Kyrkan är uppförd på krönet av en liten åsrygg. Den omringas på alla sidor av den gamla kyrkogården som är anlagd på sluttande mark och avgränsas av terrasseringar i flera nivåer. Kyrkbacken, väster om kyrkan, är en av Södermanlands bäst bevarade med hus och bodar från 1700- och 1800-talen. Runt kyrkan består flera representativa och typiska byggnader. Det rödmålade timmerhuset sydväst om kyrktrappan byggdes på 1790-talet som klockarebostad och sockenstuga. Den timrade boden norr om trappan uppfördes som sockenmagasin omkring 1810. På norra sidan vägen står fattigstugan som uppfördes 1782 och användes som sådant ända fram till början av 1920-talet. Väster om ån står en påkostad tegelbyggnad från 1835 som ursprungligen utgjorde Wincklerska slöjdskolan. Öster om kyrkan, på samma krön, står gamla folkskolan från 1900. Öster därom, på en höjd, ligger Vindhammars värdshus och norr om denna nyuppförda småhus. Värdshusbyggnaden uppfördes 1880 som bostadslänga under Vidbynäs Bruk, vars herrgårdsbyggnad består nordväst om kyrkan.
Den äldsta delen av kyrkogården är anlagd närmast kyrkan och kring denna på alla sidor. Kyrkogården har skapats med hjälp av stödmurar och terrasseringar med jordfyllningar. På södra sidan finns terrasseringar i flera nivåer. Nivåskillnaden är särskilt markant i väster där höga kallmurade stenmurar skiljer kyrkbacken från kyrkogården. I axel med tornet och västra portalen förenas kyrkan med kyrkbacken genom en bred trappa. Den första trappan uppfördes 1843 och förnyades 1957. En handikappramp med kantstenar av granit, tegelbeläggning och räcke av smide anlades 1992 längs med tornets murar i nordvästra hörnet.
Kyrkogårdens utformning närmast kyrkan härrör till största del från 1818, då en omfattande utvidgning genomfördes. Denna del omfattar större asymmetriska gräskvarter som avskiljs av en grusväg som löper kring kyrkan. Den kantas av stora lönnar. I den äldsta delen av kyrkogården består många äldre gravar med stor variation i utformning och karaktär. De är anlagda på skiftande nivåer med en något oregelbunden raduppställning, i nordsydlig riktning. Den yttre stödmuren markerar avgränsningen från 1818-års utvidgning. Ett stort antal gravhällar som ursprungligen var infällda i kyrkans golv är sedan 1890-talet uppställda mot södra terrassmuren. Stentrappor förenar de olika nivåerna på kyrkogårdens södra sida; grusgångar löper mellan och genom olika delar av kyrkogården.
Ytterligare en stor utvidgning mot söder, troligen även mot öster, genomfördes på 1910-talet. I öster har kyrkogården en förlängning i en planterad lindallé som löper förbi gamla sockenskolan. Den yngre delen av kyrkogården i öster och i söder avgränsas av en låg häck.
Det fristående vitputsade gravkapellet på kyrkogårdens sydöstra del uppfördes 1929; efter ritningar av arkitekt Ove Leijonhufvud. Nära kapellet och öster om denna ligger ett flertal ekonomibyggnader avsedda för driften av kyrkogårdarna; de är huvudsakligen uppförda 1976. I den yngre delen av kyrkogården är gravarna anlagda på större gräskvarter, i rader som ligger i nordsydlig riktning: Raderna avskiljs av låga häckar. Även denna del kantas av trädplanteringar
Sydost om kyrkan anlades 1976 en ny och fristående kyrkogård, för jordgravar, urnlund och med minneslund. Den har en svag förhöjning i sin mitt och är förbunden med gamla kyrkogården genom en grusväg..
Alm, Henrik, 1940. Erik Dahlbergs gravkor
Bergman, Mats, 1981. Turinge kyrka
Bodström, O.V. 1921. Tal vid orgelinvigningen i Turinge kyrka
Bohrn, Erik, 1944. Turinge kyrka
Schnell, Ivar, 1960. Turinge kyrka
Schnell, Ivar, 1970. Turinge kyrka
Vård- och underhållsplan Turinge kyrka. Bjerking 2005
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
