BJURTJÄRNS KYRKA

KYRKOMILJÖN: Kyrkan i Bjurtjärn började troligen byggas 1643. Den uppfördes i trä och blev i början av 1700-talet tillbyggd med korsarmar i norr och söder och fick därmed sitt nuvarande utseende. Gravläggning har skett bl a under koret inne i kyrkan av släkter från de närliggande gårdarna Kväggen, Bjurtjärn och Alkvettern. Major Claes Linroth från Alkvetterns gård lät sedemera för sig och sin släkt uppföra ett fristående gravkor år 1730. Koret, som är åttkantigt med vitputsade väggar och kupolformigt tak av falsad plåt, fungerar idag som förråd. Söder om kyrkogården ligger vaktmästarbostad, den gamla sockenstugan och ett nybyggd församlingshem. Norr om kyrkogården, stax utanför kyrkogårdsmuen, finns en mindre redskapsbod.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården var från början liten och omgav sannolikt kyrkan. Den finns omnämnd första gången 1663, men bör vara av samma ålder som kyrkobyggnaden. Ursprungligen var området inhägnat med träbalk och omgavs av stenmur, vars östra sträckning delvis är lagd av sinnersten i fyra skift, vid 1780-talets slut. Begravningsplatsen har utfyllts och utvidgats vid upprepade tillfällen under 1700- och 1800-talen liksom 1921 och 1935. Vid sistnämnda utvidgningen ändrades landsvägen som då gick invid den gamla stenmuren väster om kyrkan men man har utnyttjat dess nord-sydöstliga sträckning till en del av gångsystemet. På 1890-talet planerades, besåddes och planterades kyrkogården varvid den gamla delen inom muren fick sitt nuvarande utseende. Allmänningar har funnits dels norr och söder om kyrkan, dels på utvidgningarna från 1920- och 30-talen. Sydost om kyrkan har iordningställts ett område för urngravar. Under 1950-talet avlägsnades successivt familjegravshäckarna så att endast en kvarstår idag. År 2003 invigdes en minneslund på kyrkogårdens södra parti.
Kyrkan ligger mitt på begravningsplatsen vilken är anlagd på huvudsakligen plan, men svagt sluttande mark åt nordväst och öster. 1935-37 års utvidgningar ligger på något högre mark än 1921 års område. Den är oregelbunden kvadratisk till formen. En stödmur löper runt den gamla delen av kyrkogården utom ett stycke väst och nordväst om kyrkan där en stenmur bildar gräns mot de senaste utvidgningarna. Man har bevarat de ca två meter höga kallmurade stenportalerna med spår efter tidigare järngrindar och dessa utgör idag öppningar mot utvidgningarna väster om kyrkan. Stödmur återfinns även längs 1921 års utvidgnings norra gräns. En granhäck omgärdar helt de båda utökningarna i väster. Kyrkogården gränsar till åkermark i väster, i norr och öster väg och åkermark och till bebyggelse i söder.
Trädbeståndet inne på själva kyrkogården är tämligen glest. Lönn, björk, ett par ornäsbjörkar och någon hängask, lind och ett thujaträd finns på den gamla delen och utvidgningarna i väster växer oxel och lönn. Häckar av brudspirea finns norr och söder om kyrkan och kvartershäckarna utgörs av oxbär. Några syrenbuskar står inom kyrkogårdens nordvästra del. I övrigt präglas framförallt området sydost om kyrkan av öppna gräsytor. Samtliga gångvägar är belagda med grus och raka. Plattgångar förekommer på de fria gräsytorna mellan gravkvarteren.
De närmare 40 kvarvarande grusgravarna återfinns främst längs stenmuren söder om kyrkan och på 1921 års utvidgnings norra del. Flertalet inhägnas av stenramar, en har familjegravshäck och ytterligare en har järnstaket. Igensådda grusgravar bär ännu spår av nedsänkta stenramar. Bland gravvårdarna märks ett flertal bergsmansgravar av vilka en är försedda med svartvita fotografier av de döda. Graven är rest över bergmannen Olof Walentin Petersson (1833-1902) och makan Anna Sofia Magnusson (1842-1895). En gravplats med hägnad av silverfärgade stolpar och kätting av järn ligger strax väster om kyrkan.

