ÅS KYRKA

Kyrkogården omgärdas av en hög och tät granhäck. På kyrkogården breder till största delen grästäckta ytor ut sig och här finns ett rikt bestånd av träd. Från parkeringen söder om kyrkan leder en grusad gång fram till södra sidoportalen. Kyrkogårdsentrén har vita putsade plåtavtäckta grindstolpar krönta av kors. Vid sidoportalen förgrenar sig grusgången och leder bl.a. vidare till kyrkans huvudentré på tornet i väster. På den sydöstra delen av kyrkogården, som är den äldsta delen där den medeltida kyrkan stod, finns en äldre entré i form av en vitputsad stiglucka med spåntak och årtalet 1746.

Den nuvarande kyrkan hade en medeltida föregångare som låg ett tiotal meter sydost om den nuvarande. Vid den gamla kyrkplatsen finns en murad stiglucka med årtalet 1762. Den medeltida stenkyrkan revs 1875. Den bestod av ett rektangulärt långhus med ett smalare och lägre rakt avslutat korparti i öster och sakristia i norr. Vid västra gaveln låg ett vapenhus i trä med entré åt söder. Kyrkan täcktes av ett sadeltak och hade en putsad exteriör. En klockstapel var placerad i väster.

Kyrkogården omgärdas av en hög och tät granhäck. På kyrkogården breder till största delen grästäckta ytor ut sig och här finns ett rikt bestånd av träd. Från parkeringen söder om kyrkan leder en grusad gång fram till södra sidoportalen. Kyrkogårdsentrén har vita putsade plåtavtäckta grindstolpar krönta av kors. Vid sidoportalen förgrenar sig grusgången och leder bl.a. vidare till kyrkans huvudentré på tornet i väster. På den sydöstra delen av kyrkogården, som är den äldsta delen där den medeltida kyrkan stod, finns en äldre entré i form av en vitputsad stiglucka med spåntak och årtalet 1746.

Den nuvarande kyrkan hade en medeltida föregångare som låg ett tiotal meter sydost om den nuvarande. Vid den gamla kyrkplatsen finns en murad stiglucka med årtalet 1762. Den medeltida stenkyrkan revs 1875. Den bestod av ett rektangulärt långhus med ett smalare och lägre rakt avslutat korparti i öster och sakristia i norr. Vid västra gaveln låg ett vapenhus i trä med entré åt söder. Kyrkan täcktes av ett sadeltak och hade en putsad exteriör. En klockstapel var placerad i väster.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en hög och tät granhäck. På kyrkogården breder till största delen grästäckta ytor ut sig och här finns ett rikt bestånd av träd. Från parkeringen söder om kyrkan leder en grusad gång fram till södra sidoportalen. Kyrkogårdsentrén har vita putsade plåtavtäckta grindstolpar krönta av kors. Vid sidoportalen förgrenar sig grusgången och leder bl.a. vidare till kyrkans huvudentré på tornet i väster. På den sydöstra delen av kyrkogården, som är den äldsta delen där den medeltida kyrkan stod, finns en äldre entré i form av en vitputsad stiglucka med spåntak och årtalet 1746.

På kyrkogården är en relativt stor andel av gravarna häckomgärdade, vissa även grusade. Norra allmänningen kallas ett område med gravar i den nordöstra delen av kyrkogården, norr om bårhuset. Här står små och låga gravstenarna tätt placerade och här är inslag av enkla träkors. Det finns ännu en allmänning i söder. Genom en öppning i häcken i nordost nås den nyanlagda delen av kyrkogården. Även den omgärdas av en granhäck. Nyplanterade häckar finns i norra delen tillsamman med högre uppväxta i den södra. Öster om koret finns ett stenaltare och träbänkar utsatta kring ett delvis stensatt område.

Bårhuset öster om kyrkan ansluter till kyrkan med en gulfärgad fasad samt vita hörnlisener, fönsteromfattningar och listutsmyckningar mot taket. Byggnaden står på en slätputsad grå sockel som täcks av kopparplåt. På sadeltaket ligger skivtäckt plåt med förskjutna tvärfalsar. Södra fasaden smyckas av en trappgavelformad list som följer sadeltakets vinkel. De följs av en list med kraftig vulst och ett kraftigt tandsnitt. Entrén på södra fasaden är en kopparinklädd pardörr med tre speglar per blad, den mellersta försedd med en rik omfattning. Dörren sitter i en rakt avslutad nisch krönt av en lunett med rosettspröjsning. På östra och västra fasaderna sitter runda rosettfönster omfattade av putsade lister.

