, planterade på slänterna. Även gravkvarteren på den nya kyrkogården inramas av måbärshäckar.

Till kyrkogården leder två ingångar från landsvägen i väster, båda stängs med svartmålade järngrindar varav den södra flankeras av gjutna betongstolpar.
Från den södra grinden leder en stig, belagd med betongplattor samt ett antal äldre gravhällar, fram till kyrkans portaler på södra sidan. På norra sidan kyrkobyggnaden är en grusgång anlagd, medan gångarna på den nya kyrkogården är belagda med kalkstensflis. I övrigt är marken gräsbevuxen. Till den nya kyrkogårdsdelen kommer man via en kalkstenstrappa från landsvägssidan och en slänt från norra delen av den gamla kyrkogården. Intill den senare är på ny kyrkogården anlagd en minneslund med ljuslykta och sittbänkar. Belysningen på kyrkogården utgörs av tre st. lyktstolpar av metall med enkla glaskupor vid grindarna och vid gångstigen söder om kyrkobyggnaden.

Utmed muren är lövträd planterade (lönn, lind och alm). Flankerande den södra ingången till kyrkogården står några syrenbuskar. ingången står i Dessutom finns det häckar av buxbom inne på kyrkogården.

Övriga byggnader på kyrkogården
I nordvästra hörnet av den gamla kyrkogården ligger ett f.d. sockenmagasin från 1800-talet som numera används som förråd för kyrkans behov.

Silte kyrka är centralt belägen i socknen. Det murade sockenmagasinet i kyrkogårdens nordvästra hörn uppfördes 1853. Den välbevarade grunden till en tidigare stavkyrka påträffades under den nuvarande kyrkans golv vid en restaurering 1971-72 (arkitekt Leif Olsson); på triumfbågsväggen finns även avtryck av stavkyrkans långhusgavel. Den medeltida murade kyrkan består av rektangulärt långhus, smalare rakslutet kor samt västtorn. Byggnadsmaterialet är i huvudsak sandsten. Koret är från 1200-talets mitt, långhuset tillkom något senare. Vid 1200-talets slut tillfogades tornet, stympat vid okänd tidpunkt. Kyrkans fasader är vitputsade, med hörnkedjor och omfattningar i huggen olikfärgad kalksten. De smala rundbågsfönstren är ursprungliga. Tornets ljudgluggar utgör en heterogen samling av hopplockade stenhuggeridetaljer. Långhuset och det lägre koret täcks av tegelklädda sadeltak, tornet kröns av en åttkantig spira. Tre ingångar finns: långhus- och korportal i söder samt tornportal i väster. Långhusportalens tympanonskiva har huggen slingornamentik. Långhuset täcks invändigt av två tältvalv, åtskilda av en bred gördelbåge. Det kryssvälvda koret upplyses av ett trekopplat östfönster samt ett mindre sydfönster. Ringkammaren täcks av ett högt sittande tältvalv. Triumf- och tornbågarna är svagt spetsbågiga. Kalkmålningar finns från 1200- och 1400-talen. Glasmålningarna i korets östfönster är från byggnadstiden. Inredningen härstammar i huvudsak från en restaurering 1902

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.

Silte kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Koret byggdes vid mitten av 1200-talet, långhuset tillfogades kort tid därefter. Sist tillkom tornet vid slutet av nämnda århundrade. Stenbyggnaden har föregåtts av en träkyrka i stavteknik från slutet av 1100-talet på platsen, vilken revs i samband med att det nya långhuset byggdes.

Kyrkan drabbades redan strax efter att den färdigställts av en brand, och i slutet av medeltiden (eller möjligen i samband med det av Hans Nilson Strelow i hans Gotländska krönika 1633 omtalade jordskalvet 1540) av ett ras som stympade tornet.

Sedan tornet reparerats efter att ha stått som ruin en tid har inte några större förändringar gjorts med kyrkans exteriör. De ursprungliga faltaken (brädtaken) över kor och långhus ersattes vid mitten av 1700-talet med tegeltak, samtidigt som taken sänktes, och vid ungefär samma tid togs ett litet fönster upp i långhusets sydvägg vid predikstolen.