SJONHEMS KYRKA

Sjonhem kyrka är med undantag av sakristian i sin helhet uppförd under medeltiden. Kyrkans äldsta delar är tornet, vilket uppfördes i början av 1200-talet som en sista etapp i byggandet av en romansk stenkyrka. Det kor och det långhus som hört till denna äldsta romanska kyrka byggdes i slutet av 1100-talet och revs i samband med att motsvarande byggnadsdelar de nuvarande uppfördes vid mitten av 1200-talet. Sakristian tillkom 1818.

Sedan byggnadstiden har endast smärre ändringar gjorts på kyrkans exteriör. Vid sidan av sakristibygget i början av 1800-talet har ett nytt fönster tagits upp i långhusets norra vägg, sannolikt någon gång under 1800-talet. Vid samma tillfälle ändrades det södra långhusfönstret till motsvarande utseende. Dragstag sattes in i långhuset under slutet av 1800-talet, då även en uppvärmningsanordning i form av en vedkamin kom till. Den ersattes på 1960-talet av ett centralvärmesystem med oljepanna i ett nyinrättat pannrum i sakristian.

Långhuset har under en period varit försett med falsat plåttak (1886-1961) medan koret haft tegeltak (troligen sent 1800-tal 1961). Dessförinnan hade hela kyrkan faltak. Fasaderna var från 1800-talet och fram till 1960-talsrestaureringen spritputsade och försedda med vita, slätputsade hörn, fönsteromfattningar etc.

Sjonhems murade kyrka består av ett rektangulärt långhus med smalare, rakslutet kor och västtorn, sakristia på korets nordsida. Det låga tornet, uppfört vid 1200-talets början, härstammar från en äldre romansk anläggning från 1100 talets senare hälft (grundrester påträffades vid en restaurering 1936). Vid 1200-talets mitt uppfördes nuvarande långhus och kor. Sakristian tillfogades så sent som 1818. Långhuset och det lägre koret täcks av branta sadeltak. Tornet har små kolonnettförsedda ljusgluggar och kröns av en låg åttkantig spira med ljudöppningar under skärmtak. Långhusets fyrkantiga fönster är tillkomna i senare tid, medan korets rundbågsfönster (trekopplat i öster) är ursprungliga. Kyrkans tre ingångar (korets och långhusets sydportaler samt tornportalen i väster) har alla rundbågsomfattningar i två språng. Långhusets två tältvalv åtskiljs av en kraftig gördelbåge vilande på konsoler. Triumfbågen och den låga tornbågen är båda svagt spetsbågiga. Koret har ett högt tältvalv, medan ringkammaren täcks av ett lågt valv (delvis tältvalv och delvis romerskt kryssvalv). Vid en restaurering 1961-62 (arkitekterna Erik Fant och Olle Karth) framtogs ornamentala valvmålningar i långhuset, troligen från 1200-talets mitt. Medeltida glasmålningar finns bevarade i koret, förmodligen tillkomna vid 1200-talets mitt

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998. Reviderad i samband med inskrivningen 2002

Kyrkogården är sedan utvidgningen 1952 rektangulär till formen. Den nya kyrkogården i öster ligger genom påfyllnad av jord något högre än den gamla kyrkogården.

Marken är gräsbevuxen och kyrkogården omges av en låg kallmurad stenmur med täckhällar.

Kyrkogården har tre ingångar försedda med järngrindar. Två ingångar är placerade på gamla kyrkogården en i mitten av västra kyrkogårdssträckningen (huvudingången), en på dess norra sträckning, och den tredje ingången ligger på nya kyrkogården, i nordvästra hörnet. Mellan kyrkogårdarna finns en trappa. Från ingången i väster till kyrkobyggnaden leder en gång beklädd med cementplattor, nya kyrkogården har en central gång från väster till öster.

Längs med den gamla kyrkogårdssträckningen i väster och söder står delar av trädkransen kvar, den nya kyrkogården omges på tre sidor av träd. Mellan de båda kyrkogårdarna finns en häck.

På kyrkogården fanns (1996) 185 st. synliga gravar. Blandningen av gravvårdar är som störst söder om kyrkan. Norr om kyrkan finns ett stort område utan gravvårdar.

Övriga byggnader på kyrkogården
På kyrkogården finns inga övriga byggnader.