HARBO KYRKA

Harbo kyrkogård utgörs av två tydligt urskiljbara delar. Den äldsta omgärdar kyrkan och har sin dominerande utbredning söder om denna. I det begränsade området norr om kyrkan finns i dag inga gravar alls. Den yngre delen, som invigdes 1952, är till formen en förlängning av kyrkogården söderut.

Den äldre delen omgärdas helt av en bred och kraftig kallmur av gråsten medan den nyare delens yttre avgränsning består av en hög formklippt lövhäck. Den äldre delens nuvarande utformning kom till 1904 men har en 1800-talsmässig prägel. De typiska strukturerna i form av stenmuren, trädkransen, korsgångarna som delar upp kyrkogården i kvarter, kransarna av familjegravar utefter muren och de inre kvarteren samt de högresta gravvårdarna bildar en väl bevarad och sammanhållen helhetsmiljö. De största förändringarna är att nästan samtliga gravar lagts om från grus till gräs och att gravplatsbeläggningen ändrats inne i kvarteren. Det f.d. gravkoret från 1810, i kyrkogårdens östra kant stämmer väl in i denna miljö. Som gravkulturen från sekelskiftet bjuder är gravvårdarna och gravanläggningarna varierade till stil, form och inskription. De utgör en väsentlig del av helhetskaraktären. De stora höga ädla lövträden i trädkransen och utmed korsgångarna ger den här delen en lummig och sluten karaktär.

Den yngre delen är på flera sätt utformad efter samma principer som den äldre. Det gäller t ex familjegravskransar utmed kyrkogårdens och kvarterens ytterkanter och symmetriskt lagda gångar som avgränsar gravkvarteren. Den yngre delen speglar å andra sidan även sin tids sätt att utforma kyrkogårdar. Grönskan dominerar och ger ett lugnt helhetsintryck. De enskilda gravvårdarna är mindre till storlek och låga och breda till formen. De underordnar sig grönskans former. Marken är genomgående täckt av klippt gräs. Trädkransen var troligen till en början enhetlig till ålder och sort men är nu varierande. Träden är relativt små och bidrar marginellt till rumskänslan. Inne i de båda avlånga kvarteren finns det formklippta meterhöga rygghäckar. Till det karaktäristiska för den här delen hör även det enkla stora träkorset i fonden på mittgången och pelartujorna vid dess sidor och mellan träden i den södra kanten.
Delen är öppen till sin karaktär och hör till det vidsträckta landskapet utanför även om den visuella kontakten begränsas av den höga häcken.

Tre av kyrkogårdens fyra ingångar är försedda med enhetliga ljust putsade och ganska markanta grindstolpar. Mellan dem finns enkelt smidda grindar. Den äldre delens båda grindpartier kom till på 1890-talet och partiet på den yngre delen tycks vara en mer sentida kopia.

Harbo kyrkogård utgörs av två tydligt urskiljbara delar. Den äldsta omgärdar kyrkan och har sin dominerande utbredning söder om denna. I det begränsade området norr om kyrkan finns i dag inga gravar alls. Den yngre delen, som invigdes 1952, är till formen en förlängning av kyrkogården söderut.

Den äldre delen omgärdas helt av en bred och kraftig kallmur av gråsten medan den nyare delens yttre avgränsning består av en hög formklippt lövhäck. Den äldre delens nuvarande utformning kom till 1904 men har en 1800-talsmässig prägel. De typiska strukturerna i form av stenmuren, trädkransen, korsgångarna som delar upp kyrkogården i kvarter, kransarna av familjegravar utefter muren och de inre kvarteren samt de högresta gravvårdarna bildar en väl bevarad och sammanhållen helhetsmiljö. De största förändringarna är att nästan samtliga gravar lagts om från grus till gräs och att gravplatsbeläggningen ändrats inne i kvarteren. Det f.d. gravkoret från 1810, i kyrkogårdens östra kant stämmer väl in i denna miljö. Som gravkulturen från sekelskiftet bjuder är gravvårdarna och gravanläggningarna varierade till stil, form och inskription. De utgör en väsentlig del av helhetskaraktären. De stora höga ädla lövträden i trädkransen och utmed korsgångarna ger den här delen en lummig och sluten karaktär.

Den yngre delen är på flera sätt utformad efter samma principer som den äldre. Det gäller t ex familjegravskransar utmed kyrkogårdens och kvarterens ytterkanter och symmetriskt lagda gångar som avgränsar gravkvarteren. Den yngre delen speglar å andra sidan även sin tids sätt att utforma kyrkogårdar. Grönskan dominerar och ger ett lugnt helhetsintryck. De enskilda gravvårdarna är mindre till storlek och låga och breda till formen. De underordnar sig grönskans former. Marken är genomgående täckt av klippt gräs. Trädkransen var troligen till en början enhetlig till ålder och sort men är nu varierande. Träden är relativt små och bidrar marginellt till rumskänslan. Inne i de båda avlånga kvarteren finns det formklippta meterhöga rygghäckar. Till det karaktäristiska för den här delen hör även det enkla stora träkorset i fonden på mittgången och pelartujorna vid dess sidor och mellan träden i den södra kanten.
Delen är öppen till sin karaktär och hör till det vidsträckta landskapet utanför även om den visuella kontakten begränsas av den höga häcken.

Tre av kyrkogårdens fyra ingångar är försedda med enhetliga ljust putsade och ganska markanta grindstolpar. Mellan dem finns enkelt smidda grindar. Den äldre delens båda grindpartier kom till på 1890-talet och partiet på den yngre delen tycks vara en mer sentida kopia.

Harbo kyrka ligger i nordvästra Uppland, sydväst om sjön Tämnaren. Uppgifter finns om en ärkebiskopsvisitation i socknen år 1318, av den kyrkan finns dock inga spår idag. Nuvarande kyrka har rektangulär plan med en tresidig avslutning i öster rymmande sakristian. Byggnaden täcks av ett mansardtak. Ursprungskyrkan, nuvarande långhusets västra del, var en senmedeltida salkyrka. 1776 skedde en stor ombyggnad, kyrkan förlängdes åt öster och fick sitt nuvarande karaktäristiska yttertak. Vid samma ombyggnad revs det medeltida vapenhuset. 1700-talets förändringar syns mindre i interiören, där 1400-talsvalven fått vara kvar. Under 1800-talet omändrades inredningen ett par gånger, kalkmålningarna tillkom 1892. Nuvarande inredning härstammar från 1951-52-års restaurering.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996