RÖDÖNS KYRKA

KYRKOGÅRDEN
Kyrkan är omgiven av kyrkogården i alla väderstreck med gravar från olika tidsepoker med grusgångar, kvarter, buskar och gräsytor. Ett flertal gravvårdar omges av häckar, andra av sten, och är grusbelagda. På södra sidan är en stor del av gravarna markerade med järnkors. Åt söder sluttar kyrkogården och är uppbyggd i två nivåer och avgränsas med en häck mot jordbruksmark. Kyrkogården omges av en stenmur på norra, delvis södra, västra samt östra sidan. Två entréer finns, en åt väster flankerad av två kanoner från 1714 från Frösö skans och den andra på norra sidan med en grind i smide med dekorationer av solstrålar. Norra och östra delen av kyrkogården har ett flertal familjegravar med grus och låga häckar. Den södra delen utvidgades söderut på 1920- eller 1930-talen. Därifrån har den utvidgats åt väster. Minneslund iordningställdes 1984 och den har förändrats 2003-04.

Gravkapellet, från 1926, är ritat av Sven Brandel och ligger i söder med ingång mot kyrkans södra fasad. Det täcks av ett falsat plåttak med en ränna ovan ingången och taket kröns av en spira med en stjärna. Fasaden är täckt med en grov spritputs men inte med samma struktur som på kyrkobyggnaden och sakristian. Kapellet har putsade hörn vilka markeras genom en ljusare kulör än resten av byggnaden. Trappa och sockel är av granit. Ett runt fönster sitter i östra och västra fasaden. Dubbeldörren, med rundbågig avslutning, är inklädd med kopparplåt och på den övre delen av porten är solstrålar utstansade i plåten.

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - RÖDÖN

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 792, 1900: 2137, 1995: 3820

