SKÄRKINDS KYRKA

Skärkind är en medeltida socken och den äldsta kända kyrkan uppfördes under äldre medeltid. När en ny kyrkobyggnad byggdes revs den gamla kyrkan med undantag av koret som bevarades som gravkapell. Kyrkan uppfördes av byggmästare Abraham Nyström åren 1835-36 ett stycke nordväst om den gamla. Den är byggd i empirstil efter fortifikationsingenjören Justus Weinbergs ritningar med korta korsarmar i öster och väster, rakslutet korparti med utbyggd sakristia i söder samt torn vid norra gaveln. År 1906 orsakade ett åsknedslag en brand som delvis förstörde kyrkan. En omfattande restaurering genomfördes efter ritningar av professor Erik Lallerstedt som utformade en ny tornavslutning samt en inredning i jugendstil, en av länets få välbevarade kyrkliga interiörer från sekelskiftet 1900.
Kyrkan omges av en park med gräsmatta och högvuxna träd såsom almar och björkar. I söder finns en kallmurad stödmur. Ett lågt grönt gjutjärnsstaket avgränsar mot vägen i öster och vid ingångarna i norr och öster finns grindöppningar med fyrkantiga, gröna grindstolpar av gjutjärn krönta av kors. Marken runt kyrkan är grusad.

Den gamla kyrkogården runt nuvarande kapellet är ännu i bruk. En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

FÖRSAMLING 1995 - SKÄRKIND

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1398, 1900: 1548, 1995: 700

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Nya kyrkan ligger väl synlig på en ås i ett fornlämningsrikt sprickdalslandskap med vid utblick över bygden. Den är omgiven av villabebyggelse, f. d. skola nu församlingshem och f. d. lärarbostad. Kyrkorna ligger 15 km sydväst om Norrköping. Prästgården ligger ett stycke sydost om kyrkplatserna.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1832-36 av byggmästaren Abraham Nyström och hans två söner efter fortifikationsingenjören i Göteborg Justus Weinbergs ritningar från 1830. Kyrkan har korsplan med korta transept med sidoläktare mitt på vardera långsidan, ett rakslutet korparti med utbyggd sakristia i söder samt torn vid långhusets norra gavel.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriör i stram klassicism med murar putsade i gulvitt, rusticerade hörnkedjor, kraftiga listverk och rundbågade muröppningar. År 1906 slog blixten ned i kyrkan och utlöste en brand, varvid tornets överbyggnad helt förstördes. Kyrkan sattes åter i stånd under ledning av arkitekt Erik Lallerstedt 1906-07. Sadeltak täcker idag långhus, kor och korsarmar, pulpettak sakristian, medan tornet är försett med en lanterninhuv krönt av en spira med ovanlig obeliskform. Ingångar via tornets bottenvåning samt på korsarmsgavlarna. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv. Interiören präglas av den konsekvent genomförda och välbevarade restaureringen efter Lallerstedts ritningar. De dekorativa målningarna i kyrkans valv och på korväggen utfördes av dekorations-målaren C. R. Forsslund från Sköldinge. Glasmålningarna gjorda av Neuman & Vogel i Stockholm korresponderar i sin stilmässiga utformning till den målade utsmyckningen. Altarprydnaden är ett senmedeltida Antwerpenskåp, som ersatte Pehr Hörbergs altartavla från 1803 vid Lallerstedts restaurering. Hörbergmålningen flyttades till den västra korsarmsväggen. Predikstolen är gjord av Johan Nyström 1835-36 och orgelfasaden har tillverkats av Thor Thorén 1899. Bänkinredningen och altarringen tillkom 1906-07. Läktarna är dels från 1835-36, dels från 1906-07. Läktarunderbyggnaden utfördes 1965 efter arkitekt Kurt von Schmalensees ritningar.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I kyrkan finns flera inventarier som ursprungligen härrör från den gamla kyrkan. På korväggens västvägg hänger det romanska triumfkrucifixet, medan det åtskilligt större sengotiska finns på östläktarens vägg. Dopfunten är från 1679. I kyrkan finns även ett votivskepp från 1600-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.