KYRKOMILJÖN

Kyrkan ligger mitt i samhället Ås i ett högt läge ovanför Storsjön. Bebyggelsen ligger nära inpå kyrkoanläggningen som delvis avgränsas av granhäck. Landsvägen passerar förbi söder om kyrkogården. Kyrkomiljön ingår i det riksintresseområde som Storsjöbygden utgör.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkogården omgärdas av en hög och tät granhäck. På kyrkogården breder till största delen grästäckta ytor ut sig och här finns ett rikt bestånd av träd. Från parkeringen söder om kyrkan leder en grusad gång fram till södra sidoportalen. Kyrkogårdsentrén har vita putsade plåtavtäckta grindstolpar krönta av kors. Vid sidoportalen förgrenar sig grusgången och leder bl.a. vidare till kyrkans huvudentré på tornet i väster. På den sydöstra delen av kyrkogården, som är den äldsta delen där den medeltida kyrkan stod, finns en äldre entré i form av en vitputsad stiglucka med spåntak och årtalet 1746.

På kyrkogården är en relativt stor andel av gravarna häckomgärdade, vissa även grusade. Norra allmänningen kallas ett område med gravar i den nordöstra delen av kyrkogården, norr om bårhuset. Här står små och låga gravstenarna tätt placerade och här är inslag av enkla träkors. Det finns ännu en allmänning i söder. Genom en öppning i häcken i nordost nås den nyanlagda delen av kyrkogården. Även den omgärdas av en granhäck. Nyplanterade häckar finns i norra delen tillsamman med högre uppväxta i den södra. Öster om koret finns ett stenaltare och träbänkar utsatta kring ett delvis stensatt område.

Bårhuset öster om kyrkan ansluter till kyrkan med en gulfärgad fasad samt vita hörnlisener, fönsteromfattningar och listutsmyckningar mot taket. Byggnaden står på en slätputsad grå sockel som täcks av kopparplåt. På sadeltaket ligger skivtäckt plåt med förskjutna tvärfalsar. Södra fasaden smyckas av en trappgavelformad list som följer sadeltakets vinkel. De följs av en list med kraftig vulst och ett kraftigt tandsnitt. Entrén på södra fasaden är en kopparinklädd pardörr med tre speglar per blad, den mellersta försedd med en rik omfattning. Dörren sitter i en rakt avslutad nisch krönt av en lunett med rosettspröjsning. På östra och västra fasaderna sitter runda rosettfönster omfattade av putsade lister.

Den nuvarande kyrkan hade en medeltida föregångare som låg ett tiotal meter sydost om den nuvarande. Vid den gamla kyrkplatsen finns en murad stiglucka med årtalet 1762. Den medeltida stenkyrkan revs 1875. Den bestod av ett rektangulärt långhus med ett smalare och lägre rakt avslutat korparti i öster och sakristia i norr. Vid västra gaveln låg ett vapenhus i trä med entré åt söder. Kyrkan täcktes av ett sadeltak och hade en putsad exteriör. En klockstapel var placerad i väster.

FÖRSAMLING 1995 - ÅS

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 527, 1900: 1321, 1995: 2349