KYRKOMILJÖN: Kyrkan i Bjurtjärn började troligen byggas 1643. Den uppfördes i trä och blev i början av 1700-talet tillbyggd med korsarmar i norr och söder och fick därmed sitt nuvarande utseende. Gravläggning har skett bl a under koret inne i kyrkan av släkter från de närliggande gårdarna Kväggen, Bjurtjärn och Alkvettern. Major Claes Linroth från Alkvetterns gård lät sedemera för sig och sin släkt uppföra ett fristående gravkor år 1730. Koret, som är åttkantigt med vitputsade väggar och kupolformigt tak av falsad plåt, fungerar idag som förråd. Söder om kyrkogården ligger vaktmästarbostad, den gamla sockenstugan och ett nybyggd församlingshem. Norr om kyrkogården, strax utanför kyrkogårdsmuren, finns en mindre redskapsbod.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården var från början liten och omgav sannolikt kyrkan. Den finns omnämnd första gången 1663, men bör vara av samma ålder som kyrkobyggnaden. Ursprungligen var området inhägnat med träbalk och omgavs av stenmur, vars östra sträckning delvis är lagd av sinnersten i fyra skift, vid 1780-talets slut. Begravningsplatsen har utfyllts och utvidgats vid upprepade tillfällen under 1700- och 1800-talen liksom 1921 och 1935. Vid sistnämnda utvidgningen ändrades landsvägen som då gick invid den gamla stenmuren väster om kyrkan men man har utnyttjat dess nord-sydöstliga sträckning till en del av gångsystemet. På 1890-talet planerades, besåddes och planterades kyrkogården varvid den gamla delen inom muren fick sitt nuvarande utseende. Allmänningar har funnits dels norr och söder om kyrkan, dels på utvidgningarna från 1920- och 30-talen. Sydost om kyrkan har iordningställts ett område för urngravar. Under 1950-talet avlägsnades successivt familjegravshäckarna så att endast en kvarstår idag. År 2003 invigdes en minneslund på kyrkogårdens södra parti.
Kyrkan ligger mitt på begravningsplatsen vilken är anlagd på huvudsakligen plan, men svagt sluttande mark åt nordväst och öster. 1935-37 års utvidgningar ligger på något högre mark än 1921 års område. Den är oregelbunden kvadratisk till formen. En stödmur löper runt den gamla delen av kyrkogården utom ett stycke väst och nordväst om kyrkan där en stenmur bildar gräns mot de senaste utvidgningarna. Man har bevarat de ca två meter höga kallmurade stenportalerna med spår efter tidigare järngrindar och dessa utgör idag öppningar mot utvidgningarna väster om kyrkan. Stödmur återfinns även längs 1921 års utvidgnings norra gräns. En granhäck omgärdar helt de båda utökningarna i väster. Kyrkogården gränsar till åkermark i väster, i norr och öster väg och åkermark och till bebyggelse i söder.
Trädbeståndet inne på själva kyrkogården är tämligen glest. Lönn, björk, ett par ornäsbjörkar och någon hängask, lind och ett thujaträd finns på den gamla delen och utvidgningarna i väster växer oxel och lönn. Häckar av brudspirea finns norr och söder om kyrkan och kvartershäckarna utgörs av oxbär. Några syrenbuskar står inom kyrkogårdens nordvästra del. I övrigt präglas framförallt området sydost om kyrkan av öppna gräsytor. Samtliga gångvägar är belagda med grus och raka. Plattgångar förekommer på de fria gräsytorna mellan gravkvarteren.
De närmare 40 kvarvarande grusgravarna återfinns främst längs stenmuren söder om kyrkan och på 1921 års utvidgnings norra del. Flertalet inhägnas av stenramar, en har familjegravshäck och ytterligare en har järnstaket. Igensådda grusgravar bär ännu spår av nedsänkta stenramar. Bland gravvårdarna märks ett flertal bergsmansgravar av vilka en är försedda med svartvita fotografier av de döda. Graven är rest över bergmannen Olof Walentin Petersson (1833-1902) och makan Anna Sofia Magnusson (1842-1895). En gravplats med hägnad av silverfärgade stolpar och kätting av järn ligger strax väster om kyrkan.

