EDS KYRKA

Omgivningen
Eds kyrka ligger på en höjd, intill Edssjön, som utgjort centralbygden i Eds socken. Bebyggelsen domineras av små herrgårdar, med tillhörande större jordbruk som sätter sin prägel på landskapet. Närmast kyrkan ligger Edsby gård. Norr om kyrkan passerar landsvägen från 1900-talet. Söder om kyrkan ligger klockargården från 1700-talet, kyrkskolan från 1885 samt ålderdomshemmet från 1912. Eds prästgård ligger drygt en kilometer öster om Eds kyrka. Tidigare fanns en visuell relation mellan kyrkan och prästgården. I samband med att flerbostadshus uppfördes väster om prästgården gick denna koppling förlorad.

Anläggningen
Den ursprungliga och medeltida delen av kyrkogården bestod av den del som idag ligger direkt söder om kyrkan. Den medeltida kyrkogården omgavs av en bogårdsmur, som ännu finns bevarad mot söder, öster och norr. 1822 planterades lövträd längs den gamla muren, av vilka flera ännu står kvar. Mot söder finns en vitputsad stiglucka, uppförd 1712.

Under 1870-talet utvidgades kyrkogården åt väster. Det nyanlagda området kringgärdades av en gråstenskallmur i stora block. Detta område omgestaltades med terrasser 1921, efter förslag av Sigurd Curman. Utgången mot väster markeras med två huggna stenstolpar med dekorativa urnor, samt enkla järngrindar. Från kyrkogårdsentrén leder en grusbelagd huvudaxel upp till kyrkan.

Under 1940-talet genomfördes ytterligare en utvidgning av kyrkogården norr om kyrkan, med landsvägen som en naturlig gräns. Området, som omgärdas av en gråstensmur, planlades av arkitekt Erik Fant. Även på norra sidan finns en entré, flankerad av vitputsade grindstolpar med järngrind. Kyrkogården utvidgades senast under 1980-talet.

Kyrkogården närmast kyrkan, domineras framförallt av resta gravstenar. Direkt söder om kyrkan finns även ett antal smidda gravvårdar. Nordväst om kyrkan ligger en murad gravkammare, den s.k. Ulfsaxska graven. Gravkammaren är murad och vitputsad, täckt av järnplåt.

På kyrkogårdens äldsta del, söder om kyrkan finns ett gravkor för Runsa gårds ägare, uppfört på initiativ av T W Ankarcrona 1843. Gravkoret, som är uppfört i klassicistisk stil, har vitputsade fasader, dekorerade med rusticerade lisener, dörr- och fönsteromfattningar. Byggnaden täcks av ett sadeltak och gavelröstet är tydligt markerat.

I samband med att kyrkogårdens västra del omgestaltades uppfördes en likbod 1923 i dess sydvästra hörn. Byggnaden uppfördes efter ritningar av Sigurd Curman.
Bårhuset har vitputsade fasader och täcks av ett tälttak med spån, krönt av en kula med kors.

Kyrkobyggnaden
Eds kyrka är en enskeppig salkyrka med rakt avslutat kor. Kyrkan står i öst-västlig riktning med sakristia i norr. År 1955-56 uppfördes ett nytt vapenhus i söder. Det nya vapenhuset placerades i samma läge som det medeltida tidigare haft.

Eds kyrkas murverk består av noggrant utvalda, tuktade stenar, men även av flisor och plattor av skiftande längd och bredd. På några ställen påträffas även avjämningsskift av snedställda stenflisor, s k opus spicatum. Detta, liksom den ovanliga planformen, tyder på att kyrkan har en mycket hög ålder. Till detta kommer att kyrkan har ett romanskt nordfönster. Detta skulle kunna vara ett ålderdomligt drag men även tyda på influenser utifrån. Möjligen har man kallat in byggnadsfolk som tillämpat ett kontinentalt byggnadssätt.

Omgivningen
Eds kyrka ligger på en höjd, intill Edssjön, som utgjort centralbygden i Eds socken. Bebyggelsen domineras av små herrgårdar, med tillhörande större jordbruk som sätter sin prägel på landskapet. Närmast kyrkan ligger Edsby gård. Norr om kyrkan passerar landsvägen från 1900-talet. Söder om kyrkan ligger klockargården från 1700-talet, kyrkskolan från 1885 samt ålderdomshemmet från 1912. Eds prästgård ligger drygt en kilometer öster om Eds kyrka. Tidigare fanns en visuell relation mellan kyrkan och prästgården. I samband med att flerbostadshus uppfördes väster om prästgården gick denna koppling förlorad.

