SÄFSNÄS KYRKA

Säfsnäs bygd karakteriseras av ett kuperat landskap med vidsträckta skogar, myrar, sjöar och berg. Länge förblev området som gränsar till Värmland en isolerad och väglös skogsbygd och det dröjde till 1600-talet innan en fast befolkning, av svedjefinnar, etablerade sig på enstaka platser. Området utgör del av Bergslagen och den rikliga förekomsten av skog, vatten och mineraler skapade så småningom förutsättningar för etableringen av bergs- och järnnäringar. Under 1700-talet grundades flera bruk; Gravendal (1721), Strömsdal (1727), Fredriksberg (1729), Ulriksberg (1735) samt Tyfors bruk (1790). Brukens expansion bidrog till finnbygdens utveckling och befolkningen ökade markant under perioden. På 1830-talet var Säfsnäsbruken Dalarnas största järnproducenter. Mot slutet av 1800-talet slogs dock järnindustrin ut, den ersattes så småningom av sågverk och pappersindustrier, vilka även de tvingades till avveck-ling på 1970-talet. Industrierna efterträds numera av turistnäringar.
Redan på 1600-talet begärde invånarna i finnbygden vid Svartälvens källa att få uppföra en kyrkobyggnad. Som skäl angavs det stora avståndet till Nås kyrka och språksvårigheter som uppstod där. I mars 1696 beviljade konung Carl XI tillstånd för ett kyrkobygge i Skifsen. Av okänd anledning kom detta bygge icke till stånd, istället uppfördes något senare en enkel ått-kantig kyrkobyggnad i Säfsbyn. Kapellet som var underställt moderkyrkan i Nås invigdes den 17 maj 1723.
Tio år efter invigningen befanns kapellet i så uselt skick, att en upprustning bedömdes som otänkbar. En ny kyrkobyggnad skulle byggas men församlingen begärde att få uppföra den i Dunderberget. I maj 1746 beviljades tillstånd för uppförandet av ett nytt kapell. Man förorda-de dock att detta skulle förläggas i Säfsbyn; där gamla kapellet redan stod. Först hösten 1758 påbörjades kyrkobygget, den nya byggnaden uppfördes invid det gamla kapellets norra sida. I september 1762 invigdes nya kapellet av Prosten i Nås, det döptes till Gustavi kyrka. Drygt tio år efter kyrkans invigning började klockstapel byggas, den blev klar 1787.

För mer historik kring kyrkan se kyrkan/kyrkobyggnaden samt bifogad PDF.

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka, ett bårhus samt en klockstapel.

Bygdens första kyrkogård anlades 1736 i anslutning till gamla kapellet, på området som ligger söder om nuvarande kyrkobyggnad. Två år efter invigningen av nya kapellet, 1764, utvidgades kyrkogården mot väster. Åren 1787 och 1806 fortsatte utvidgningen mot öster medan hela norra sidan togs i anspråk 1840.

De många utvidgningsetapperna avslöjar den kraftiga befolkningsförändringen i bygden under denna period. Ytterligare utvidgningar genomfördes 1927, 1947 då den tillökades mot öster samtidigt som en personal- och ekonomibyggnad uppfördes och 1955. På 1970-talet utökades kyrkogården genom att ett stort avlångt område i öster togs i anspråk. Samtidigt uppfördes ytterligare en ekonomibyggnad strax söder om klockstapeln.

Kyrkogårdens kvarter är anlagda i terrasseringar som anpassas till terrängen. Kvarteren i den västra och södra delen indelas av grusalléer, övriga utgörs av gräsplaner som delvis indelas av låga häckar. Kvarteren närmast kyrkan har trädplanteringar med utspridda lövträd.

Bårhuset som ligger söder om kyrkan, i höjd med klockstapeln, tillkom 1853.

Församling utbruten ur Nås 1748. Kyrkan ligger högt belägen i Säfsbyn. Utmed vägen till Nås ligger stenkistor, varuti liken placerades, tills väglaget medgav färd till Nås kyrka. Kyrkogården tillkom senare.

I: Tillstånd att uppföra det första kapellet i Säfsnäs erhölls 1696, men det stod inte färdigt förrän 1723. Det var enligt uppgift en "primitiv åttkantig byggnad" och gudstjänster hölls endast sporadiskt.

II: Den nuvarande kyrkan, kallad GUSTAVI KYRKA, är uppförd i timmer 1758-62. Den har korsformad centralplan med rakslutet korparti, utbyggd sakristia i öster samt vapenhus i väster.

Exteriörens vitmålade, stående träpanel tillkom 1866, då även de ursprungligen rektangulära fönstren fick sin rundbågeform. Långhuset har plåttäckt valmtak med två takfall, och den lägre sakristian täcks av ett valmat plåttak, liksom vapenhuset. Ingångar finns i väster och söder.
Interiören, med sina höga tunnvalv, fick sin nuvarande prägel vid 1959-års restaurering, vilken leddes av arkitekt Lars Bergström och konservator Gösta Lindström; syftet var att återskapa rummets 1700-talskaraktär, med en ljus och harmonisk färgsättning och dekormålning. Den södra läktaren, tillkommen 1854, försågs med målningar av samme Lindström 1973. Predikstol samt altaruppsats är verk av Jonas Holmin i Västerås 1763. Altartavlan är målad av Axel Enders.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.