VÄ KYRKA (SANKTA MARIA KYRKA)

Kyrkomiljö
Vä ligger i nordöstra Skåne, cirka 7 kilometer sydväst om Kristianstad. Landskapet
kring Vä är ett mycket flackt, öppet odlingslandskap, som gränsar till det mer
kuperade inlandet och Nävlingeåsens höjdsträckning. Området är rikt på
fornlämningar från stenålder och framåt. Redan under romersk järnålder
etablerades en stor bosättning på platsen. Bosättningen låg i nära anslutning till ett
stort våtmarksområde och ett biflöde till Helge Å och våtmarken har sannolikt
fungerat som en viktig kultplats där man offrade under förhistorisk tid. Ortnamnet
Vä kommer av forn nordiskans Vi eller Ve med betydelsen helig plats, kultofferplats.
Under tidig medeltid växte en mer stadslik bebyggelse fram i Vä och
mycket tyder på att platsen hade en nära koppling till den danska kungamakten,
kanske med en kungsgård i Vä. Sannolikt var det också kungamakten som var
initiativtagare till Mariakyrkan i Vä. Kyrkan började byggas senast under 1100-talets
början och invigdes år 1121.

Vä saknas i de historiska källorna före 1100-talets slut men olika sägner berättar
om en borg som ska ha funnits i Vä. Borgen, eller storgården, omnämns som
Ormetofta, Helleborg eller Wallen. En sägen berättar om munken Barnbass
och den mäktiga drotten Hottar Atthun som bodde i en borg i Vä. Barnabass kom
till Vä 823 och anlitades av Atthun för att bygga en kyrka. När Atthun dog
fängslades Barnbass av Atthuns änka Brunhilda som genom ett kristet under fick
sitt straff när två ormar högg tag i hennes kropp. Efter denna händelse fick borgen
namnet Ormetoft. En annan sägen berättar om hövdingeänkan Hillebora som
bodde på Ormetofta borg vid Vä med sin son Rolf Tuvesson. Vid en jakt ramlade
Rolf av sin häst och utropar döende Ve!. På den platsen byggdes sen klostret
som av Hillebora fick namnet Ve och kring klostret uppstod en stad.

I äldsta skedet kan Mariakyrkan i Vä ha fungerat som privatkyrka, men under 1100-
talet donerades kyrkan till premonstratenserorden som lät bygga ett kloster på
platsen. Det är i stiftelsebreven för klostret som Mariakyrkan nämns för första
gången. Stiftelsebreven kan dateras till 1170 men formuleringar i brevet antyder att
klostret då redan var etablerat, sannolikt redan under 1160-talet. År 1213 anger
knapphändiga uppgifter att klostret hade brunnit ned. Därefter flyttar
klosterbröderna till Bäckaskog där ett nytt kloster byggdes upp kring mitten av
1200-talet. Samtidigt blomstrade Vä som omnämns som stad vid ungefär samma
tid. Handel, hantverk, kvarndrift och järnhantering var viktiga faktorer för stadens
utveckling. Med tiden utvecklades också Vä till en betydelsefull ort för silver- och
guldsmide. Vä var även ett viktigt administrativt centrum och kyrkan tillhörde
premonstratenserklostret under hela medeltiden. Under medeltiden tillkom också
ett helgeandshus i Vä uppfört 1481, och Sankta Gertruds kapell uppfördes cirka
1490.

Vä har upprepade gångar attackerats av fiender som bränt och plundrat staden.
Efter att staden bränts av svenska armén 1612 beslöt den dåvarande danska kungen
Christian IV att inte bygga upp staden igen. Istället anlades den nya staden
Kristianstad och borgarna i Vä uppmanades att flytta dit. Två år senare övertog
Kristianstad stadsrättigheterna från Vä som därmed förlorade sin roll som
handelsort i området. Så småningom förvandlades Vä till en ordinär kyrkby. Under
1900-talet växte ett nytt villasamhälle upp norr om den gamla kyrkbyn.

Den gamla kyrkbyn ligger relativt isolerat från det senare samhället i Väs sydvästra
utkant. Bebyggelsen består framför allt av gatehus och villor från 1800-talet och
tidigt 1900-tal. I norr begränsas byn av den lilla bäcken Kvarnbäcken, även kallad
Kyrkbäcken, och i söder och väster till öppen åkermark. Den medeltida
stadsplanen med gatustråken är ännu delvis bevarad och i den senare bebyggelsen
har ett trettiotal stenkällare med medeltida ursprung dokumenterats. De enda
synliga byggnadsresterna som återstår från den medeltida staden är dock
Mariakyrkan samt ruinerna av Sankta Gertruds kapell och Helgeandshuset.
Mariakyrkan och kyrkogården ligger i byns södra utkant. Sankta Gertruds kapell
ligger några hundra meter nordväst om Mariakyrkan medan ruinerna av
Helgeandshuset är belägna sydväst om byn. Bygatan löper längs kyrkogårdens
norra och östra sidor medan västra sidan gränsar till bebyggda fastigheter. Norr
om kyrkan ligger en gammal skola och i församlingsexpeditionen nordost om kyrka
ingår källarvalv från Väs medeltida rådhus. Sydväst om kyrkogården ligger den före
detta prästgården byggd 1905, numera privatbostad.

