TÅNNÖ KYRKA

Tånnö kyrkogård har medeltida ursprung. På platsen för kyrkogården
byggdes under medeltiden en kyrka i trä med fyrsidigt
kor. Kyrkan var spånklädd och rödmålad liksom den intilliggande
klockstapeln. Denna kyrka revs i samband med att den nya kyrkan
uppfördes på andra sidan vägen 1849 och förmodligen gjordes
kyrkogården om vid samma tillfälle. Den fi ck då sin nuvarande
utsträckning och stenmuren lades om. Trädkransen planterades vid
ett senare tillfälle. De båda grindarna är förmodligen även de från
mitten av 1800-talet. Några större ingrepp har därefter inte skett
på kyrkogården förutom att den har under årens lopp moderniserats
efter olika tiders rådande ideal. Kyrkogården synes aldrig har
utvidgats i någon större utsträckning. Vid en gravgrävning 1955
påträff ades en stengrav invid den östra muren. Den bestod av en låg
kista av fl ata, kantställda naturstenar lagda i öst-västlig riktning. Den
dödes huvud låg i väster. Ett antal mindre, tvärlagda stenar bildade
ett lock. Inget spår fanns av en träkista. Förmultningsgraden visade
att graven var max ett par hundra år gammal. Inget visste vem som
begravts på detta sätt eller varför.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Typisk nyklassicistisk kyrka, en av de mindre, belägen i öppet slättlandskap. Byggd 1849, då den medeltida träkyrkan revs, och invigd 1852 av biskop Christofer Isaac Heurlin. Ritning av Ludvig Hawerman vid ÖIÄ 1845, baserad på förslag från byggmästaren C G Lilliegren 1839 och ändrad i flera avseenden av församlingen, som önskade Voxtorp som förebild. Som entreprenör för bygget omtalas Andreas Bengtsson på Åsen i Voxtorp. Mycket välbevarad och enhetlig karaktär såväl till det yttre som till det inre.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med halvrunt kor i öster, på Hawermans ritning rakslutet, torn i väster, sakristia i norr. Entréer i väster och mitt på sydsidan. Byggd i sten och tegel. Spritputsad, avfärgad i vitt, tidigare med dragning åt gult. Gråputsad sockel. Kopparplåt på taken. Ursprungligen spån på torntaket, i övrigt tegel.

EXTERIÖR - Långhuskyrka med sadeltak. Torn med öppen graciös lanternin i trä, målad i rött och vitt, med svängt tak. Västportalen med omfattning av kraftiga halvkolonner som bär vulstbåge över lunettfönster. Sydentrén helt utan omfattning. Profilerad taklist målad i grått och rött. Lunettfönster till läktaren i väster.

INTERIÖR - Lugnt och harmoniskt kyrkorum med det halvrunda koret belyst av fyra fönster. Hela inredningen är enhetligt färgsatt i gråvitt med sparsam förgyllning och följer därmed ursprunglig färghållning. Trävalvet grått, väggar vita. Välbevarat skurgolv med breda plankor och smidd spik. I bänkkvarteren är dock golven bytta och lackerade. Altartavlan, "Herdarnas tillbedjan", av Louis Masreliez ca 1764, är skänkt till kyrkan 1854. I koret finns även två ursprungliga nummertavlor med lyror samt ståndur. Predikstolen är utförd av en snickare Lindquist. Ljudtaket följer ritning från 1844 av Ludwig Hawerman, medan korgen gjorts rymligare med avvikande dekor. Fyra slutna bänkkvarter med snidad dekor på mellanstyckena och bibehållen numrering. Svängda korbänkar. Orgelläktare med liten, enkelt dekorerad orgel från 1866. Läktarunderbyggnad med vävspända skärmar som ej når i tak och lämnar de främre läktarstöden fria.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Allmän karaktär
Kyrkogården har en i det närmaste kvadratisk plan. Gravarna ligger i
nord-sydliga rader med vårdarna främst vända mot öster samt längs
med muren. I kyrkogårdens nordvästra hörn står några borttagna
äldre vårdar varav två gjutjärnskors från sent 1800-tal.

Omgärdning
Kyrkogården omges av en meterhög kallmur av natursten, överväxt
med mossa och sedum. Sannolikt härrör muren från mitten
av 1800-talet.

Ingångar
Kyrkogårdens huvudingång är placerad i öster mittemot kyrkans
västingång. Entrén har en pargrind i svartmålat smide med sirligt
S-mönster. Grinden är fästad i granitstolpar med toppiga krön. I
nordväst finns en mindre öppning mot församlingshemmet med
en enklare grind.

Vegetation
Kring kyrkogården finns en något oregelbunden trädkrans av
kastanj, lind och lönn. Längs den öst-västliga mittgången står en
hängbjörksallé och i vardera av de båda kvarteren som fl ankerar
denna finns två syréner.

Gångsystem
Kyrkogården har ett mycket enkelt grusgångssystem efter att flera
gångar blivit igenlagda till förmån för gräs. Den delas av en mittgång
som går från huvudingången och österut. Runt hela kyrkogården
finns ytterligare en gång.

Gravvårdstyper
En mindre del av gravvårdsbeståndet härrör från 1800-talets slut
och 1900-talets början. Dessa vårdar är högresta och de vanligaste
formerna är bautasten eller obelisk, huggna i svart granit. Längs
muren fi nns dessutom ett gjutjärnskors från 1887 och en häll i
grusbädd med stenram. Den helt dominerande gravvårdstypen är
annars efterkrigstidens låga, rektangulära sten i ljusgrå granit. En
mellanform från tiden kring 1930 med fl yglar, ursprungligen försedd
med grusbädd finns också representerad. Genom dessa olika
vårdtyper speglas ståndssamhällets avveckling under 1900-talet.
Huvuddelarna av gravstenarna är från det senaste halvseklet. Titlar
finns på de äldre vårdarna, några exempel är skomakare-, skräddareoch
smedmästare, missionären, fd soldaten, trädgårdsmästarinnan,
kyrkvärden, lantbrukaren, hemmansägare, direktör, nämndemannen,
grenadjären och arrendatorn.