SILVBERGS KYRKA

Östra Silvberg är en av Sveriges äldsta gruvor, den hade sin storhetstid redan under 1400-talet. Ödekyrkogården vittnar om platsen där det medeltida Sankt Nikolai kapell en gång låg, på sluttningen mot Silvbergssjön intill gamla silvergruvan. I början på 1800-talet blev det medeltida kapellet utdömt, men det brukades ända fram till 1830-talet. Planer på ett nytt ka-pell på platsen försenades och övergavs till slut; kapellbyggnaden såldes och revs därefter 1854. Man valde att i stället uppföra en ny kyrka, någon halvmil väster om gamla kapellet. Kyrkotomten låg i anslutning till det då blomstrande bruket i Grängshammar. Marken hade erhållits genom donation från Olof Forsgren, disponent vid bruket 1816-1855. Kyrkan place-rades och utformades som en del i brukets representativa planläggning. Silvbergs kyrkogård är intimt förenad med kyrkomiljön men även med brukets personhistoria.

Silvbergs kyrka uppfördes 1830-34 efter ritningar från 1825 av Samuel Enander.

För mer historik rörande kyrkan se kyrkan/kyrkobyggnaden samt bifogad PDF.

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka samt ett bårhus.

Platsen för den nya kyrkan ligger i anslutning till Grängshammarån som förbinder sjöarna Stora Ulvsjön och Grängen, norr om fallen och ruinerna från hammarsmedjan. Kyrkobyggnaden uppfördes på krönet av den s.k. Frukullen, med kyrkans portal vänd mot brukets herrgård i söder. En planterad allé förbinder numera byggnaderna med varandra.

Kyrkan dominerar omgivningen från sitt höga läge. I väster och norr bildar de branta strän-derna naturliga gränser till kyrkotomten. I övriga väderstreck avgränsas tomten och kyrkogården av gran- eller lövhäckar. I söder ligger en ingång markerad av stenstolpar med tälttak krönta med kors av järn. Smidesgrindarna anges vara vitmålade på 1930-talet men är numera svartmålade.

I samband med rivningen, på 1850-talet, av kapellet i Östra Silvberg övergavs kyrkogården som förföll alltmer med tiden. År 1941 beslöt dock kyrkorådet att bevara och iordningställa den urgamla gravplatsen, samtidigt frilades kapellets grund och en minnessten restes på platsen.

I samband med uppförandet av nya kyrkan i Silvberg anlades en ny kyrkogård i anslutning till kyrkan. Den avgränsas av häckar och träd och har bl.a. sluttande partier mot ån, skilda nivåer, äldre ekar och björkar samt en rik och växlande vegetation. Många gravplatser har vegetation av skiftande karaktär. En grusallé löper från kyrkotomtens ingång till kyrkans port och därifrån kring hela byggnaden, i övrigt saknas alléer och gångar. Gravvårdarna är anlagda i rader på gräsytorna, samtliga är vända mot kyrkan.

Kyrkogården speglar brukets och bygdens historia som är starkt förknippade med järnhanteringen, den har många gravvårdar som associerar till detta. Gravplatsen har dessutom en sällsynt variation av ovanliga gravvårdar från skilda perioder.

Väster om kyrkotomtens ingång finns ett äldre bårhus som är uppfört som en jordkällare. Det har paneldörrar samt kors i relief i den putsade omfattningen. Detta bårhus ersattes 1946 av ett nytt i klassiserande stil. Det har en oktogonal plan, som associerar till kyrkan, tälttak med skiffer, stensockel täckt med skifferplattor och spritputsade (tegel?) murar. Taket kröns av en urna med brinnande låga (förgylld). Byggnaden har port med pardörrar av trä utsmyckade med flätade trälister.

Medeltida socken (1627-1868 kapellförsamling). En kyrka har av allt att döma funnits i Silvberg redan under medeltiden. Denna låg på sluttningen mot Silvbergssjön intill östra Silvbergs gamla silvergruva. I samband med att ödekyrkogården iordningställdes 1941 markerades grunden med hällar. Den nya kyrkan uppfördes vid Tunaån på krönet av den s. k. Frukullen vid Grängshammars bruk.

I: Medeltidskyrka av trä. Enligt tillgängliga beskrivningar var fönstren oregelbundet placerade, vilket förmodas vara en följd av en radikal utvidgning och omdaning, möjligen under 1500-talet. Kyrkan såldes på auktion 1854, varefter timret återanvändes för andra byggnadsändamål.

II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1830-34 efter ritningar av Samuel Enander. Kyrkan har oktogonal centralplan, med utbyggt vapenhus i väster och sakristia i öster.

Såväl till exteriör som interiör har kyrkan behållit sin ursprungliga karaktär. Kyrkan är murad av slaggsten från det närbelägna gruvbrottet på en sockel av granit. Exteriören är putsad. De utskjutande fasaderna i väster och öster är utformade som tempelgavlar. Oktogonens tälttak kröns av en trälanternin. Kyrkorummets välvda innertak är liksom väggarna vitputsade. I väster en läktare, buren av marmorerade träkolonner. Den befintliga inredningen är i huvudsak samtida med kyrkans uppförande; däribland altarpredikstolen, inramad av en klassicerande altaruppsats.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.