KYRKOMILJÖN: Kyrkan i Bjurtjärn började troligen byggas 1643. Den uppfördes i trä och blev i början av 1700-talet tillbyggd med korsarmar i norr och söder och fick därmed sitt nuvarande utseende. Gravläggning har skett bl a under koret inne i kyrkan av släkter från de närliggande gårdarna Kväggen, Bjurtjärn och Alkvettern. Major Claes Linroth från Alkvetterns gård lät sedemera för sig och sin släkt uppföra ett fristående gravkor år 1730. Koret, som är åttkantigt med vitputsade väggar och kupolformigt tak av falsad plåt, fungerar idag som förråd. Söder om kyrkogården ligger vaktmästarbostad, den gamla sockenstugan och ett nybyggd församlingshem. Norr om kyrkogården, strax utanför kyrkogårdsmuren, finns en mindre redskapsbod.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården var från början liten och omgav sannolikt kyrkan. Den finns omnämnd första gången 1663, men bör vara av samma ålder som kyrkobyggnaden. Ursprungligen var området inhägnat med träbalk och omgavs av stenmur, vars östra sträckning delvis är lagd av sinnersten i fyra skift, vid 1780-talets slut. Begravningsplatsen har utfyllts och utvidgats vid upprepade tillfällen under 1700- och 1800-talen liksom 1921 och 1935. Vid sistnämnda utvidgningen ändrades landsvägen som då gick invid den gamla stenmuren väster om kyrkan men man har utnyttjat dess nord-sydöstliga sträckning till en del av gångsystemet. På 1890-talet planerades, besåddes och planterades kyrkogården varvid den gamla delen inom muren fick sitt nuvarande utseende. Allmänningar har funnits dels norr och söder om kyrkan, dels på utvidgningarna från 1920- och 30-talen. Sydost om kyrkan har iordningställts ett område för urngravar. Under 1950-talet avlägsnades successivt familjegravshäckarna så att endast en kvarstår idag. År 2003 invigdes en minneslund på kyrkogårdens södra parti.
Kyrkan ligger mitt på begravningsplatsen vilken är anlagd på huvudsakligen plan, men svagt sluttande mark åt nordväst och öster. 1935-37 års utvidgningar ligger på något högre mark än 1921 års område. Den är oregelbunden kvadratisk till formen. En stödmur löper runt den gamla delen av kyrkogården utom ett stycke väst och nordväst om kyrkan där en stenmur bildar gräns mot de senaste utvidgningarna. Man har bevarat de ca två meter höga kallmurade stenportalerna med spår efter tidigare järngrindar och dessa utgör idag öppningar mot utvidgningarna väster om kyrkan. Stödmur återfinns även längs 1921 års utvidgnings norra gräns. En granhäck omgärdar helt de båda utökningarna i väster. Kyrkogården gränsar till åkermark i väster, i norr och öster väg och åkermark och till bebyggelse i söder.
Trädbeståndet inne på själva kyrkogården är tämligen glest. Lönn, björk, ett par ornäsbjörkar och någon hängask, lind och ett thujaträd finns på den gamla delen och utvidgningarna i väster växer oxel och lönn. Häckar av brudspirea finns norr och söder om kyrkan och kvartershäckarna utgörs av oxbär. Några syrenbuskar står inom kyrkogårdens nordvästra del. I övrigt präglas framförallt området sydost om kyrkan av öppna gräsytor. Samtliga gångvägar är belagda med grus och raka. Plattgångar förekommer på de fria gräsytorna mellan gravkvarteren.
De närmare 40 kvarvarande grusgravarna återfinns främst längs stenmuren söder om kyrkan och på 1921 års utvidgnings norra del. Flertalet inhägnas av stenramar, en har familjegravshäck och ytterligare en har järnstaket. Igensådda grusgravar bär ännu spår av nedsänkta stenramar. Bland gravvårdarna märks ett flertal bergsmansgravar av vilka en är försedda med svartvita fotografier av de döda. Graven är rest över bergmannen Olof Walentin Petersson (1833-1902) och makan Anna Sofia Magnusson (1842-1895). En gravplats med hägnad av silverfärgade stolpar och kätting av järn ligger strax väster om kyrkan.

KYRKOMILJÖN: Kyrkan i Bjurtjärn började troligen byggas 1643. Den uppfördes i trä och blev i början av 1700-talet tillbyggd med korsarmar i norr och söder och fick därmed sitt nuvarande utseende. Gravläggning har skett bl a under koret inne i kyrkan av släkter från de närliggande gårdarna Kväggen, Bjurtjärn och Alkvettern. Major Claes Linroth från Alkvetterns gård lät sedemera för sig och sin släkt uppföra ett fristående gravkor år 1730. Koret, som är åttkantigt med vitputsade väggar och kupolformigt tak av falsad plåt, fungerar idag som förråd. Söder om kyrkogården ligger vaktmästarbostad, den gamla sockenstugan och ett nybyggd församlingshem. Norr om kyrkogården, strax utanför kyrkogårdsmuren, finns en mindre redskapsbod.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården var från början liten och omgav sannolikt kyrkan. Den finns omnämnd första gången 1663, men bör vara av samma ålder som kyrkobyggnaden. Ursprungligen var området inhägnat med träbalk och omgavs av stenmur, vars östra sträckning delvis är lagd av sinnersten i fyra skift, vid 1780-talets slut. Begravningsplatsen har utfyllts och utvidgats vid upprepade tillfällen under 1700- och 1800-talen liksom 1921 och 1935. Vid sistnämnda utvidgningen ändrades landsvägen som då gick invid den gamla stenmuren väster om kyrkan men man har utnyttjat dess nord-sydöstliga sträckning till en del av gångsystemet. På 1890-talet planerades, besåddes och planterades kyrkogården varvid den gamla delen inom muren fick sitt nuvarande utseende. Allmänningar har funnits dels norr och söder om kyrkan, dels på utvidgningarna från 1920- och 30-talen. Sydost om kyrkan har iordningställts ett område för urngravar. Under 1950-talet avlägsnades successivt familjegravshäckarna så att endast en kvarstår idag. År 2003 invigdes en minneslund på kyrkogårdens södra parti.
