MORKARLA KYRKA

Morkarla kyrka har rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och vapenhus i söder. På en liten kulle vid kyrkplatsen står en klockstapel, uppförd 1748. Kyrkan uppfördes under senmedeltiden, sakristian är dock äldre, och härstammar eventuellt från 1200- eller 1300-talet. De blottade murarna består av natursten, tegel har använts till omfattningar samt översta delarna av långhusets och vapenhusets gavelrösten. Kyrkan täcks av ett brant sadeltak, den vitputsade sakristian har brutet och valmat tak. Kyrkorummet nås via vapenhuset. Kyrkans medeltida exteriör är välbevarad. Fönstren förstorades 1745, och sakristians nuvarande tak tillkom vid en ombyggnad 1778. Interiören präglas främst av kalkmålningarna, som enligt Rhezeliuz utfördes 1584 av Erik Nilsson. 1897 förändrades interiören i nygotisk stil vid en restaurering under ledning av arkitekten J. A. Ekholm. Kyrkans ursprungliga karaktär återställdes i möjligaste mån vid en omfattande restaurering 1955-56 efter program av arkitekten Erik Fant. Östfönstrets insida murades igen, målningarna, som överkalkades första gången 1740, avtäcktes och konserverades, bänkinredningen gjordes om, och fick bänkdörrar som kopior av gamla bevarade dörrar från 1750. Vidare tillkom bänkpyramider efter ritningar av arkitekten Jörgen Fåk.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Kyrkan var sedan medeltiden omgiven av en s.k. bogårdssmur. Den var högre än den nuvarande och försedd med tak. Ingången var en stiglucka. Att döma av Rhezelius avritning från 1636 hade den samma höjd som vapenhuset. I de murade grindstolparna fann man vid 1955-56 års restaurering ett par nischer, vilka knackades fram och talar för att de nuvarande grindstolparna utgör resterna av den gamla stigluckan.
Murarna lades om och fick till stor del ny sträckning 1933, då kyrkogården utvidgades 20 m åt norr. En liten järngrind insattes i sydöstra hörnet. I dag finns också en grind i nordvästra hörnet, som kom till då ekonomibyggnaden byggdes 1992 (?).
Ett bisättningsrum från 1953 är anslutet till kyrkogården. Ingången finns i mitten av den norra muren.
T v om huvudingången finns urngravar men f ö är en krans av familjegravar placerade längs muren runt kyrkogården. På det s k allmänna varvet i det från 1933 utökade området, dominerar enkelgravar. På övriga kvarter är det familjegravar även om kyrkorådet har strävat efter att hålla området närmast kyrkan fritt och öppet.

Ännu på1960-talet var flertalet gravar inramade av buxbom. Under 1900-talets senare decennier försvann dessa tillika med inramande kantstenar och gravarnas fotbäddar besåddes med gräs för att underlätta en rationell skötsel. År 2003 har flertalet av de ca 230 gravarna endast huvudsten med en liten planteringsbädd framför. En enda grav har kvar buxbomshäck och 10-talet gravar har kvar kantsten kring hela bädden.
Från huvudingången leder grusgången rakt in mot vapenhusporten.