UPPSALA SLOTT

Slottet har sitt ursprung i en försvarsborg, som började anläggas på åsen under 1540-talet och som senare under 1500-talet utbyggdes till ett av landets ståtligaste renässansslott. Byggnadsledare under den första utbyggnaden var Henrik von Cöllen, och Påvel Schütz, senare Franciskus Pahr, Antonius Watz och Willem Boy.
Slottets södra flygel och större delen av det s.k. långslottet stod färdiga under 1500-talets sista år. I början av 1600-talet färdigställdes långslottet med norra tornet. En förödande brand drabbade staden och slottet 1702.
1743 fick Carl Hårleman i uppdrag att leda återuppbyggnaden av slottet. Byggnadsarbeten pågick till 1766, då slottsanläggningen stod helt klar att tas i bruk som länsresidens. Hårleman hade frångått vasaslottets arkitektur och skapat flera våningar i både syd- och östflygeln. Det totala utbyggnadsprogrammet förverkligades dock inte, och den gamla sydvästflygeln förblev delvis i ruiner.
Ruinerna, som omfattade delar av den ursprungliga försvarsborgen med bastionerna "Gräsgården" och "Styrbiskop" samt Johan III:s nedre kungsvåning, framgrävdes och konserverades under 1940-talet. Kung Jans port härstammar från Johan III:s tid.
År 1815 uppfördes södra tornet efter ritningar av Gustav af Sillén. 1931-32 restaurerades rikssalen under ledning av Ragnar Östberg. Slottet rymmer förutom landshövdingens bostad också tjänstelokaler för länsstyrelsen och landsarkivet.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Slottet har sitt ursprung i en försvarsborg, som började anläggas på åsen under 1540-talet och som senare under 1500-talet utbyggdes till ett av landets ståtligaste renässansslott. Byggnadsledare under den första utbyggnaden var Henrik von Cöllen, och Påvel Schütz, senare Franciskus Pahr, Antonius Watz och Willem Boy.
Slottets södra flygel och större delen av det s.k. långslottet stod färdiga under 1500-talets sista år. I början av 1600-talet färdigställdes långslottet med norra tornet. En förödande brand drabbade staden och slottet 1702.
1743 fick Carl Hårleman i uppdrag att leda återuppbyggnaden av slottet. Byggnadsarbeten pågick till 1766, då slottsanläggningen stod helt klar att tas i bruk som länsresidens. Hårleman hade frångått vasaslottets arkitektur och skapat flera våningar i både syd- och östflygeln. Det totala utbyggnadsprogrammet förverkligades dock inte, och den gamla sydvästflygeln förblev delvis i ruiner.
Ruinerna, som omfattade delar av den ursprungliga försvarsborgen med bastionerna "Gräsgården" och "Styrbiskop" samt Johan III:s nedre kungsvåning, framgrävdes och konserverades under 1940-talet. Kung Jans port härstammar från Johan III:s tid.
År 1815 uppfördes södra tornet efter ritningar av Gustav af Sillén. 1931-32 restaurerades rikssalen under ledning av Ragnar Östberg. Slottet rymmer förutom landshövdingens bostad också tjänstelokaler för länsstyrelsen och landsarkivet.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Slottet har sitt ursprung i en försvarsborg, som började anläggas på åsen under 1540-talet och som senare under 1500-talet utbyggdes till ett av landets ståtligaste renässansslott. Byggnadsledare under den första utbyggnaden var Henrik von Cöllen, och Påvel Schütz, senare Franciskus Pahr, Antonius Watz och Willem Boy.
Slottets södra flygel och större delen av det s.k. långslottet stod färdiga under 1500-talets sista år. I början av 1600-talet färdigställdes långslottet med norra tornet. En förödande brand drabbade staden och slottet 1702.
1743 fick Carl Hårleman i uppdrag att leda återuppbyggnaden av slottet. Byggnadsarbeten pågick till 1766, då slottsanläggningen stod helt klar att tas i bruk som länsresidens. Hårleman hade frångått vasaslottets arkitektur och skapat flera våningar i både syd- och östflygeln. Det totala utbyggnadsprogrammet förverkligades dock inte, och den gamla sydvästflygeln förblev delvis i ruiner.
Ruinerna, som omfattade delar av den ursprungliga försvarsborgen med bastionerna "Gräsgården" och "Styrbiskop" samt Johan III:s nedre kungsvåning, framgrävdes och konserverades under 1940-talet. Kung Jans port härstammar från Johan III:s tid.
