ULRIKSDALS SLOTT

Slottet uppfördes för Jakob De la Gardie 1639-44 efter H J Kristlers ritningar och kallades då Jakobsdal.
Det inköptes 1669 av änkedrottningen Hedvig Eleonora, som 1684 skänkte det i faddergåva år sonsonen Ulrik. Efter dennes död 1685 återgick slottet till Hedvig Eleonora.
Om- och tillbyggnadsförslag utarbetades under 1600-talets slut av Nicodemus Tessin d ä. Dessa kom endast delvis att förverkligas.
Slottets nuvarande exteriör tillkom vid en ombyggnad 1727-29. Dock var fasaderna då målade i skärt och vitt och taket rött.
1751 ärvde Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika slottet, som i samband härmed moderniserades. Slottet renoverades ånyo när änkedrottningen Sofia Magdalena 1808 övertog Ulriksdal som änkesäte. Efter hennes död 1813 stod det obebott, tills det 1821 blev invalidinrättning, vilket det var till 1850.
När slottet 1856 uppläts som sommarresidens åt kronprins Karl, var det synnerligen nedslitet och följande år restaurerades det under ledning av F W Scholander. Denne gjorde också ritningarna till slottskapellet på samma plats där tidigare en träkyrka funnits.
1884 ställdes slottet till drottning Sofias disposition som framtida änkesäte. Efter hennes död stod det oanvänt tills Gustaf Adolf, för pengar som svensk folket 1923 samlat ihop till bröllopsgåva åt dåvarande kronprinsparet, lät restaurera det under ledning av S Cronstedt.
Confidencen har som kärna ett ridhus, som uppfördes 1671 och som tillbyggdes på 1740-talet efter ritningar av C Hårleman. Byggnaden inrättades 1753 till teater efter ritningar av C F Adelcrantz. Karl XV lät senare ändra teatern till jaktsal. En stiftelse bildades senare och återställde Confidencen i dess 1700-skick.
"Villa Beylon" sydväst om slottet uppfördes som fasaneri, förmodligen på 1660-talet. Det ombyggdes till bostad 1772-73 för Lovisa Ulrikas f d lektör Beylon. Två låga flyglar tillbyggdes 1775.
Orangeriet uppfördes 1705 efter ritningar av N Tessin d y.
En lustträdgård anlades väster om slottet av den tyske trädgårdsmästaren H G Kraus 1648-64. En central plats i trädgården fick den s.k. grottan, ett lusthus i två våningar. Bottenvåningen utgjordes av ett stort rum med tre absider. Väggarna var klädda med snäckor, koraller och pärlemor.
Lustträdgården drogs efter några decennier fram mot den nyanlagda borggården och avslutades nedanför denna med en skulpturprydd halvcirkelformad plats.
Trädgården moderniserades 1744 under ledning av Carl Hårleman.
Parken restaurerades på 1940-talet under ledning av G Reuterswärd.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X