ACKLINGA KYRKA

Salkyrkan ligger centralt på en rektangulär kyrkogård, med koret åt öster. Kyrkogårdens norra hälft är en utvidgning från 1943. Kring kyrkogården löper en kallmurad stödmur av råbruten kalksten samt en syrenhäck. Båda delarna har ingång i väster. Den äldres är belägen mitt för kyrkans västportal och kantas av murade stolpar med vitkalkad spritputs och krönande klot. Dessa bär en smidd pargrind samt en järnbåge med armatur och kors. Den nya delens ingång omges av murade kalkstensstolpar med smidd pargrind. Mellan ingångarna och kyrkan löper raka grusgångar som omsluter denna. Direkt nordost om kyrkan står en tiondebod. Dennas nordvägg hänger samman med en mur av grovt tuktad kalksten, vilken löper rakt åt väster. Muren härrör från omkring 1700 men vilar på en medeltida grund och restaurerades grundligt 1991, varvid den ommurades med befintlig sten, fick nya täckhällar och grästorvtäckning. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. Ett flertal i den äldre delen har stenram med grusad yta och två har järnstaket. 1975 påträffades direkt norr om kyrkan en medeltida gravläggning. Den nya delens östra hälft är ännu inte tagen i anspråk för gravsättningar. Flera äldre lövträd, främst lönn och ek, ger karaktär åt kyrkogården.
ÄLDRE KYRKA - Den romanska kyrkan bestod enligt en teckning i Peringskiölds Monumenta av långhus med smalare rakt kor, sakristia och vapenhus. Ett västtorn red på långhusgaveln. Allt var uppfört av huggen sandsten. Enligt en inskription på latin målades interiören 1483 av Nils Turfva. Kyrkan revs 1777 och stenmaterialet återanvändes i den nuvarande. Det är oklart om det finns några rester av det medeltida murverket i dagens.

FÖRSAMLING 1995 - ACKLINGA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 382, år 1900: 515, år 1995: 333

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger högt på moränhöjd i Ösans dalgång. Läget är fritt mot odlingsmarken i söder, 250 m öster om Ösan. Till kyrkomiljön hör prästgård och sockenmagasin. Socknen ligger strax väster om Tidaholm.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den första stenkyrkan uppfördes troligtvis under 1100- eller tidigt 1200-tal och bestod enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta av långhus med smalare, rakslutet kor. Kyrkan hade också sakristia, vapenhus och västtorn av sten; samtliga tillbyggnader av okänd, men möjligen medeltida datering. Enligt uppteckning från 1700-talet skall kyrkan haft senmedeltida målningar, genom inskrift daterade 1483. Det är inte känt om medeltida murar finns bevarade i den befintliga kyrkan.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan med långhus och tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr, vapenhus i söder samt västtorn, härrör i huvudsak från en radikal om- eller nybyggnad påbörjad 1779, efter ritningar av arkitekt Carl Fredrik Adelcrantz. Västtornet stod färdigt 1792.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör har fortfarande kvar något av sin 1700-talskaraktär även om de stora, spetsbågiga fönsteröppningarna sannolikt brutits upp i ett senare skede. Kyrkorummet täcks av ett flackt brädvalv. Ingångar via tornets bottenvåning samt vapenhuset. Ursprungligen fanns i öster en altarpredikstol. Ovanför denna hängdes 1790 en altartavla föreställande Kristi Himmelsfärd, målad av socknens klockare Anders Wetterlind. Interiören präglas numer i huvudsak av de genomgripande förändringarna 1906, då innerväggar och brädtak försågs med en tidstypisk, målad dekoration och den fasta inredningen helt förnyades, däribland med öppen bänkinredning, predikstol och Thorvaldsens Kristus som altarprydnad. Interiören genomgick åter en restaurering 1992. Altartavlan från 1790 uppsattes ovanför altaret och en samtida draperimålning frilades som omgivit altartavlan i dess ursprungliga läge.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Figurskulpturer från en predikstol inköpt 1712 är uppsatta ovanför den nuvarande predikstolen.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.