Kyrkan ligger mitt på begravningsplatsen vilken är anlagd på huvudsakligen plan, men svagt sluttande mark åt nordväst och öster. 1935-37 års utvidgningar ligger på något högre mark än 1921 års område. Den är oregelbunden kvadratisk till formen. En stödmur löper runt den gamla delen av kyrkogården utom ett stycke väst och nordväst om kyrkan där en stenmur bildar gräns mot de senaste utvidgningarna. Man har bevarat de ca två meter höga kallmurade stenportalerna med spår efter tidigare järngrindar och dessa utgör idag öppningar mot utvidgningarna väster om kyrkan. Stödmur återfinns även längs 1921 års utvidgnings norra gräns. En granhäck omgärdar helt de båda utökningarna i väster. Kyrkogården gränsar till åkermark i väster, i norr och öster väg och åkermark och till bebyggelse i söder.
Trädbeståndet inne på själva kyrkogården är tämligen glest. Lönn, björk, ett par ornäsbjörkar och någon hängask, lind och ett thujaträd finns på den gamla delen och utvidgningarna i väster växer oxel och lönn. Häckar av brudspirea finns norr och söder om kyrkan och kvartershäckarna utgörs av oxbär. Några syrenbuskar står inom kyrkogårdens nordvästra del. I övrigt präglas framförallt området sydost om kyrkan av öppna gräsytor. Samtliga gångvägar är belagda med grus och raka. Plattgångar förekommer på de fria gräsytorna mellan gravkvarteren.
De närmare 40 kvarvarande grusgravarna återfinns främst längs stenmuren söder om kyrkan och på 1921 års utvidgnings norra del. Flertalet inhägnas av stenramar, en har familjegravshäck och ytterligare en har järnstaket. Igensådda grusgravar bär ännu spår av nedsänkta stenramar. Bland gravvårdarna märks ett flertal bergsmansgravar av vilka en är försedda med svartvita fotografier av de döda. Graven är rest över bergmannen Olof Walentin Petersson (1833-1902) och makan Anna Sofia Magnusson (1842-1895). En gravplats med hägnad av silverfärgade stolpar och kätting av järn ligger strax väster om kyrkan.

FÖRSAMLING 1995 - BJURTJÄRN

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1813, år 1900: 1926, år 1995: 1303

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Bjurtjärns socken avsöndrades från Karlskoga 1630.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkplatsen är belägen på en svag höjd ovanför Krogbäcken, som rinner mellan Bjurtjärnen och Kyrkviken i sjön Ullvettern, i utkanten av ett odlat område i bruksbygden nordväst om Karlskoga. Strax söder om kyrkan finns det s k Linrothska gravkoret, uppfört i sten år 1730.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den timrade kyrkan uppfördes förmodligen omkring 1643. Den har numera korsplan, rak koravslutning och västtorn. I öster finns en vidbyggd sakristia och väster om tornet ett vapenhus med ingång till kyrkan. Ursprungligen hade byggnaden sannolikt formen av en salkyrka. Enligt en uppgift från 1930-talet skall sakristian vara ursprunglig från 1643. År 1658 uppfördes ett torn, eller eventuellt en klockstapel, i kyrkans västra ände. År 1671 skedde en tillbyggnad på initiativ av inspektor Linderoth vid Alkvetterns gård. Hur utvidgningen skedde är inte känt, men eventuellt har klockstapeln, nuvarande tornet, byggts samman med långhuset genom att det senare förlängts västerut. Vapenhuset, som är beläget väster om tornet, kan då tidigast ha tillkommit 1671. År 1704 skedde nästa stora utvidgning, då kyrkan försågs med korsarmar.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriört är väggarna spånklädda och rödmålade. De plåtklädda taken är valmade över korsarmar och kor. Västtornet avslutas av en huv med lanternin och spira. Kyrkorummet, vilket täcks av ett flackt brädtunnvalv, har restaurerats flera gånger: t ex 1895, då bl a de slutna bänkarna byttes ut mot öppna och väggarna inpanelades och 1934 då bl a interiören målades om. Den nuvarande färgsättningen i vitt, brunt och ljusblått tillkom emellertid vid 1991 års restaurering. Altaruppsats och predikstol härrör från 1686 respektive 1725.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

