GRAVA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - GRAVA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2164, 1900: 6556, 1995: 7069

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Forshaga kapellförsamling utbruten 1908.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan, vilken ligger på Vänerslätten norr om Karlstad på Klarälvens västra sida, har medeltida ursprung. Numera står en korsformad stenkyrka, utvidgad i flera etapper under 1600- och 1700-talen, på platsen.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan har korsformad plan med oktogonal korsmitt, tresidigt avslutad korsarm i öster samt torn i väster; den östra korsarmen inrymmer ett rakslutet korparti med bakomliggande sakristia. I det befintliga långhusets ingår sannolikt partier av en medeltidskyrka, ovisst dock i vilken omfattning. Enligt uppgifter i sockenstämmoprotokoll och andra handlingar hade kyrkan, innan 1600-talets ombyggnad, en enkel rektangulär plan. Kyrkans nuvarande planform
härrör delvis från 1635-45, då den gamla kyrkan förlängdes och erhöll ett tresidigt korparti, samt västtorn tillbyggdes. De dominerande korsarmarna på långhusets syd- och nordsida tillbyggdes 1684 respektive 1764. Det till synes medvetet utformade oktogonala kyrkorummet bör dock ha utförts vid det senare årtalet. Uppdraget att göra ritningar till 1764 års förändringar gavs till domkyrkobyggmästaren Christian Haller, men arbetet kom efter dennes död att ledas av byggmästare Hohmann.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans murar är vitputsade såväl ut- som invändigt samt genombryts av rundbågiga muröppningar. Västtornets överbyggnad med huv, lanternin och kort spira fick sin utformning 1862. Samtliga byggnadskroppar täcks förövrigt av valmade sadeltak med skifferbeläggning. Ingångar till kyrkan sker i väster, via tornets bottenvåning, samt i norra och södra korsarmsgavlarna. Det korsformade kyrkorummet har putsade väggar och ett tunnvalv med profilerad taklist. Altaret står mot en rak vägg som avdelar den bakomliggande sakristian. Kyrkan genomgick en omfattande restaurering 1932 efter förslag av arkitekt Bror Almqvist, bl.a. ommålades då hela interiören, ett korskrank från 1800-talet borttogs och hela altaruppsatsen flyttades närmare korets fondvägg. Kyrkans fasta inredning har förnyats i etapper under 1800- och 1900-talen. Predikstolen tillkom 1827, altaruppsatsen 1862, orgelfasaden1863, samt bänkinredningen 1932.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001; rev. 2003.

KYRKOMILJÖN: Nära Klarälvens västra sandbrink ligger Grava kyrka tillsammans med några gårdar i ett öppet och rationellt brukat odlingslandskap. Kyrkan är av sten och ligger väl synligt i landskapet och efter resande längs riksväg 62, väster om kyrkomiljön. Anläggningen består förutom kyrka och kyrkogård av ett gravkor (över Georg Swederus, från 1797), ett bårhus (1950-tal), en sockenstuga (c 1910) samt en ekonomibyggnad (c 1970) som även rymmer kontor för kyrkogårdsförvaltningen.
KYRKOGÅRDEN: Begravningsplatsen har sin största utsträckning väster, nordväst och norr om kyrkan. Den ligger på plan mark, är omgiven av en stenmur och gränsar i öster, söder och väster till vägar och bebyggelse och i norr till odlingsmark. Kyrkogårdens ålder, dess utvidgningar och tidpunkterna för dem i äldre tider kan inte exakt anges. Benfynd som gjorts intill kyrkporten tyder dock på att begravningsplatsen började användas i större utsträckning på 1500-talet. Utvidgningar har sannolikt företagits i takt med att kyrkan utökats. Först på 1820-talet började man begrava norr om kyrkan. Den första dokumenterade utvidgningen genomfördes 1936 längst i norr. I dess västra ände finns en mindre allmänning bevarad. Strax väster om kyrkan har ett urngravsområde iordningställts.
Längs kyrkogårdens södra mur finns en rad lönnar, medan lindar planterats vid murens norra del. Trädbeståndet i övrigt omfattar de flesta av våra vanligaste lövträd. En silvergran står öster om kyrkan. Det stora antalet häckar av hagtorn och måbär karakteriserar hela platsen, som i synnerhet präglas av ett hundratal häckomgärdad grusgravar, varav jämförelsevis få är försedda med stenramar. Utvidgningen från 1800-talet skiljer sig genom sin avsaknad av häckomgärdade grusgravar på mittytan, där i stället sammanhängande gräsytor med rygghäckar förekommer. Samtliga huvudgångar är grusbelagda.
Det finns inga äldre gravvårdar bevarade på kyrkogården med undantag av en skulpterad stenhäll av 1600-talstyp, som inköptes av helbrägdargöraren F A Boltzius, Skåre och som pryder hans grav. Den är belägen omedelbart innanför södra kyrkogårdsgrinden. Denna grav jämte två andra är hägnade med stenstolpar och järnkätting.

