ORKESTA KYRKA

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Orkesta kyrka är uppförd i slutet av 1100-talet och har en för romansk tid karaktäristisk planform med långhus med smalare absidförsett kor. Den romanska kyrkans långhus förlängdes och valvslogs samt vapenhus och sakristia byggdes till under senmedeltid, vilket var vanliga tillägg vid denna tid. Vid samma tillfälle försågs kyrkan med kalkmålningar, vilka delvis finns bevarade.
Orkesta kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.
Av runristningar i Markim/Orkesta framgår att flera av traktens bönder antagit den kristna läran i slutet av 1000-talet. Ett århundrade efter runristningarnas vittnesbörd stod Markims och Orkestas kyrkor på plats i bygden. Orkesta sockenkyrka är byggd på mark som tillhört byn Orkesta från vilken kyrkan och socknen fått sitt namn. Om Orkesta kyrka är byggd av stormän eller bönder är okänt. Såväl Orkesta som Markims kyrka är uppförd som den första generationens romanska landskyrkor i sten. Orkesta kyrka anses dock något äldre.
Första gången kyrkan omnämns i en bevarad urkund är när "Orcuste" 1303 visiterades av ärkebiskop Nils Alleson. För Orkesta (Orkasta 1331) har föreslagits att förleden är mansnamnet Orokia, känt från flera runstenar, bland annat i grannsocknen Frösunda.
Orkesta församling tillhörde ärkestiftet fram till 1952, då den övergick till Stockholms stift, Roslags kontrakt och Vallentuna pastorat. Efter en församlingssammanslagning tillhör Orkesta Vallentuna församling.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Dyhlén-Täckman, Ingrid, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Stockholm 1986
Josephson, Ragnar och Wilcke-Lindqvist, Ingeborg, Orkesta kyrka, Sveriges kyrkor, Uppland, Band IV, Häfte 2, Stockholm 1920
Källman, Rolf, Stockholms läns museum, Markim och Orkesta - två socknar i Mälardalen, Uddevalla 1992
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995
Svanberg, Jan, Orkesta kyrka, Upplands kyrkor, Del IX, Uppsala 1967
Svanberg, Jan, Upplands kyrkor 121, andra upplagan, Orkesta kyrka, Eskilstuna 1998
Åmell-Andersson, Brigit, Markim kyrka, Uppsats, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms Universitet, 1992

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum.

Orkesta kyrka är belägen på en kuperad slätt omgiven av skogar. Inom socknen ligger Lindholmens gård. Godsets innehavare har genom tiderna gjort betydande insatser för kyrkans utsmyckning. Det är en medeltida gråstenskyrka med smalare absidförsett kor, sakristia i norr och vapenhus i söder. Långhusets plan vidgar sig något åt väster, där även murarna är tjockare. Kyrkans äldsta delar, långhusets två östra travéer med absidkoret, härstammar från romansk tid, 1100-talet. Under 1400-talet byggdes sakristian och vapenhuset. Långhusets förlängning i väster, tillkommen under 1400-talet, kan med sina tjocka murar ha varit ämnad att bära ett torn. Långhusets valv slogs och bemålades under senare delen av 1400-talet. Kyrkan genomgick en större restaurering och nyinredning 1752-53. 1817 förstorades fönstren. Spåntaket byttes ut mot plåt 1880. Kalkmålningarna, som överkalkats på 1700-talet, framtogs vid arkitekt O. Österbergs restaurering 1910.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Omgivningen
Miljön kring Orkesta kyrka karaktäriseras av ett utpräglat slättområde omgivet av skogar. Bebyggelsen i Orkesta utgörs av ensamgårdar och små byar med i huvudsak bevarad karaktär från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Bebyggelsen grupperar sig på impedimenten i det öppna slättområdet och på de kringliggande skogssluttningarna. Vägarna i området har en ålderdomlig karaktär med i huvudsak samma sträckning som under 1600- och 1700-talen.

Markim-Orkesta är de fornlämningsrikaste trakterna i länet. Fler runstenar bär vittne om att trakten tidigt var bebyggd. De äldsta lämningarna efter bosättning i området finns i Orkesta. Lindholmens gård, där Gustav Vasa föddes, ligger sedan senmedeltid i Orkesta socken. Gården ägde så gott som alla gårdar i socknens södra del.

Anläggningen
Orkesta kyrka och kyrkogård omgärdas av en kallmurad gråstensmur. Väster om kyrkan växer träd bevarade från en trädkrans. Ingången till kyrkogården i söder är försedd med en stiglucka från 1790-talet, murad av tegel och vitputsad. Stigluckan har ett tunnvalv samt stickbågiga nischer i murarnas insidor. Taket är lagt med cortenstål i likhet med kyrkan.