År 1815 uppfördes södra tornet efter ritningar av Gustav af Sillén. 1931-32 restaurerades rikssalen under ledning av Ragnar Östberg. Slottet rymmer förutom landshövdingens bostad också tjänstelokaler för länsstyrelsen och landsarkivet.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Slottet har sitt ursprung i en försvarsborg, som började anläggas på åsen under 1540-talet och som senare under 1500-talet utbyggdes till ett av landets ståtligaste renässansslott. Byggnadsledare under den första utbyggnaden var Henrik von Cöllen, och Påvel Schütz, senare Franciskus Pahr, Antonius Watz och Willem Boy.
Slottets södra flygel och större delen av det s.k. långslottet stod färdiga under 1500-talets sista år. I början av 1600-talet färdigställdes långslottet med norra tornet. En förödande brand drabbade staden och slottet 1702.
1743 fick Carl Hårleman i uppdrag att leda återuppbyggnaden av slottet. Byggnadsarbeten pågick till 1766, då slottsanläggningen stod helt klar att tas i bruk som länsresidens. Hårleman hade frångått vasaslottets arkitektur och skapat flera våningar i både syd- och östflygeln. Det totala utbyggnadsprogrammet förverkligades dock inte, och den gamla sydvästflygeln förblev delvis i ruiner.
Ruinerna, som omfattade delar av den ursprungliga försvarsborgen med bastionerna "Gräsgården" och "Styrbiskop" samt Johan III:s nedre kungsvåning, framgrävdes och konserverades under 1940-talet. Kung Jans port härstammar från Johan III:s tid.
År 1815 uppfördes södra tornet efter ritningar av Gustav af Sillén. 1931-32 restaurerades rikssalen under ledning av Ragnar Östberg. Slottet rymmer förutom landshövdingens bostad också tjänstelokaler för länsstyrelsen och landsarkivet.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Slottet har sitt ursprung i en försvarsborg, som började anläggas på åsen under 1540-talet och som senare under 1500-talet utbyggdes till ett av landets ståtligaste renässansslott. Byggnadsledare under den första utbyggnaden var Henrik von Cöllen, och Påvel Schütz, senare Franciskus Pahr, Antonius Watz och Willem Boy.
Slottets södra flygel och större delen av det s.k. långslottet stod färdiga under 1500-talets sista år. I början av 1600-talet färdigställdes långslottet med norra tornet. En förödande brand drabbade staden och slottet 1702.
1743 fick Carl Hårleman i uppdrag att leda återuppbyggnaden av slottet. Byggnadsarbeten pågick till 1766, då slottsanläggningen stod helt klar att tas i bruk som länsresidens. Hårleman hade frångått vasaslottets arkitektur och skapat flera våningar i både syd- och östflygeln. Det totala utbyggnadsprogrammet förverkligades dock inte, och den gamla sydvästflygeln förblev delvis i ruiner.
Ruinerna, som omfattade delar av den ursprungliga försvarsborgen med bastionerna "Gräsgården" och "Styrbiskop" samt Johan III:s nedre kungsvåning, framgrävdes och konserverades under 1940-talet. Kung Jans port härstammar från Johan III:s tid.
År 1815 uppfördes södra tornet efter ritningar av Gustav af Sillén. 1931-32 restaurerades rikssalen under ledning av Ragnar Östberg. Slottet rymmer förutom landshövdingens bostad också tjänstelokaler för länsstyrelsen och landsarkivet.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Slottet har sitt ursprung i en försvarsborg, som började anläggas på åsen under 1540-talet och som senare under 1500-talet utbyggdes till ett av landets ståtligaste renässansslott. Byggnadsledare under den första utbyggnaden var Henrik von Cöllen, och Påvel Schütz, senare Franciskus Pahr, Antonius Watz och Willem Boy.
Slottets södra flygel och större delen av det s.k. långslottet stod färdiga under 1500-talets sista år. I början av 1600-talet färdigställdes långslottet med norra tornet. En förödande brand drabbade staden och slottet 1702.
1743 fick Carl Hårleman i uppdrag att leda återuppbyggnaden av slottet. Byggnadsarbeten pågick till 1766, då slottsanläggningen stod helt klar att tas i bruk som länsresidens. Hårleman hade frångått vasaslottets arkitektur och skapat flera våningar i både syd- och östflygeln. Det totala utbyggnadsprogrammet förverkligades dock inte, och den gamla sydvästflygeln förblev delvis i ruiner.
Ruinerna, som omfattade delar av den ursprungliga försvarsborgen med bastionerna "Gräsgården" och "Styrbiskop" samt Johan III:s nedre kungsvåning, framgrävdes och konserverades under 1940-talet. Kung Jans port härstammar från Johan III:s tid.
År 1815 uppfördes södra tornet efter ritningar av Gustav af Sillén. 1931-32 restaurerades rikssalen under ledning av Ragnar Östberg. Slottet rymmer förutom landshövdingens bostad också tjänstelokaler för länsstyrelsen och landsarkivet.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X