SKEPPTUNA KYRKA

Kyrkan omges av en svagt sluttande gräsbeväxt kyrkogård med grusade gångar. Kyrkogården kringgärdas av en kallmurad bogårdsmur.

Längs muren löper en trädkrans. Solitärträd kantar de grusade gångarna. Vid en del av den norra muren växer en syrénhäck.

Bogårdsmuren har fyra öppningar; i öst med kvadratiska vitputsade grindstolpar med koniska plåthuvar krönta av järnurnor; i söder mot prästgården med kvadratiska granitpelare krönta av järnurnor och en öppning utan grindstolpar och i norr med kvadratiska granitpelare krönta av hittade runda stenar.

Kyrkogården norr om kyrkan och en större del av kyrkogårdens östra del har gräsytor utan gravvårdar. Flertalet av gravvårdarna står i rader söder om kyrkan. Ett antal gravplatser omges av äldre låga järnstaket eller grusade ytor med stenram som vittnar om ett äldre gravskick.

I kyrkogårdens sydöstra hörn är en minneslund anlagd där borttagna gravstenar ställts upp mot muren.

I anslutning till bogårdsmuren i söder ligger den väl bebyggda f d prästgården, nu församlingshem, vars tomt omges av ett rött spjälstaket. Prästgården är bebyggd med en gulfärgad mangårdsbyggnad i två våningar från tiden kring 1800. Mangårdsbyggnaden flankeras av två välbevarade flygellängor från tidigt 1700-tal eller äldre. På prästgårdstomten ligger också några ekonomibyggnader och en relativt nyligen uppförd materialbod.

Skepptuna kyrka har rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr, vapenhus i söder och västtorn. Kyrkans två ingångar är belägna i tornet samt i vapenhuset. Kyrkans blottade murar är huvudsakligen uppförda av natursten. Tornets övre hälft, omfattningar m.m. består av tegel. Samtliga yttertak utgörs av sadeltak. Tornet kröns av en fyrsidig, konkavt bruten huv. Av den äldsta kyrkan från början av 1200-talet (långhus med smalare, absidförsett kor och västtorn) återstår i dag långhuset. Omkring 1300 härjades kyrkan av en eldsvåda och förlängdes åt öster till salkyrka. Invändigt täcktes kyrkan med ett trätunnvalv. Sakristian byggdes troligen ganska snart efter koret. Under 1400-talets förra hälft uppfördes ett större torn i väster, med Uppsala domkyrkas gamla torn som förebild. Murarna höjdes och taket gjordes brantare än förut. Invändigt välvdes kyrkorummet med stjärnvalv. En triumfbåge, som stod kvar ända till 1776, slogs mellan långhus och kor. Troligen tillkom även vapenhuset vid denna tid. Kyrkans exteriör är i stort sett oförändrad sedan 1400-talet. Fönstrens nuvarande stickbågiga form tillkom vid en upphuggning 1850. Vid en restaurering 1907 under ledning av arkitekten G. Améen byggdes en värmekammare öster om sakristian. Améen utformade även ritningar till nytt altare, altarskrank, bänkinredning och orgelfasad. Vid restaureringen framtogs vidare korets medeltida kalkmålningar.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996