Kyrkomiljön
Den ursprungliga och medeltida delen av kyrkogården bestod av den del som idag ligger direkt söder om kyrkan. Den medeltida kyrkogården omgavs av en bogårdsmur, som ännu finns bevarad mot söder, öster och norr. 1822 planterades lövträd längs den gamla muren, av vilka flera ännu står kvar. Mot söder finns en vitputsad stiglucka, uppförd 1712.
Under 1870-talet utvidgades kyrkogården åt väster. Det nyanlagda området kringgärdades av en gråstenskallmur i stora block. Detta område omgestaltades med terrasser 1921, efter förslag av Sigurd Curman. Utgången mot väster markeras med två huggna stenstolpar med dekorativa urnor, samt enkla järngrindar. Från kyrkogårdsentrén leder en grusbelagd huvudaxel upp till kyrkan.

Under 1940-talet genomfördes ytterligare en utvidgning av kyrkogården norr om kyrkan, med landsvägen som en naturlig gräns. Området, som omgärdas av en gråstensmur, planlades av arkitekt Erik Fant. Även på norra sidan finns en entré, flankerad av vitputsade grindstolpar med järngrind. Kyrkogården utvidgades senast under 1980-talet.

Kyrkogården närmast kyrkan, domineras framförallt av resta gravstenar. Direkt söder om kyrkan finns även ett antal smidda gravvårdar. Nordväst om kyrkan ligger en murad gravkammare, den s.k. Ulfsaxska graven. Gravkammaren är murad och vitputsad, täckt av järnplåt.

På kyrkogårdens äldsta del, söder om kyrkan finns ett gravkor för Runsa gårds ägare, uppfört på initiativ av T W Ankarcrona 1843. Gravkoret, som är uppfört i klassicistisk stil, har vitputsade fasader, dekorerade med rusticerade lisener, dörr- och fönsteromfattningar. Byggnaden täcks av ett sadeltak och gavelröstet är tydligt markerat.

I samband med att kyrkogårdens västra del omgestaltades uppfördes en likbod 1923 i dess sydvästra hörn. Byggnaden uppfördes efter ritningar av Sigurd Curman.
Bårhuset har vitputsade fasader och täcks av ett tälttak med spån, krönt av en kula med kors.

Kyrkobyggnaden
Eds kyrka är en enskeppig salkyrka med rakt avslutat kor. Kyrkan står i öst-västlig riktning med sakristia i norr. År 1955-56 uppfördes ett nytt vapenhus i söder. Det nya vapenhuset placerades i samma läge som det medeltida tidigare haft.

Eds kyrkas murverk består av noggrant utvalda, tuktade stenar, men även av flisor och plattor av skiftande längd och bredd. På några ställen påträffas även avjämningsskift av snedställda stenflisor, s k opus spicatum. Detta, liksom den ovanliga planformen, tyder på att kyrkan har en mycket hög ålder. Till detta kommer att kyrkan har ett romanskt nordfönster. Detta skulle kunna vara ett ålderdomligt drag men även tyda på influenser utifrån. Möjligen har man kallat in byggnadsfolk som tillämpat ett kontinentalt byggnadssätt.

Eds kyrka började uppföras under 1100-talet. Den ursprungliga kyrkan bestod av ett rektangulärt långhus med ett smalare torn i väster samt en bred absid i öster, direkt fogad mot långhuset. Denna s k absidsal, var en relativt ovanlig planform i Uppland. Förutom i Ed, har den troligtvis endast funnits i Lovös äldsta stenkyrka samt i Frötuna kyrka. Eds kyrkas murar var ursprungligen oputsade. Under 1300-talet revs absiden varpå kyrkan förlängdes åt öster med ett rakslutet kor.

Under samma tid tillkom sakristian i norr och öppningen mot tornet förstorades. Invändigt slogs kryssvalv, som 1487 dekorerades med kalkmålningar av Albertus Pictor. Under 1400-talet uppfördes även ett vapenhus vid södra långhusväggens västra del.