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger intill tätortsbebyggelsen högt ovanför Storsjön. Kyrkomiljön är en del av Storsjöbygdens riksintresseområde. Kyrkan från 1870-talet ersatte en medeltida kyrka några tiotal meter åt sydost. En murad stiglucka från 1762 står kvar vid gamla kyrkplatsen.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den murade medeltida kyrkan bestod före rivningen 1875 av ett rektangulärt långhus, smalare och lägre rakavslutat kor i öster, med murad sakristia i norr och ett vapenhus i trä vid västgaveln, med ingång från söder. Väster om kyrkan stod en hög klockstapel med ålderdomlig form. Kyrkan var putsad och täcktes utvändigt av sadeltak, invändigt av trätak från 1745. Äldst var sannolikt koret och långhuset, planformen tyder på 1200-talet. Det avlånga långhuset kan dock senare ha förlängts. Sakristian var troligen från medeltiden, vapenhuset sannolikt yngre.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Ås nuvarande kyrka av sten uppfördes 1875-77 av byggmästaren Pehr Norin från Trönö efter ritningar från 1854 av arkitekten Emil Edvard von Rothstein. Den består av rektangulärt långhus, invändigt kor i öster med utvändig absid och flankerande invändiga sakristior från 1929 på var sida om koret samt torn i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkobyggnaden har nyklassicistiska proportioner men medeltidsinspirerade detaljer, som bågfriser, kopplade ljudgluggar, gavelmotiv på tornhuven m.m. Exteriören är putsad i gult med vita lisener. Långhuset täcks av flackt sadeltak, tornet av lanterninhuv med spetsig spira omgiven av hörntoureller. Ingång i väster genom tornet och mitt på långhusets sydfasad, tidigare även mitt på nordfasaden. Kyrkorummet täcks av flackt tunnvalv, koret av tunnvalv och absiden av hjälmvalv, allt av putsat trä. Väggarna pryds av marmorerade lisener och en profilerad taklist. Färgsättningen går i gulgrönt med inslag av blått. Altaruppsatsen, predikstolen, orgelläktaren i väster och orgelläktaren är från byggnadstiden. För sniderierna svarade Johan Edler d.y. med undantag av altaruppsatsens troligen inte ursprungliga skulpterade stora Kristusbild. Den öppna bänkinredningen troligen från 1929. Interiören försågs efter en brand 1902 med dekormålningar av Sven Linnborg. Vid en restaurering under ledning av Sven Brandel 1929 avlägsnades ett par läktare i sydost och nordost, under vilka sakristia m.m. var inrymt och nuvarande väggar kring sakristiorna och koret byggdes. Samtidigt förändrades inredningen, dekormålningarna avlägsnades och rummet fick sin nuvarande färgsättning. Vid en restaurering 1973 tillkom bl.a. läktarunderbyggnaden.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en hög och tät granhäck. På kyrkogården breder till största delen grästäckta ytor ut sig och här finns ett rikt bestånd av träd. Från parkeringen söder om kyrkan leder en grusad gång fram till södra sidoportalen. Kyrkogårdsentrén har vita putsade plåtavtäckta grindstolpar krönta av kors. Vid sidoportalen förgrenar sig grusgången och leder bl.a. vidare till kyrkans huvudentré på tornet i väster. På den sydöstra delen av kyrkogården, som är den äldsta delen där den medeltida kyrkan stod, finns en äldre entré i form av en vitputsad stiglucka med spåntak och årtalet 1746.

På kyrkogården är en relativt stor andel av gravarna häckomgärdade, vissa även grusade. Norra allmänningen kallas ett område med gravar i den nordöstra delen av kyrkogården, norr om bårhuset. Här står små och låga gravstenarna tätt placerade och här är inslag av enkla träkors. Det finns ännu en allmänning i söder. Genom en öppning i häcken i nordost nås den nyanlagda delen av kyrkogården. Även den omgärdas av en granhäck. Nyplanterade häckar finns i norra delen tillsamman med högre uppväxta i den södra. Öster om koret finns ett stenaltare och träbänkar utsatta kring ett delvis stensatt område.

Bårhuset öster om kyrkan ansluter till kyrkan med en gulfärgad fasad samt vita hörnlisener, fönsteromfattningar och listutsmyckningar mot taket. Byggnaden står på en slätputsad grå sockel som täcks av kopparplåt. På sadeltaket ligger skivtäckt plåt med förskjutna tvärfalsar. Södra fasaden smyckas av en trappgavelformad list som följer sadeltakets vinkel. De följs av en list med kraftig vulst och ett kraftigt tandsnitt. Entrén på södra fasaden är en kopparinklädd pardörr med tre speglar per blad, den mellersta försedd med en rik omfattning. Dörren sitter i en rakt avslutad nisch krönt av en lunett med rosettspröjsning. På östra och västra fasaderna sitter runda rosettfönster omfattade av putsade lister.