WIJ VALSVERK

År 1885 ersattes den dåvarande stångjärnssmedjan vid Wij bruk med ett modernt mediumvalsverk. Tysk- och lancashirehärdarna revs för att lämna plats åt det nya verket och den tidigare enskeppiga byggnaden utvidgades till två skepp. I söder tillbyggdes samtidigt ett järnmagasin som numera rymmer klensmedja och verkstad.
Valsverket, som konstruerats av ingenjör von Zweigbergk vid Morgårdshammars mekaniska verkstad, drevs av en 100 hästkrafters vattenturbin. Hit levererades nu smältstycken från smedjan i Brattfors för utvalsning till färdigt stångjärn. År 1901 infördes ångdrift varvid ångmaskinen installerades i ett för ändamålet uppfört maskinhus i slaggsten. Två år senare utökades anläggningen med ett finvalsverk som inköpts begagnat från Korsnäs järnverk. På grund av bristen på utrymme i valsverkshallen kom dock finvalsverket aldrig att utnyttjas till full kapacitet.
År 1913 byggdes valsverkssumpen om och den nuvarande turbinen installerades tillsammans med en mindre om 35 hästkrafter som försåg både valsverksbyggnaden och den intilliggande herrgården med elektrisk ström.
Den svenska järnbrukskrisen efter första världskriget påverkade även produktionen vid Wij valsverk. Efterfrågan på lancashirejärn minskade drastiskt och valsverket måste läggas ned 1932.
Valsverksbyggnaden är om- och tillbyggd i flera etapper fram till 1900-talets början. Valsverkshallen, som i sig rymmer delar av stångjärnssmedjan från år 1860, är murad av naturstensblock medan det fd järnmagasinet är byggt av tegel på korsvirkesstomme. Den sist tillbyggda kraftstationsdelen vid valsverkshallens västra sida består av slaggsten med inslag av tegel. Taken är täckta med falsad plåt och papp.
Den maskinella utrustningen är välbevarad och består förutom de båda valsverken av en koltornsvällugn från 1920, ångmaskinen från 1901, ånghammare, järnsax mm. Dessutom finns bevarad verkstadsutrustning samt detaljer för kraftöverföring. Klensmedjans härd har rekonstruerats.
Beslut om byggnadsminne 1990

År 1885 ersattes den dåvarande stångjärnssmedjan vid Wij bruk med ett modernt mediumvalsverk. Tysk- och lancashirehärdarna revs för att lämna plats åt det nya verket och den tidigare enskeppiga byggnaden utvidgades till två skepp. I söder tillbyggdes samtidigt ett järnmagasin som numera rymmer klensmedja och verkstad.
Valsverket, som konstruerats av ingenjör von Zweigbergk vid Morgårdshammars mekaniska verkstad, drevs av en 100 hästkrafters vattenturbin. Hit levererades nu smältstycken från smedjan i Brattfors för utvalsning till färdigt stångjärn. År 1901 infördes ångdrift varvid ångmaskinen installerades i ett för ändamålet uppfört maskinhus i slaggsten. Två år senare utökades anläggningen med ett finvalsverk som inköpts begagnat från Korsnäs järnverk. På grund av bristen på utrymme i valsverkshallen kom dock finvalsverket aldrig att utnyttjas till full kapacitet.
År 1913 byggdes valsverkssumpen om och den nuvarande turbinen installerades tillsammans med en mindre om 35 hästkrafter som försåg både valsverksbyggnaden och den intilliggande herrgården med elektrisk ström.
Den svenska järnbrukskrisen efter första världskriget påverkade även produktionen vid Wij valsverk. Efterfrågan på lancashirejärn minskade drastiskt och valsverket måste läggas ned 1932.
Valsverksbyggnaden är om- och tillbyggd i flera etapper fram till 1900-talets början. Valsverkshallen, som i sig rymmer delar av stångjärnssmedjan från år 1860, är murad av naturstensblock medan det fd järnmagasinet är byggt av tegel på korsvirkesstomme. Den sist tillbyggda kraftstationsdelen vid valsverkshallens västra sida består av slaggsten med inslag av tegel. Taken är täckta med falsad plåt och papp.
Den maskinella utrustningen är välbevarad och består förutom de båda valsverken av en koltornsvällugn från 1920, ångmaskinen från 1901, ånghammare, järnsax mm. Dessutom finns bevarad verkstadsutrustning samt detaljer för kraftöverföring. Klensmedjans härd har rekonstruerats.
Beslut om byggnadsminne 1990