1768 genomfördes en större renovering av kyrkan. Invändigt revs mellanväggen mellan kor och långhus, liksom korvalvet. Ett nytt valv uppfördes i koret, med samma höjd som långhusets. Utvändigt fick kor och långhus ett gemensamt brutet tak, och tornet höjdes. Stora fönster togs upp och vapenhuset revs. Den södra ingången sattes igen, varpå kyrkans nya entré förlades genom tornet i väster.
Eds kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

HISTORIK
Runstenar i kyrkan och i dess närhet tyder på att socknen hade ett centralt läge redan under vikingatid. Även namnet Ed visar på att socknen utgjort en viktig punkt i kommunikationsnätet. Ed ligger mellan Edssjön, som förr var en del av ett större vatten, och Mälaren. Vid edet, var man tvungen att dra båtarna över land, en sträcka på cirka 200 meter vid Kristi födelse.

När den nuvarande kyrkan i Ed började uppföras under 1100-talet hade den troligtvis inte föregåtts av någon träkyrka. Ed var en självständig församling med Sollentuna som annex fram till 1918. Då blev Sollentuna huvudkyrka med Ed som annex fram till 1962, då de två församlingarna skiljdes åt och Ed bildade eget pastorat. Sedan 1952 tillhör Ed Upplands Väsby storkommun.

Under 1600-talet genomfördes omfattande säteribildningar till följd av de svenska stormaktsambitionerna. I trakten kring Upplands Väsby etablerades inte mindre än 13 säterier, varav huvuddelen i Ed och Hammarby. Detta medförde bestående förändringar för traktens landskap och dess bebyggelse. Flera byar utplånades helt när de ombildades till säterier. Det största säteriet var Runsa, ägt av släkten de la Gardie-Stenbock, som under 1600-talet omfattade huvudparten av Eds socken och ytterligare några gårdar i Hammarby och Fresta.

Framförallt under 1700-talet finns påfallande likheter mellan Ed och grannkyrkorna Hammarby och Fresta. Under denna tid restaurerades samtliga tre grannkyrkor. Vid samtliga restaureringar har slottsarkitekten Jean Eric Rehn (17171793) formgivit delar av kyrkornas nya inredning. Hovmarskalken Charles de Geer, innehavare till bl a Väsby gård, bidrog till Eds kyrkas restaurering. Samme man medverkade till restaureringarna av grannkyrkorna Fresta och Hammarby. Överensstämmelsen mellan Fresta och Eds kyrkors yttre restaureringar är mycket påfallande.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 12501350, Uppsala 1987
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Curman, S & Curman, G, Sveriges kyrkor. Sollentuna härad, Stockholm 1958
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Wadström, I, Eds kyrka. Upplands kyrkor 166, Strängnäs 1975