Kyrkan och kyrkotomten ligger inom registrerad fornlämning 1990:7375, RAÄnummer
Vä 72:1. Fornlämningen avser stadslager med kontinuerlig bosättning från
200 e kr. Fornlämningar skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen.
Vä ingår i länsstyrelsens kulturmiljöprogram för Skåne. Som motiv till bevarande
anges att Vä åskådliggör en lång bebyggelsehistorisk kontinuitet. Av särskild
betydelse för miljön är kyrkan och de medeltida ruinerna liksom de öppna
markerna runt bykärnan. Ett särskilt intresse är knutet till de omfattande
förhistoriska och medeltida lämningarna. Vä visar en unik bebyggelsekontinuitet
under nära tvåtusen år.

Kyrkogård
Kyrkan ligger på den norra delen av en stor kyrkogård, oregelbundet formad av
omgivande gatumark och fastigheter. De äldsta delarna som omger kyrkan är
medeltida. Kyrkogården utvidgades mot söder 1884. Alla sidor kantas av putsade
och vitmålade murar avtäckta med tegel. Tre grindpartier finns med kraftiga
murade grindpelare. Pelarna är putsade och vitmålade med profilerade plåttäckta
huvar krönta av en rund sten. Huvudingången från norr består av en dubbelgrind
och två mindre gånggrindar av smidesjärn hängda i fyra grindstolpar. I södra sidan
finns två grindstolpar med en dubbelgrind och två gånggrindar och i väster en
enkel gånggrind. Innanför murarna finns en hög allé. Större gångstråk finns kring
kyrkan och från grindpartierna fram till kyrkans ingångar. Vid huvudentrén i väster
är marken stenlagd.

Större delen av gravplatserna är gräsgravplatser, delvis med rygghäckar, ordnade i
rader från norr till söder. Enstaka grustäckta gravplatser med bevarade järnstaket
eller buxbomsinramning finns framför allt i kyrkogårdens norra delar. En rad med
järnkors står uppställda vid korets södra sida. Intill långhusets nordmur, väster om
nykyrkan har en medeltida stengrav rekonstruerats vilken påträffades i nykyrkan
1938. På kyrkogårdsmuren sitter en stentavla från 1946 med namn på de familjer
som påträffades i Rådmannen Georg Dancklöfs och Överkrigskommissarien
Joachim Hyphoffs gravkor under nykyrkan och jordades på kyrkogården. I
nordvästra delen av kyrkogården finns ytor för moderna gravplatsformer i form av
askgravlund/askgravplats samt minneslund. Växtligheten på kyrkogården består av
perenner och klippta eller huvudsakligen mindre friväxande buskar.

Byggnader på kyrkogården
Utanför kyrkogårdens norra sida ligger ett gravkapell uppfört 1955 och ritat av
arkitekt Eiler Graebe. Murarna är byggda av kvadersten av Höörsandsten inramat
av en putsad, utskjutande takfot och hörnkedja. I väster finns en raksluten ingång
med dubbla, kopparklädda portar och i öster ett fönster med blyspröjsat glas. Över
ingången är ett stort latinskt kors fästat i gavelmuren. Taket är täckt av rött enkupigt
vingtegel.

Källor
A Catalogue of Wall Paintings in the Churches of Medieval Denmark 1100-1600 Scania
Halland Blekinge III Catalogue. Köpenhamn 1976.
Kongelige familieforbildelser og byzantinsk indflydelse på danske romanske
kalkmalerier. Dronning Margerethe Fredkulla og hendes niecer. Ulla Haastrup
och John Lind Särtryck ur Iconografisk Post (ICO) Nordic Review of Iconogrphy, 2016
nr 4.
Kyrkorna i Vä, Henrik Graebe, Sveriges kyrkor Skåne, Band 139, 1971.
Mariakirken i Vä och klostret samme sted, en kildekritisk gennemgang af nyere litteratur,
Jan Eskildsen, lasertryck 2017.
Och i hopp om det eviga livet, Studier i Skånes romanska muralmåleri, Inger Ahlstedt
Yrlid, Lund, 1976.
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015.
Stifterbilleder i danske 1100-tals fresder. Kong Niels og Dronning Margrete
Fredkulla malet i Vä kirke (1121-22) og elleve andre kirker med stifterfigurer.
Iconografisk Post (ICO) Nordic Review of Iconogrphy. Nr 4. 2015.
Sockenkyrkorna kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008.
Underhållsplan för Vä kyrka, Ponnert Arkitekter 2006.
Vä kyrka 900 år 2021, Dick Harrison, Tor Flensmark och Anders Ödmen,
Vinslöv 2021.
Vä, Rapport Medeltidsstaden 57, Egon Thun & Mats Anglert, Riksantikvarieämbetet
och Statens Historiska Museer, 1984

Opublicerat material
Länsstyrelsen i Skåne kulturmiljöprogram, Webplats besökt 2020-03-27:
https://www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram/omraden/v
a.html
Vä kyrka, Inför dendroprovtagning, opublicerat PM, Historisk timmermanskonst i
Lunds stift Kalle Melin 5 Mars 2020