Kyrkogårdens gravkvarter utgörs av gräsade ytor skiljda av grusade gångar. Enstaka äldre gravvårdar är bevarade, några med järnhägnad eller stenram. Gravvårdarna härrör framförallt från tiden efter sekelskiftet 1900 och därefter. Norr om kyrkan finns inga gravvårdar uppställda. Två runstenar från 1000-talet är placerade intill vapenhuset. På kyrkogården intill kyrkans västgavel är en minneslund inrättad. Dess utsmyckning utgörs av en åttkantig stenram av granit med inskriptionen "Minneslund" och en ljushållare. Intill minneslunden är ett sorgeträd planterat.

En utvidgning av kyrkogården har skett väster om bogårdsmuren under 1970-talet. Gravkvarteren är häckomgärdade och utgörs av gräsade ytor med grusade gångar. Ingång till kyrkogårdens utvidgade del sker genom en öppning utan grindar i bogårdsmuren i väster eller från landsvägen i söder genom en öppning i häcken, försedd med en järnsmidesgrind. I samband med utvidgningen uppfördes en ekonomibyggnad i norr, klädd med röd panel med svarta lister och omfattningar. Sadeltaket är täckt av tvåkupigt betongtegel.

Klockstapeln är placerad på kyrkogården söder om kyrkan. Byggnadsåret är okänt men den var ursprungligen byggd som en öppen stapel, vilket framgår av spår efter spåntäckning på hjärtstockarna. Möjligen uppfördes den som en öppen stapel under 1600-talet och kläddes in under 1700-talet. Klockstapeln är inklädd med svarttjärade brädor och har plåttäckt tak och huv. Flöjeln var utformadsom en tupp fram till omläggningen av kyrkans tak 1977, då den byttes ut till en cortenstålsflöjel.

Kyrkobyggnaden
Orkesta kyrka är uppförd med ett rektangulärt långhus med ett smalare absidförsett kor. Långhuset var ursprungligen kortare än idag. Koret och absiden valvslogs med gråstensvalv. Under 1400-talet byggdes sakristian och vapenhuset som båda valvslogs. Samtidigt slogs kryssvalv i långhuset som likt vapenhuset försågs med kalkmålningar. Något senare under 1400-talet förlängdes kyrkans långhus västerut. Förlängningen kallas ibland för bakkyrkan, har tjockare murar än i övrigt och var troligen planerad att bära ett torn som inte kom att utföras.

Murarna är uppförda av kluvna gråstensblock, lagda i jämna skift med hörnkedjor av huggen sandsten i långhusets östra del samt i koret. Rester av en sockel finns kring koret, absiden och den äldsta delen av långhuset. Tegel förekommer i bakkyrkans och vapenhusets rösten, dörr- och fönsteromfattningar samt i alla valv utom korets och absidens.

Till kyrkans senare förändringar hör utvidgning av fönstren. 1750 togs rundfönstret i absiden upp och 1817 höggs övriga fönster upp till sin nuvarande storlek.

Orkesta kyrka är uppförd i slutet av 1100-talet och har en för romansk tid karaktäristisk planform med långhus med smalare absidförsett kor. Den romanska kyrkans långhus förlängdes och valvslogs samt vapenhus och sakristia byggdes till under senmedeltid, vilket var vanliga tillägg vid denna tid. Vid samma tillfälle försågs kyrkan med kalkmålningar, vilka delvis finns bevarade.

Orkesta kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Av runristningar i Markim/Orkesta framgår att flera av traktens bönder antagit den kristna läran i slutet av 1000-talet. Ett århundrade efter runristningarnas vittnesbörd stod Markims och Orkestas kyrkor på plats i bygden. Orkesta sockenkyrka är byggd på mark som tillhört byn Orkesta, från vilken kyrkan och socknen fått sitt namn. Om Orkesta kyrka är byggd av stormän eller bönder är okänt. Såväl Orkesta som Markims kyrka är uppförda som den första generationens romanska landskyrkor i sten. Orkesta kyrka anses dock något äldre.

Första gången kyrkan omnämns i en bevarad urkund är när Orcuste 1303 visiterades av ärkebiskop Nils Alleson. För Orkesta (Orkasta 1331) har föreslagits att förleden är mansnamnet Orokia, känt från flera runstenar, bland annat i grannsocknen Frösunda.