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Eds kyrka började uppföras under 1100-talet. Den ursprungliga kyrkan bestod av ett rektangulärt långhus med ett smalare torn i väster samt en bred absid i öster, direkt fogad mot långhuset. Denna s k absidsal, var en relativt ovanlig planform i Uppland. Förutom i Ed, har den troligtvis endast funnits i Lovös äldsta stenkyrka samt i Frötuna kyrka. Eds kyrkas murar var ursprungligen oputsade. Under 1300-talet revs absiden varpå kyrkan förlängdes åt öster med ett rakslutet kor.
Under samma tid tillkom sakristian i norr och öppningen mot tornet förstorades. Invändigt slogs kryssvalv, som 1487 dekorerades med kalkmålningar av Albertus Pictor. Under 1400-talet uppfördes även ett vapenhus vid södra långhusväggens västra del.
År 1768 genomfördes en större renovering av kyrkan. Invändigt revs mellanväggen mellan kor och långhus, liksom korvalvet. Ett nytt valv uppfördes i koret, med samma höjd som långhusets. Utvändigt fick kor och långhus ett gemensamt brutet tak, och tornet höjdes. Stora fönster togs upp och vapenhuset revs. Den södra ingången sattes igen, varpå kyrkans nya entré förlades genom tornet i väster.
Eds kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Runstenar i kyrkan och i dess närhet tyder på att socknen hade ett centralt läge redan under vikingatid. Även namnet Ed visar på att socknen utgjort en viktig punkt i kommunikationsnätet. Ed ligger mellan Edssjön, som förr var en del av ett större vatten, och Mälaren. Vid edet, var man tvungen att dra båtarna över land, en sträcka på cirka 200 meter vid Kristi födelse.
När den nuvarande kyrkan i Ed började uppföras under 1100-talet hade den troligtvis inte föregåtts av någon träkyrka. Ed var en självständig församling med Sollentuna som annex fram till 1918. Då blev Sollentuna huvudkyrka med Ed som annex, fram till 1962 då de två församlingarna skiljdes åt och Ed bildade eget pastorat. Sedan 1952 tillhör Ed Upplands Väsby storkommun.
Under 1600-talet genomfördes omfattande säteribildningar, till följd av de svenska stormaktsambitionerna. I trakten kring Upplands Väsby etablerades inte mindre än 13 säterier, varav huvuddelen i Ed och Hammarby. Detta fick bestående förändringar för traktens landskap och dess bebyggelse. Flera byar utplånades helt när de ombildades till säterier. Det största säteriet var Runsa, ägt av släkten De la Gardie-Stenbock, som under 1600-talet omfattade huvudparten av Eds socken och ytterligare några gårdar i Hammarby och Fresta.
Framförallt under 1700-talet finns påfallande likheter mellan Ed och grannkyrkorna Hammarby och Fresta. Under denna tid restaurerades samtliga tre grannkyrkor. Vid samtliga restaureringar har slottsarkitekten Jean Eric Rehn (1717-1793) formgivit delar av kyrkornas nya inredning.
Hovmarskalken Charles de Geer, innehavare till bl a Väsby gård, bidrog till Eds kyrkas restaurering. Samme man medverkade till restaureringen av grannkyrkan Fresta och Hammarby. Överensstämmelsen mellan Fresta och Eds kyrkors yttre restaurering är mycket påfallande.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 1250-1350, Uppsala 1987
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Curman, S. & Curman, G, Sveriges kyrkor. Sollentuna härad, Stockholm 1958
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Wadström, I, Eds kyrka. Upplands kyrkor - 166, Strängnäs 1975

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Eds medeltida kyrka är vackert belägen vid Edssjön. De äldsta partierna härrör från 1100-talet mitt eller senare hälft.Då byggdes en gråstenskyrka, helgad åt Sankt Olof. Kyrkan hade västtorn, ett enskeppigt gudstjänstrum med två travéer och troligen en korabsid i öster. Denna östmur revs på 1300-talet, kyrkan förlängdes och erhöll ett nytt, rakavslutat kor, lägre än långhuset, och en sakristia i norr, möjligen äldre än det nya koret. Öppningen mellan långhuset och tornet utvidgades. Kryssvalv av tegel slogs. Under 1400-talet, okänt exakt när, byggdes ett sydligt vapenhus. 1487 målades valven av den välkände Albertus Pictor. Dessa senmedeltida om och tillbyggnader innehåller tegel. Från medeltiden härrör två ljusöppningar, den i norra av romansk typ och sedermera igenmurad, den i söder omgjord med trepass under gotisk tid.Nästa period av förändringar inföll på 1760-talet. Avsikten var att ge kyrkan en prägel av tidens rådande stil. Tornet och koret förhöjdes, och koret och långhuset täcks sedan dess av ett gemensamt, brutet tak, spåntäckt liksom nu. Korvalvet revs och det nya valvet kryssvälvdes liksom det gamla. Kalkmålningarna doldes genom att interiören vitkalkades. Höga fönsteröppningar höggs upp. Vapenhuset revs och den gamla ingången i långhusets sydvägg igenmurades. Som vapenhus fungerar sedan dess tornets bottenvåning och huvudingången är förlagd till dess västmur. Från 1760-talet härrör altarpredikstolen, ritad av Jean Eric Rehn, som kan vara mästare även till altarringen och korbänkarna. Den slutna bänkinredningen. Den befintliga läktaren i väster ombyggdes. Två sidoläktare byggdes. De borttogs vid restaureringen 1917-18, se nedan. Följande restaurering utfördes av ingen mindre än Sigurd Curman, några år senare utnämnd till riksantikvarie. Han var då bosatt i socknen. 1917-18 lät Curman ta fram och restaurera de medeltida kalkmålningarna. Korets 1700-talsvalv dekorerades med målningar av Olle Hjortzberg, även mästare till fönstrets glasmålningar i koret. 1955-56 byggdes ett nytt vapenhus, även kallat brudkammaren, på det gamla vapenhusets grundmurar.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998