HAMMARBY KYRKA

Hammarby kyrka omges av en kyrkogård som inramas av en kallmurad bogårdsmur av natursten. Innanför muren växer en trädkrans. Kyrkogården sluttar från nordväst mot sydöst.

Till kyrkogården leder tre ingångar i bogårdsmuren. Från landsvägen öster om kyrkan leder en numera igenlagd, allékantad uppfart till den östra ingången. Vid uppfarten från landsvägen står två murade eller gjutna samt vitmålade grindstolpar, vilka täcks av kopparklädda tälttak.

Vid de östra och sydvästra ingångarna är svartmålade järngrindar upphängda i grindstolpar av natursten. Vid den västra ingången är grindstolparna spritputsade. Grusade gångar leder från ingångarna fram till kyrkans sydportal samt längs kyrkans murar. Gången till kyrkogårdens sydvästra ingång kantas av en allé.

Kyrkogårdens gravkvarter är gräsbevuxna. I den östra delen av kyrkogården är gravvårdarna anordnade i nordsydlig riktning. På den västra delen av kyrkogården är gravvårdarna anordnade efter gången till kyrkans sydvästra ingång, i sydvästlig-nordöstlig riktning, samt längs med den västra bogårdsmuren. Enstaka gravplatser inramas av stenramar av natursten.

Minneslunden i kyrkogårdens nordöstra hörn avgränsas av en låg häck.

FÖRSAMLING 1995 - HAMMARBY

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 308, år 1900: 342, år 1995: 280

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger väster om Eskilstuna och ingår som riksintresse i det utdikade Kafjärdenområdet med tidiga kyrkor och stora byar. Socknen hör alltså till regionen Mälarbygden. Kyrkan ligger i ett skogsparti i odlingslandskapet. Väster om kyrkan börjar Kafjärdens torrläggningsmark. Fragment av tidigt gravmonument av Eskilstunatyp har påträffats i anslutning till kyrkan.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med korparti i öster, sakristia i norr och torn i väster. Av den ursprungliga kyrkan, sannolikt uppförd på 1100-talet, kvarstår tornet och långhuset. Kyrkans utformning i öster är inte känd. Omkring 1300 förlängdes kyrkan österut och erhöll ett korparti av långhusets bredd. Då tillkom troligtvis också den befintliga sakristian. Ett trävapenhus av okänd datering raserades vid mitten av 1800-talet.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - De i sydväggen och kring sydportalen infogade och med djurornamentik ornerade stenarna har tolkats som utsmyckning till en äldre stenkyrka på platsen, vilket dock får betecknas som ovisst. Det finns också ett sekundärt infogat ansikte som förts till den så kallade Mustaschmästarens verkstad. Dennes verksamhetstid är omdiskuterad, men har ansetts ligga mot slutet av 1100-talet. (Jfr Torpa där dock en dendrokronologisk datering ger en byggnadstid för kyrkan till 1100-talets första hälft). Murarna genombryts av stickbågiga fönsteröppningar. Långhusets sadeltak och den fyrsidiga tornhuven med två svängda takfall och ljudgluggar är spåntäckta. Interiören nås genom den trånga, ursprungliga romanska portalen i väster. Ingång även i söder. Kyrkorummet täcks av vitkalkade, senmedeltida valv, det östligaste av stjärnvalv medan långhuset har tre kryssvalv. Den romanska dopfunten är av Mälardalstyp. Förutom predikstolen från 1612 är inredningen huvudsakligen tillkommen vid restaureringen 1954.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.