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger centralt i den odlade bygden, högt ovanför Storsjön. I den väl samlade miljön ingår byggnader från olika perioder och med olika funktioner, som sockenstuga, kyrkhärbre och kyrkstallar. Kyrkomiljön utgör en del av Storsjöbygdens riksintresseområde.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan, som innefattar medeltida partier men i huvudsak härrör från 1806- 11, består av ett treskeppigt långhus med invändigt, smalare och rakslutet kor i öster, sakristia vid östgaveln och torn i väster. I: Rödöns medeltidskyrka var murad och hade salformad plan, vars ovanligt avlånga proportioner möjligen var resultatet av en tidigt genomförd ombyggnad. Ett murat västtorn av okänd ålder omtalas i kyrkans arkivalier från 1691 och framåt. År 1748 byggdes ett vapenhus utanför en ingång som 1737 upptagits på tornets västra sida. Kyrkorummet välvdes med valv av trä 1717, vilka 1754 sannolikt ersattes av ett trätunnvalv. Kyrkan revs 1806-11 med undantag av södra och östra murarna som ingår i nuvarande kyrkans sydöstra del. Nischen efter den medeltida kyrkans östfönster är idag synlig inifrån kyrkan, liksom delar av östväggens kalkmålningar med gammaltestamentliga motiv, tillkomna omkr. 1600. En fristående klockstapel ersattes 1707 av en ny, uppförd av dragonen Gregorius Raaf. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1806-11, delvis med äldre murar, av byggmästaren Christian Loëll i Gävle efter ritningar av Thure G. Wennberg, men präglas idag av återuppbyggnaden efter en brand 1923. Kyrkorummet indelades då i tre skepp och ett invändigt korparti skapades. Utrymmet norr om koret är inrett till dopkapell, rummet i söder upptas av bänkrum, ursprungligen avsedda för kyrkvärdarna.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan präglades före branden 1923 av ett tidigt nyklassicistiskt formspråk. Långhuset täcktes av ett flackt tunnvalv, som var valmat i öster. Kyrkorummet dominerades av altaruppsatsen av Jonas Edler och dess omgivande målade skenarkitektur. Efter branden återstod endast murarna. Återuppbyggnaden ägde rum 1926-27 efter ritningar av arkitekten Sven Brandel. Tornhuven efterliknar den gamla men är resligare. Fönstren minskades något. Murarna av gråsten är spritputsade med slätputsade hörnkedjor. Putsen är ljust brun. Fönstren är stora och rundvälvda. Långhuset täcks av sadeltak (före 1923 valmat sadeltak). Tornet har kupolformad huv, krönt av fyrsidig lanternin. Taken är plåtklädda (före 1923 spåntak). Ingångar i väster och mitt på långhusets syd- och nordsidor. I kyrkorummet avdelas de grunda sidoskeppen av raktäckta arkader med kraftiga kolonner. Mittskeppet täcks av flackt trätunnvalv, koret av putsat trätunnvalv och sidoskeppen av plant kassettak. Det något dunkla kyrkorummets puts är avfärgad i brungrått, kolonnerna är marmorerade. På östväggen finns söder om altaruppsatsen bevarade 1600-talsmålningar från gamla kyrkan, östväggens och korpartiets övriga målningar utfördes av konstnären Yngve Lundström 1926-27. De stora, 1929 uppsatta vävarna i sidoskeppen är komponerade av Alexander Berger och vävda av Karin Nordell. Altaruppsatsen med skulpturer av den välsignande Kristus, Moses och Johannes och Kristi uppståndelse i relief är utförd i trä av konstnären Olof Ahlberg på 1920-talet. Predikstolen, från gamla kyrkan, är daterad 1654 och kompletterad av Olof Ahlberg 1926-27. Från återuppbyggnaden 1926-27 härrör också bänkinredningen, delvis med delar från 1718, orgelläktaren i väster och orgelfasaden.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Förstörd genom brand 1923. Belägen på en liten höjd i närheten av Storsjön. Byggd 1806-1811 av byggmästare Christoffer Loëll från Gävle. Snickeriarbetet utfördes av Eric Månsson från Ås och Rösta. Den definitiva ritningen till den nya kyrkan blev upprättad av Thure Wennberg redan 1782. Kyrkan byggdes på samma plats som den medeltida kyrkan och blev invigd 1811 av biskop C. G. Nordin. 1923 brann 1800-talets kyrka. En ny kyrka byggdes med nyttjande av 1800-talskyrkans murar och en exteriör som efter församlingsbornas starka önskemål i stort sett återgick på den brunna kyrkan. Som arkitekt stod Sven Brandel.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär kyrkobyggnad med kor och utbyggd sakristia i öster och torn i väster. Ingång fanns genom torn och mittingångar på syd- och nordfasaden.
Murarna var och är fortfarande uppbyggda med natursten, de var putsade och avfärgade i vitt. Äldre murar med interiör dekormålning från ca 1600 finns i östra och södra murarna. Taket var belagt med spån.

EXTERIÖR - Exteriörens utformning följde 1782 års ritning med några ytterst små avvikelser. Förutom tornets avslutning som efter branden fått en något högre och trubbigare huv samt ett liksom på ursprungsritningen konkavt takfall på lanterninen istället för en huv så finns den ursprungliga exteriören kvar. Mittportalerna flankeras av pilastrar som bär en arkitrav med rundfönster över. Västportalens pilastrar bär upp en öppen fronton med ett lunettfönster över.

INTERIÖR - Ett före branden väl bevarat enskeppigt kyrkorum med trätunnvalv, en nyklassicistisk interiör med några för Jämtland typiska rokokoinslag i predikstol och läktare. I koret fanns en altaruppställning med tre korintiska pelare på varje sida om altartavlan vilka bar upp en arkitrav. Altartavlan "Kristi nedtagande från korset" var målad av Pehr Sundin liksom skenarkitekturen på korväggen med draperidekor och några små putti sittande på den målade arkitraven. I det perspektiviskt målade valvet över altaruppställningen fanns en Jahvesol. Altaruppställningens snickerier liksom predikstolen var snidade av bildhuggaren Jonas Edler från Lockne. Predikstolen var svagt utsvängd nedtill och hade tre med reliefer dekorerade fält. Ljudtaket var försett med en lambrequinbård och mellan ljudtak och korg fanns en draperimålning. 1814 var den dekorativa utsmyckningen av koret färdigställd.
Bänkinredningen var sluten. Läktarbröstningen, utskjutande på mitten, var utsmyckad med rundbågade fält med däremellan små kolonnetter eller pilastrar. På läktaren stod en av Jämtlands äldsta orglar byggd 1752 av Carl Holm, Uppsala. Vid återuppbyggnaden förändrades interiören, det enskeppiga rummet blev bl.a. treskeppigt.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997