KYRKOMILJÖN: Nära Klarälvens västra sandbrink ligger Grava kyrka tillsammans med några gårdar i ett öppet och rationellt brukat odlingslandskap. Kyrkan är av sten och ligger väl synligt i landskapet och efter resande längs riksväg 62, väster om kyrkomiljön. Anläggningen består förutom kyrka och kyrkogård av ett gravkor (över Georg Swederus, från 1797), ett bårhus (1950-tal), en sockenstuga (c 1910) samt en ekonomibyggnad (c 1970) som även rymmer kontor för kyrkogårdsförvaltningen.
KYRKOGÅRDEN: Begravningsplatsen har sin största utsträckning väster, nordväst och norr om kyrkan. Den ligger på plan mark, är omgiven av en stenmur och gränsar i öster, söder och väster till vägar och bebyggelse och i norr till odlingsmark. Kyrkogårdens ålder, dess utvidgningar och tidpunkterna för dem i äldre tider kan inte exakt anges. Benfynd som gjorts intill kyrkporten tyder dock på att begravningsplatsen började användas i större utsträckning på 1500-talet. Utvidgningar har sannolikt företagits i takt med att kyrkan utökats. Först på 1820-talet började man begrava norr om kyrkan. Den första dokumenterade utvidgningen genomfördes 1936 längst i norr. I dess västra ände finns en mindre allmänning bevarad. Strax väster om kyrkan har ett urngravsområde iordningställts.
Längs kyrkogårdens södra mur finns en rad lönnar, medan lindar planterats vid murens norra del. Trädbeståndet i övrigt omfattar de flesta av våra vanligaste lövträd. En silvergran står öster om kyrkan. Det stora antalet häckar av hagtorn och måbär karakteriserar hela platsen, som i synnerhet präglas av ett hundratal häckomgärdade grusgravar, varav jämförelsevis få är försedda med stenramar. Utvidgningen från 1800-talet skiljer sig genom sin avsaknad av häckomgärdade grusgravar på mittytan, där i stället sammanhängande gräsytor med rygghäckar förekommer. Samtliga huvudgångar är grusbelagda.
Det finns inga äldre gravvårdar bevarade på kyrkogården med undantag av en skulpterad stenhäll av 1600-talstyp, som inköptes av helbrägdagöraren F A Boltzius, Skåre och som pryder hans grav. Den är belägen omedelbart innanför södra kyrkogårdsgrinden. Denna grav jämte två andra är hägnade med stenstolpar och järnkätting.

KYRKOMILJÖN: Nära Klarälvens västra sandbrink ligger Grava kyrka tillsammans med några gårdar i ett öppet och rationellt brukat odlingslandskap. Kyrkan är av sten och ligger väl synligt i landskapet och efter resande längs riksväg 62, väster om kyrkomiljön. Anläggningen består förutom kyrka och kyrkogård av ett gravkor (över Georg Swederus, från 1797), ett bårhus (1950-tal), en sockenstuga (c 1910) samt en ekonomibyggnad (c 1970) som även rymmer kontor för kyrkogårdsförvaltningen.
KYRKOGÅRDEN: Begravningsplatsen har sin största utsträckning väster, nordväst och norr om kyrkan. Den ligger på plan mark, är omgiven av en stenmur och gränsar i öster, söder och väster till vägar och bebyggelse och i norr till odlingsmark. Kyrkogårdens ålder, dess utvidgningar och tidpunkterna för dem i äldre tider kan inte exakt anges. Benfynd som gjorts intill kyrkporten tyder dock på att begravningsplatsen började användas i större utsträckning på 1500-talet. Utvidgningar har sannolikt företagits i takt med att kyrkan utökats. Först på 1820-talet började man begrava norr om kyrkan. Den första dokumenterade utvidgningen genomfördes 1936 längst i norr. I dess västra ände finns en mindre allmänning bevarad. Strax väster om kyrkan har ett urngravsområde iordningställts.
Längs kyrkogårdens södra mur finns en rad lönnar, medan lindar planterats vid murens norra del. Trädbeståndet i övrigt omfattar de flesta av våra vanligaste lövträd. En silvergran står öster om kyrkan. Det stora antalet häckar av hagtorn och måbär karakteriserar hela platsen, som i synnerhet präglas av ett hundratal häckomgärdade grusgravar, varav jämförelsevis få är försedda med stenramar. Utvidgningen från 1800-talet skiljer sig genom sin avsaknad av häckomgärdade grusgravar på mittytan, där i stället sammanhängande gräsytor med rygghäckar förekommer. Samtliga huvudgångar är grusbelagda.
Det finns inga äldre gravvårdar bevarade på kyrkogården med undantag av en skulpterad stenhäll av 1600-talstyp, som inköptes av helbrägdagöraren F A Boltzius, Skåre och som pryder hans grav. Den är belägen omedelbart innanför södra kyrkogårdsgrinden. Denna grav jämte två andra är hägnade med stenstolpar och järnkätting.