ALMUNGE KYRKA

Almunge kyrka i Roslagen är belägen på en höjd nordväst om det vägskäl där vägarna från Knutby, Faringe och Husby Långhundra möts. Kyrkan byggdes på en udde mellan två sjöar. Genom landhöjningen står den i våra dagar litet längre från vattnet. Planen är enskeppig och rektangulär. Murarna består av gråsten med utvändig, gulrosa puts (1986). Kyrkans tillkomsttid och medeltida byggnadshistoria är föremål för olika tolkningar. Emellertid står klart, att långhuset är medeltida och kanske uppförts under folkungatiden, 1250-1350. Det gäller även sakristian i norr som dock inte ligger i förband med långhuset. Möjligt är att kyrkan förlängts mot öster någon gång redan under medeltiden. Vapenhuset i söder tillhör troligen 1400-talet. Här är ingången byggd och den leder till en portal i långhusets sydmur. Sakristian är tunnvälvd. Nuvarande långhuset och vapenhuset erhöll valv under 1400-talet. Mot slutet av samma århundrade dekorerades de med kalkmålningar i Albertus Pictors stil. Under 1600-talets senare hälft förlängdes kyrkan mot öster med det nuvarande, stjärnvälvda koret, utvändigt stöttat av kraftiga strävpelare. Långhusvalvet närmast koret nybyggdes. I samband härmed överkalkades kyrkans målningar men framtogs vid en restaurering 1911. Senare, 1930, utfördes målningar i koret och långhusets 1600-talsvalv av Yngve Lundström. 1962 rengjordes murarna. Målningen på korgaveln överputsades för att altaruppsatsen skulle komma mer till sin rätt. Samma år insattes den nuvarande bänkinredningen. Orgelfasaden i nyklassisk still liksom läktaren i väster, ritad av arkitekten Carl Gustaf Blom Carlson, härrör från 1834. Samma år upptogs fönsteröppningar i den hittills slutna nordsidan. 1886 fick fönstren i långhuset sitt nuvarande utseende med gotiserande spröjsverk av gjutjärn och kulört glas. Långhusets valmtak är spånklätt liksom sakristians och vapenhusets sadeltak. Takryttare står både i öster och väster.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

Almunge har karaktären av sockencentrum. Öster om kyrkan ligger skolan med bl.a. en nyklassicistisk folkskolebyggnad från 1920-talet och en välbevarad skolbyggnad från 1950-talet. Almunge kyrka har bevarat den karaktär den fick vid en stor ombyggnad 1662-72, då den medeltida salkyrkan förlängdes åt öster med ett nytt kor och täcktes med ett nytt valmat sadeltak. Interiören karaktäriseras av sin välbevarade fasta inredning från 1700- och1800-talen samt av de senmedeltida målningarna som är välbevarade.

Kyrkogården har en välbevarad traditionell karaktär. Till detta bidrar bogårdsmuren i sten, de putsade grindstolparna, den gamla redskapsboden, bårhuset och det relativt stora inslaget av grusgravar. Klockstapeln är ursprungligen uppförd i början av 1600-talet men fick sin nyklassicistiska karaktär vid en ombyggnad på 1790-talet som utfördes efter Tempelmans ritningar.

Almunge har karaktären av sockencentrum. Öster om kyrkan ligger skolan med bl.a. en nyklassicistisk folkskolebyggnad från 1920-talet och en välbevarad skolbyggnad från 1950-talet. Almunge kyrka har bevarat den karaktär den fick vid en stor ombyggnad 1662-72, då den medeltida salkyrkan förlängdes åt öster med ett nytt kor och täcktes med ett nytt valmat sadeltak. Interiören karaktäriseras av sin välbevarade fasta inredning från 1700- och1800-talen samt av de senmedeltida målningarna som är välbevarade.

Kyrkogården har en välbevarad traditionell karaktär. Till detta bidrar bogårdsmuren i sten, de putsade grindstolparna, den gamla redskapsboden, bårhuset och det relativt stora inslaget av grusgravar. Klockstapeln är ursprungligen uppförd i början av 1600-talet men fick sin nyklassicistiska karaktär vid en ombyggnad på 1790-talet som utfördes efter Tempelmans ritningar.