KYRKOGÅRDEN
Kyrkan är omgiven av kyrkogården i alla väderstreck med gravar från olika tidsepoker med grusgångar, kvarter, buskar och gräsytor. Ett flertal gravvårdar omges av häckar, andra av sten, och är grusbelagda. På södra sidan är en stor del av gravarna markerade med järnkors. Åt söder sluttar kyrkogården och är uppbyggd i två nivåer och avgränsas med en häck mot jordbruksmark. Kyrkogården omges av en stenmur på norra, delvis södra, västra samt östra sidan. Två entréer finns, en åt väster flankerad av två kanoner från 1714 från Frösö skans och den andra på norra sidan med en grind i smide med dekorationer av solstrålar. Norra och östra delen av kyrkogården har ett flertal familjegravar med grus och låga häckar. Den södra delen utvidgades söderut på 1920- eller 1930-talen. Därifrån har den utvidgats åt väster. Minneslund iordningställdes 1984 och den har förändrats 2003-04.

Gravkapellet, från 1926, är ritat av Sven Brandel och ligger i söder med ingång mot kyrkans södra fasad. Det täcks av ett falsat plåttak med en ränna ovan ingången och taket kröns av en spira med en stjärna. Fasaden är täckt med en grov spritputs men inte med samma struktur som på kyrkobyggnaden och sakristian. Kapellet har putsade hörn vilka markeras genom en ljusare kulör än resten av byggnaden. Trappa och sockel är av granit. Ett runt fönster sitter i östra och västra fasaden. Dubbeldörren, med rundbågig avslutning, är inklädd med kopparplåt och på den övre delen av porten är solstrålar utstansade i plåten.

KYRKOMILJÖN

Kyrkan ligger centralt placerad i odlingslandskapet högt ovan Storsjön. I den väl samlade miljön kring kyrkan ligger ett flertal byggnader. I nordöst ligger prästgården och i väster ligger kyrkhärbre, kyrkstallar (varav flera revs 1951) och sockenstuga, vilken under en period hade funktion som skola. Bortanför sockenstugan ligger sockenhärbret och det gamla vapenhuset i timmerkonstruktion samt några förrådsbyggnader. Utspridda gårdar omger kyrkoanläggningen i landskapet.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkan är omgiven av kyrkogården i alla väderstreck med gravar från olika tidsepoker med grusgångar, kvarter, buskar och gräsytor. Ett flertal gravvårdar omges av häckar, andra av sten, och är grusbelagda. På södra sidan är en stor del av gravarna markerade med järnkors. Åt söder sluttar kyrkogården och är uppbyggd i två nivåer och avgränsas med en häck mot jordbruksmark. Kyrkogården omges av en stenmur på norra, delvis södra, västra samt östra sidan. Två entréer finns, en åt väster flankerad av två kanoner från 1714 från Frösö skans och den andra på norra sidan med en grind i smide med dekorationer av solstrålar. Norra och östra delen av kyrkogården har ett flertal familjegravar med grus och låga häckar. Den södra delen utvidgades söderut på 1920- eller 1930-talen. Därifrån har den utvidgats åt väster. Minneslund iordningställdes 1984 och den har förändrats 2003-04.

Gravkapellet, från 1926, är ritat av Sven Brandel och ligger i söder med ingång mot kyrkans södra fasad. Det täcks av ett falsat plåttak med en ränna ovan ingången och taket kröns av en spira med en stjärna. Fasaden är täckt med en grov spritputs men inte med samma struktur som på kyrkobyggnaden och sakristian. Kapellet har putsade hörn vilka markeras genom en ljusare kulör än resten av byggnaden. Trappa och sockel är av granit. Ett runt fönster sitter i östra och västra fasaden. Dubbeldörren, med rundbågig avslutning, är inklädd med kopparplåt och på den övre delen av porten är solstrålar utstansade i plåten.

