FURINGSTADS KYRKA

Furingstad är en medeltida socken. Kyrkan uppfördes av sten under 1100-talet med ett rektangulärt långhus med ett smalare kor samt torn i väster. Kyrkorummet valvslogs och försågs med kalkmålningar på 1400-talet. Kyrkan fick sin nuvarande exteriöra utformning vid en omfattande renovering 1888, då bl a de nuvarande gjutjärnsfönstren tillkom. Kyrkan är putsad och det branta sadeltaket täckt av svart bandplåt. Ingångar finns bl a genom tornets västsida och via en korsarm på norra sidan. Kyrkorummet har en senmedeltida prägel med målade valv. Kyrkogården omgärdas av ett gjutjärnsstaket, vilket tillkom på 1890-talet samtidigt med gravkapellet nordöst om kyrkan. Kyrkomiljön visar på en tydlig historisk kontinuitet genom det närbelägna bygravfältet och de sekundärt placerade runstenarna.

KYRKOGÅRDEN omgärdas av ett gjutjärnstaket i nygotik, från 1897, uppbyggt på ett stenfundament. Grindstolparna är av granit och krönta av järndekorationer i form av akantusblad. Kyrkogården utvidgades mot norr 1923 och entréparti och gjutjärnsstaket flyttades ut. Strax nordöst om kyrkan finns ett gravkapell från 1896.

FÖRSAMLING 1995 - FURINGSTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 534, 1900: 537, 1995: 298

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger vid ett vägskäl 10 km ostsydost om Norrköping i ett typiskt sprickdalsläge, på högsta punkten i det fornlämningstäta landskapet, väl synlig med vida utblickar. På kyrkogården finns bårhus. Närmast kyrkan finns f.d. klockargård, f.d. ålderdomshem samt f.d. skola, nu församlingshem. Prästgården ligger strax väster om kyrkan vid Vallerstad.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med korsarm i norr, ett smalare och rakavslutat kor, en sakristia på korets nordsida samt ett torn i väster. Byggnadshistorien är oviss. Av den ursprungliga stenkyrkan, uppförd under äldre medeltid, torde dock återstå betydande mursträckningar i såväl långhus som kor. Huruvida koret i sin nuvarande, påfallande långsträckta form är resultat av en senare ombyggnad är inte säkert känt, men får hållas för troligt (ombyggnaden har då skett senast under senmedeltiden, när valven slogs). Västtornet, med invändig murtrappa, härrör sannolikt också från äldre medeltid. En sakristia, den nuvarande, och ett vapenhus, rivet 1888, tillbyggdes troligen under medeltiden. Dateringen av korsarmen eller "nykyrkan" i norr är osäker. Enligt uppgift var den ursprungligen ett sidokapell med valv, vilka dock raserades 1732.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Vitputsad exteriör, delvis präglad av restaureringen 1888, då de stora, stickbågiga fönsteröppningarna fick sin nuvarande form. Västtornet har förändrats i flera etapper. År 1738 byggdes en tornhuv av spån av byggmästaren Jon Månsson från Östra Husby och ljudgluggar upptogs i tornets översta våning. Spiran är nu plåttäckt. Huvudingång i väster (medeltidskyrkans sydportal igensattes 1888). Kyrkorummet har murade ribbvalv, troligen från 1400-talet. Ursprungligen var troligen takstolen synlig; ovan de nuvarande valven är alltjämt takstolen, med ornerad styrplanka, bevarad. Viktiga restaureringar har skett 1888 och 1941-42, när kalkmålningarna från 1400-talet i korvalvet samt från 1620-tal i långhuset framtogs och konserverades. De senmedeltida målningarna visar scener ur Marias liv och himmelsfärd. Målningarna från 1600-talet är attribuerade till Åtvidsmästaren och återger Kristi historia och passion. Vid restaureringen på 1940-talet insattes en masonitvägg mellan långhus och korsarm samt den ursprungliga polykromin på predikstolen från 1660-talet framtogs. Altartavla av Pehr Hörberg från 1803.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Av de medeltida inventarierna återstår endast en dopfuntsfot (den nuvarande dopfunten är av järn och tillverkad 1895).

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.