Orkesta församling tillhörde ärkestiftet fram till 1952, då den övergick till Stockholms stift, Roslags kontrakt och Vallentuna pastorat. Efter en församlingssammanslagning 2006 tillhör Orkesta Vallentuna församling.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Dyhlén-Täckman, Ingrid, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Stockholm 1986
Josephson, Ragnar och Wilcke-Lindqvist, Ingeborg, Orkesta kyrka, Sveriges kyrkor, Uppland, Band IV, Häfte 2, Stockholm 1920
Källman, Rolf, Markim och Orkesta två socknar i Mälardalen, Uddevalla 1992
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995
Svanberg, Jan, Orkesta kyrka, Upplands kyrkor, Del IX, Uppsala 1967
Svanberg, Jan, Upplands kyrkor 121, andra upplagan, Orkesta kyrka, Eskilstuna 1998
Åmell-Andersson, Brigit, Markim kyrka, uppsats, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms Universitet, 1992

Omgivningen
Miljön kring Orkesta kyrka karaktäriseras av ett utpräglat slättområde omgivet av skogar. Bebyggelsen i Orkesta utgörs av ensamgårdar och små byar med i huvudsak bevarad karaktär från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Bebyggelsen grupperar sig på impedimenten i det öppna slättområdet och på de kringliggande skogssluttningarna. Vägarna i området har en ålderdomlig karaktär med i huvudsak samma sträckning som under 1600- och 1700-talen.

Markim-Orkesta är de fornlämningsrikaste trakterna i länet. Fler runstenar bär vittne om att trakten tidigt var bebyggd. De äldsta lämningarna efter bosättning i området finns i Orkesta. Lindholmens gård, där Gustav Vasa föddes, ligger sedan senmedeltid i Orkesta socken. Gården ägde så gott som alla gårdar i socknens södra del.

Kyrkomiljön
Orkesta kyrka och kyrkogård omgärdas av en kallmurad gråstensmur. Väster om kyrkan växer träd bevarade från en trädkrans. Ingången till kyrkogården i söder är försedd med en stiglucka från 1790-talet, murad av tegel och vitputsad. Stigluckan har ett tunnvalv samt stickbågiga nischer i murarnas insidor. Taket är lagt med cortenstål i likhet med kyrkan.

Kyrkogårdens gravkvarter utgörs av gräsade ytor skiljda av grusade gångar. Enstaka äldre gravvårdar är bevarade, några med järnhägnad eller stenram. Gravvårdarna härrör framförallt från tiden efter sekelskiftet 1900 och därefter. Norr om kyrkan finns inga gravvårdar uppställda. Två runstenar från 1000-talet är placerade intill vapenhuset. På kyrkogården intill kyrkans västgavel är en minneslund inrättad. Dess utsmyckning utgörs av en åttkantig stenram av granit med inskriptionen "Minneslund" och en ljushållare. Intill minneslunden är ett sorgeträd planterat.

En utvidgning av kyrkogården har skett väster om bogårdsmuren under 1970-talet. Gravkvarteren är häckomgärdade och utgörs av gräsade ytor med grusade gångar. Ingång till kyrkogårdens utvidgade del sker genom en öppning utan grindar i bogårdsmuren i väster eller från landsvägen i söder genom en öppning i häcken, försedd med en järnsmidesgrind. I samband med utvidgningen uppfördes en ekonomibyggnad i norr, klädd med röd panel med svarta lister och omfattningar. Sadeltaket är täckt av tvåkupigt betongtegel.

Klockstapeln är placerad på kyrkogården söder om kyrkan. Byggnadsåret är okänt men den var ursprungligen byggd som en öppen stapel, vilket framgår av spår efter spåntäckning på hjärtstockarna. Möjligen uppfördes den som en öppen stapel under 1600-talet och kläddes in under 1700-talet. Klockstapeln är inklädd med svarttjärade brädor och har plåttäckt tak och huv. Flöjeln var utformadsom en tupp fram till omläggningen av kyrkans tak 1977, då den byttes ut till en cortenstålsflöjel.

Kyrkobyggnaden
Orkesta kyrka är uppförd med ett rektangulärt långhus med ett smalare absidförsett kor. Långhuset var ursprungligen kortare än idag. Koret och absiden valvslogs med gråstensvalv. Under 1400-talet byggdes sakristian och vapenhuset som båda valvslogs. Samtidigt slogs kryssvalv i långhuset som likt vapenhuset försågs med kalkmålningar. Något senare under 1400-talet förlängdes kyrkans långhus västerut. Förlängningen kallas ibland för bakkyrkan, har tjockare murar än i övrigt och var troligen planerad att bära ett torn som inte kom att utföras.

Murarna är uppförda av kluvna gråstensblock, lagda i jämna skift med hörnkedjor av huggen sandsten i långhusets östra del samt i koret. Rester av en sockel finns kring koret, absiden och den äldsta delen av långhuset. Tegel förekommer i bakkyrkans och vapenhusets rösten, dörr- och fönsteromfattningar samt i alla valv utom korets och absidens.

Till kyrkans senare förändringar hör utvidgning av fönstren. 1750 togs rundfönstret i absiden upp och 1817 höggs övriga fönster upp till sin nuvarande storlek.