Kyrkobyggnaden fick sin nuvarande form 1926-1927 vid återuppbyggnaden efter branden 1923 då endast murarna stod kvar. Kyrkan som brann hade delvis medeltida murverk men härrörde huvudsakligen från tiden 1806-11 och hade ett nyklassicistiskt formspråk. Uppbyggnaden skedde efter ritningar av arkitekt Sven Brandel. Kyrkan kom att präglas av en nyklassicism med förankring i 1920-talet. 1800-talets enskeppiga kyrka blev treskeppig. Det treskeppiga långhuset täcktes av ett sadeltak istället för ett valmat tak.

Stenkyrkans fasader är putsade med en grov puts i en smutsgrå ton med raka och slätputsad hörnkedjor. Sockeln av granit är slät och svartmålad och framträdande vid portalerna. Den lagades och målades 2003. Närmast kyrkobyggnaden ligger singel. Grunden, med ventilationsluckor, är något högre i öster och spår av tidigare murverk är framträdande, framförallt på sydsidan. Hörnkedjorna är framträdande genom en ljusare kulör precis som på det fristående gravkapellet. Ovan syd- och nordportalerna samt den västra portalen sitter ett runt fönster. Portalerna markeras av deras utskjutande utformning. På varje långsida sitter fyra höga fönster med rundbågig avslutning, indragna i djupa nischer. Högt upp på långhusets östra gavel, ovan sakristian, sitter två fönster, samt mellan dem en putsad nisch med en utmejslad stjärna. I södra fasadens grund sitter ett mindre källarfönster, två bågar med fyra rutor i varje. Sadeltaket är belagt med kopparplåt, som lades om år 2000. På nocken, i öster, finns en skorsten krönt av en förgylld kyrktupp. Vindskivorna på långhusets gavlar är målade i en brun kulör, lika fönsterbågar, karmar och spröjs.

Tornet är täckt av en kopparinklädd huv. Tornet är till stor del uppbyggd som sin föregångare, men huven är högre och större än den tidigare och tynger ned tornet något. Under takfoten löper en list med tandsnitt. På tornhuven sitter åt varje väderstreck urtavlor och den kröns av en lanternin, också klädd med kopparplåt och ett förgyllt kors. Ljudluckorna av trä har en rundbågig öppning. Ljudluckornas öppningar förminskades något vid återuppbyggnaden. Lanterninen är byggd i trä med rundbågiga öppningarna i vilka enluftsfönster med vitmålads spröjs sitter. Invändigt sitter en vackert smidesräcke framför fönstret.

Ovan västportalen sitter ett lunettfönster och ovan det ett runt spröjsat fönster. Bågar och spröjs är målade bruna. På norra och södra sidan sitter över varandra två mindre rektangulära fönster varav de nedre ger ljus åt vapenhuset. Dessa fönster ersatte den tidigare kyrkans höga rundbågiga fönster. Västportalen är något utskjutande från fasaden med en omfattning av kvadermönstrade pilastrar krönt av en tempelgavel. Portalen sänktes troligen något under uppbyggnaden 1926-27. Framför den kopparklädda porten med portklappar i form av maskaroner, finns en handikappramp, tillkommen 2003. Ovanför porten sitter en infälld inskriptionstavla med texten "Detta tempel vars murar delvis äro medeltida härjades av eld år 1923. Det återuppfördes åren 1926-27 till Guds ära och Rödöns församlings väl". Putslagningar utfördes liksom på den södra portalen 2003. Den södra portalen har samma utförande som den norra portalen. Porten är klädd med en mönstersatt kopparplåt med portklappar. Den är indragen i fasaden och inramas av ett utskjutande parti med pilastrar och en överliggare täckt med kopparplåt.

Sakristian nås utvändigt genom en ingång i norr med rundade trappsteg. Porten är klädd med kopparplåt, med en utskjutande omfattning med kopparplåt över. Ett fönster sitter ovanför porten med tre rutor. På östra sidan av sakristian sitter en gravsten inmurad i väggen och kopparplåt täcker gravstenens överkant. Framför sakristians södra vägg står en gravsten. Sakristian har en väl profilerad ljusgul taklist i trä under takfoten, vilken även följer takfoten på långhuset. På östra gaveln av långhuset, bredvid sakristian, finns en nedgång till källaren, krönt av en liten tympanonfält klädd med koppar. Luckorna ned till källaren är klädda med kopparplåt.