SILLHÖVDA KYRKA

Kyrkomiljön
Kyrkbyn Sillhövda ligger cirka tre mil norr om Karlskrona i övergången mellan
Blekinges dalbygd där inlandsisen gett upphov till ett utpräglat mosaiklandskap
och de stenbundna skogsbygderna på höglandet i norr. Socknen avgränsas i norr av
länsgränsen mot Småland, som innan freden i Roskilde 1658 utgjorde gränsen mellan
Danmark och Sverige. Det gränsnära läget hade innan dess präglat området genom
återkommande krigshärjningar, men även gällande kulturella strömningar till följd av
de täta kontakterna med Smålandsbygderna.

Sillhövda har historiskt tillhört Fridlevstads socken men fick likt flera av de avlägset
belägna orterna i landskapets norra del eget kapell under 1700-talet för att under
1800-talet bilda egna församlingar. Utvecklingen var en naturlig följd av befolkningsökningen
under 1700- och 1800-talen.

Efter järnvägens ankomst på 1870-talet kom närbelägna byn Holmsjö att utvecklas
till ett stationssamhälle med vilken den gamla kyrkbyn, som idag utgörs av
villabebyggelse koncentrerad längs vägen söder om kyrkan, numera är sammanbyggd.
Kyrkoanläggningens närmiljö utgörs i övrigt av sjön Sillhövden i öster och av barrskog
i väster. Söder om kyrkogården ligger församlingshemmet, inrymt i den gamla
sockenstugan, med tillbyggnader.

Den gamla kyrkogrunden skyddas som fornlämning enligt 2. kap. kulturmiljölagen.

Kyrkogård
Sillhövda kyrkogårds historia går tillbaka till tiden för kapellets uppförande 1768, men
begravningar bör emellertid inte ha skett före det att Sillhövda bildade egen församling
som annex till Fridlevstad 1844. En utvidgning sker västerut 1848, då det som idag
kallas kyrkogården och utgör den sydöstra delen får sin nuvarande form. Sannolikt är
det vid detta tillfälle den tidigare kapelltomten blir kyrkogård. Efter långa diskussioner
under 1900-talets första decennier, som även omfattade bygge av ny kyrka, utvidgades
kyrkogården under andra delen av 1930-talet efter förslag av Karlskronas stadsarkitekt
Sigge Ullén och stadsträdgårdsmästare Paavo Lindquist. Initialt tas endast delen väster
om gamla kyrkogården i bruk. Efter att den gamla kyrkan brunnit ner 1940 uppförs
den nya kyrkan på nordöstra delen av kyrkogården, som i viss utsträckning omdisponeras
efter förslag av Lindquist. I början av 1990-talet tillkommer en minneslund i
nordväst efter ritningar av Ove Magnusson och kring år 2000 anläggs ett lapidarium
utanför västra kyrkogårdsmuren. Under 2005 och 2006 asfalteras parkeringen och
huvudaxeln för ökad tillgänglighet och 2014 restaureras kryptan vid den gamla kyrkogrunden.
Vid allhelgonahelgen 2018 invigs en askgravplats öster om klockstapeln på
några återgångna kistgravplatser.

Den äldsta delen av kyrkogården är ännu tydligt avläsbar genom att den i alla väderstreck
omgärdas av en bogårdsmur som ursprungligen var kallmurad men sedan tidigt
1900-tal är satt i bruk. Utvidgningen omges i söder och väster av en kallmur och i
norr av en vall övervuxen med oxbär. Längs södra och västra gränserna finns dessutom
en avenbokshäck och en trädkrans av hamlade parklindar. Kyrkogården har fyra
entréer försedda med järngrindar, av vilka de i öster och söder som tillkom 1883 är
äldst. Gamla kyrkogården och området i väster som planlades på 1930-talet domineras
av en struktur där varje kvarter utgörs av en central gräsbevuxen yta med gravar
ordnade mot rygghäckar, som i sin tur inramas av grusade gravplatser omgärdade av
buxbomshäckar eller stenramar. På gamla kyrkogården finns grunden efter den gamla
kyrkan bevarad, med trappa, krypta vid koret och intilliggande brunn. Norra delen
av kyrkogården har endast delvis tagits i bruk, där ett kvarter har gravar placerade
rakt i gräset och ett kvarter utgör minneslund gestaltad med smågatsten, spireahäckar,
murad brunn, minnessten, sittbänk och ljushållare av konstnären Bengt Jonsson
i Blomstermåla. På norra delen, direkt söder om kyrkan, finns även den äldre grundläggningen
för klockstapeln bevarad. Vegetationen domineras i norr av fritt placerade
högresta björkar. Inslag av björk finns även på den södra delen kompletterad av ek och
oxel. Lägre gravvårdar dominerar på kyrkogården, i vissa fall med de tempelgavelmotiv
som var vanligt förekommande under 1930-, -40-, och -50-tal. Inslag av äldre högresta
värdar finns endast på gamla kyrkogården i form av obelisker, nyklassicistiska vårdar
samt i enstaka fall stenkors och bautastenar.

Byggnader på kyrkogården
Klockstapeln är uppförd kring 1830, sannolikt som en kopia av en äldre klockstapel
från 1700-talet. Den flyttades till sin nuvarande plats 1955, då den restaurerades och i
viss mån förenklades, bland annat borttogs runda ljudluckor som ännu finns bevarade
inne i klockstapeln. Bockkonstruktionen är klädd med bruntjärad panel och har parställda
rundbågiga vitmålade ljudluckor i varje väderstreck. Den karnisformade huven
är avtäckt med bruntjärat ekspån och kröns av vit spira med kors.
Bårhuset nordöst om kyrkan är ritat av Herbert Kockum och samtida med kyrkan.
Byggnaden har rektangulär planform, granitsockel, slätputsade och vitkalkade väggar
samt tälttak avtäckt med kopparplåt som kröns av en förgylld kula. Mot väster finns
en pardörr med samma utformning som kyrkporten. Östra fasaden har ventilationsgluggar
i form av grekiska kors.

I väster, utanför kyrkogården men på fastigheten, ligger en ekonomilänga med rödmålad
panel och sadeltak som byggdes på 1990-talet. Söder om kyrkogården på egen
fastighet finns den gamla sockenstugan med sentida tillbyggnader som idag fungerar
som församlingshem.

Källor och litteratur
Sillhövda kyrka och klockstapel, Underhållsplan (2016-10-21), SWECO Architects AB,
Malmö.
Sillhövda kyrkogård, Vård- och underhållsplan 2019, Ankdammen Konsult, Karlskrona.
Andersson, W. Sveriges kyrkor - konsthistoriskt inventarium, Blekinge Band I, Medelsta härad,
Stockholm: Svenska Bokhandelscentralen, 1932.
Ullén, M. (red.). Blekinge Landskapets kyrkor, Stockholm: Riksantikvarieämbetets
förlag, 2002.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/, hämtad 2020-09-14.
Platsbesök 2020-05-29.