KYRKOMILJÖN: Kyrkan i Bjurtjärn började troligen byggas 1643. Den uppfördes i trä och blev i början av 1700-talet tillbyggd med korsarmar i norr och söder och fick därmed sitt nuvarande utseende. Gravläggning har skett bl a under koret inne i kyrkan av släkter från de närliggande gårdarna Kväggen, Bjurtjärn och Alkvettern. Major Claes Linroth från Alkvetterns gård lät sedemera för sig och sin släkt uppföra ett fristående gravkor år 1730. Koret, som är åttkantigt med vitputsade väggar och kupolformigt tak av falsad plåt, fungerar idag som förråd. Söder om kyrkogården ligger vaktmästarbostad, den gamla sockenstugan och ett nybyggd församlingshem. Norr om kyrkogården, strax utanför kyrkogårdsmuren, finns en mindre redskapsbod.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården var från början liten och omgav sannolikt kyrkan. Den finns omnämnd första gången 1663, men bör vara av samma ålder som kyrkobyggnaden. Ursprungligen var området inhägnat med träbalk och omgavs av stenmur, vars östra sträckning delvis är lagd av sinnersten i fyra skift, vid 1780-talets slut. Begravningsplatsen har utfyllts och utvidgats vid upprepade tillfällen under 1700- och 1800-talen liksom 1921 och 1935. Vid sistnämnda utvidgningen ändrades landsvägen som då gick invid den gamla stenmuren väster om kyrkan men man har utnyttjat dess nord-sydöstliga sträckning till en del av gångsystemet. På 1890-talet planerades, besåddes och planterades kyrkogården varvid den gamla delen inom muren fick sitt nuvarande utseende. Allmänningar har funnits dels norr och söder om kyrkan, dels på utvidgningarna från 1920- och 30-talen. Sydost om kyrkan har iordningställts ett område för urngravar. Under 1950-talet avlägsnades successivt familjegravshäckarna så att endast en kvarstår idag. År 2003 invigdes en minneslund på kyrkogårdens södra parti.
Kyrkan ligger mitt på begravningsplatsen vilken är anlagd på huvudsakligen plan, men svagt sluttande mark åt nordväst och öster. 1935-37 års utvidgningar ligger på något högre mark än 1921 års område. Den är oregelbunden kvadratisk till formen. En stödmur löper runt den gamla delen av kyrkogården utom ett stycke väst och nordväst om kyrkan där en stenmur bildar gräns mot de senaste utvidgningarna. Man har bevarat de ca två meter höga kallmurade stenportalerna med spår efter tidigare järngrindar och dessa utgör idag öppningar mot utvidgningarna väster om kyrkan. Stödmur återfinns även längs 1921 års utvidgnings norra gräns. En granhäck omgärdar helt de båda utökningarna i väster. Kyrkogården gränsar till åkermark i väster, i norr och öster väg och åkermark och till bebyggelse i söder.
Trädbeståndet inne på själva kyrkogården är tämligen glest. Lönn, björk, ett par ornäsbjörkar och någon hängask, lind och ett thujaträd finns på den gamla delen och utvidgningarna i väster växer oxel och lönn. Häckar av brudspirea finns norr och söder om kyrkan och kvartershäckarna utgörs av oxbär. Några syrenbuskar står inom kyrkogårdens nordvästra del. I övrigt präglas framförallt området sydost om kyrkan av öppna gräsytor. Samtliga gångvägar är belagda med grus och raka. Plattgångar förekommer på de fria gräsytorna mellan gravkvarteren.
De närmare 40 kvarvarande grusgravarna återfinns främst längs stenmuren söder om kyrkan och på 1921 års utvidgnings norra del. Flertalet inhägnas av stenramar, en har familjegravshäck och ytterligare en har järnstaket. Igensådda grusgravar bär ännu spår av nedsänkta stenramar. Bland gravvårdarna märks ett flertal bergsmansgravar av vilka en är försedda med svartvita fotografier av de döda. Graven är rest över bergmannen Olof Walentin Petersson (1833-1902) och makan Anna Sofia Magnusson (1842-1895). En gravplats med hägnad av silverfärgade stolpar och kätting av järn ligger strax väster om kyrkan.