KUNGSHOLMS FORT

Huvudinloppet till Karlskrona skyddas av två befästningar, Kungsholms fort och Drottningskär, som båda planerades i samband med stadens och örlogsbasen grundande.
Ön Kungsholmen befästes på 1680-talet med batterier i provisoriskt jordverk och en redutt på ett skär norr om huvudön. Enligt planerna skulle ön omslutas av en femhörnig bastionsfästning. Penningbrist gjorde att arbetena fördröjdes och först år 1741 var sjökastellet slutet.
Befästningsverken var mycket förfallna då Kungl. Maj:t år 1820 beslöt att bygga om Kungsholmen till huvudfästning vid inloppet till Karlskrona. Den nya fästningen planerades av Baltzar Cronstrand och byggnadsarbetena utfördes åren 1831-43 under ledning av Gustaf Elis Cronstrand. I samband med detta revs de ursprungliga befästningsanläggningarna men grundläggningen behölls varför den nya befästningen fick i stort sätt samma utsträckning i plan.
Den redutt som på 1680-talet anlagts på ett skär norr om Kungsholmen förändrades till ett kraftigt slutvärn, Norra redutten, och byggdes samman med huvudbefästningen. Här anlades en cirkelrund sluphamn med hög sluttningsmur. Vidare bygges corps de garden och donjonen, kombinerade försvars- och förläggningsbyggnader. Stora Kruthuset uppfördes 1736 och tillbyggdes 1847-48.
Kungsholmens fästning kompletterades i takt med artilleriets utveckling. På 1870-talet tvingades man därför till en genomgripande ombyggnad och alla försvarsverk utom Norra redutten revs. De nya försvarsverken utgjordes av kraftiga murar med fyllning av jord och sten.
Omkring sekelskiftet förstärktes fästningen ytterligare med bl.a. kraftiga pågjutningar av cement. Kungsholms fort, som den därefter benämnts, var krigsrustat under världskrigen. Idag används fästningen huvudsakligen för militärutbildning. Donjonen ombyggdes 1931 efter ritningar av Rudolf Cronstedt.
I anläggningens mitt finns en märklig park, anlagd på 1870-talet. Den innehåller flera sydländska trädarter, som tagits med från långfärdsseglingar. Parken har restaurerats vid ett par olika tillfällen.

KÄLLA: Skyddsföreskrifter 1993

Huvudinloppet till Karlskrona skyddas av två befästningar, Kungsholms fort och Drottningskär, som båda planerades i samband med stadens och örlogsbasen grundande.
Ön Kungsholmen befästes på 1680-talet med batterier i provisoriskt jordverk och en redutt på ett skär norr om huvudön. Enligt planerna skulle ön omslutas av en femhörnig bastionsfästning. Penningbrist gjorde att arbetena fördröjdes och först år 1741 var sjökastellet slutet.
Befästningsverken var mycket förfallna då Kungl. Maj:t år 1820 beslöt att bygga om Kungsholmen till huvudfästning vid inloppet till Karlskrona. Den nya fästningen planerades av Baltzar Cronstrand och byggnadsarbetena utfördes åren 1831-43 under ledning av Gustaf Elis Cronstrand. I samband med detta revs de ursprungliga befästningsanläggningarna men grundläggningen behölls varför den nya befästningen fick i stort sätt samma utsträckning i plan.
Den redutt som på 1680-talet anlagts på ett skär norr om Kungsholmen förändrades till ett kraftigt slutvärn, Norra redutten, och byggdes samman med huvudbefästningen. Här anlades en cirkelrund sluphamn med hög sluttningsmur. Vidare bygges corps de garden och donjonen, kombinerade försvars- och förläggningsbyggnader. Stora Kruthuset uppfördes 1736 och tillbyggdes 1847-48.
Kungsholmens fästning kompletterades i takt med artilleriets utveckling. På 1870-talet tvingades man därför till en genomgripande ombyggnad och alla försvarsverk utom Norra redutten revs. De nya försvarsverken utgjordes av kraftiga murar med fyllning av jord och sten.
Omkring sekelskiftet förstärktes fästningen ytterligare med bl.a. kraftiga pågjutningar av cement. Kungsholms fort, som den därefter benämnts, var krigsrustat under världskrigen. Idag används fästningen huvudsakligen för militärutbildning. Donjonen ombyggdes 1931 efter ritningar av Rudolf Cronstedt.
I anläggningens mitt finns en märklig park, anlagd på 1870-talet. Den innehåller flera sydländska trädarter, som tagits med från långfärdsseglingar. Parken har restaurerats vid ett par olika tillfällen.

KÄLLA: Skyddsföreskrifter 1993

Huvudinloppet till Karlskrona skyddas av två befästningar, Kungsholms fort och Drottningskär, som båda planerades i samband med stadens och örlogsbasen grundande.
Ön Kungsholmen befästes på 1680-talet med batterier i provisoriskt jordverk och en redutt på ett skär norr om huvudön. Enligt planerna skulle ön omslutas av en femhörnig bastionsfästning. Penningbrist gjorde att arbetena fördröjdes och först år 1741 var sjökastellet slutet.
Befästningsverken var mycket förfallna då Kungl. Maj:t år 1820 beslöt att bygga om Kungsholmen till huvudfästning vid inloppet till Karlskrona. Den nya fästningen planerades av Baltzar Cronstrand och byggnadsarbetena utfördes åren 1831-43 under ledning av Gustaf Elis Cronstrand. I samband med detta revs de ursprungliga befästningsanläggningarna men grundläggningen behölls varför den nya befästningen fick i stort sätt samma utsträckning i plan.
Den redutt som på 1680-talet anlagts på ett skär norr om Kungsholmen förändrades till ett kraftigt slutvärn, Norra redutten, och byggdes samman med huvudbefästningen. Här anlades en cirkelrund sluphamn med hög sluttningsmur. Vidare bygges corps de garden och donjonen, kombinerade försvars- och förläggningsbyggnader. Stora Kruthuset uppfördes 1736 och tillbyggdes 1847-48.
Kungsholmens fästning kompletterades i takt med artilleriets utveckling. På 1870-talet tvingades man därför till en genomgripande ombyggnad och alla försvarsverk utom Norra redutten revs. De nya försvarsverken utgjordes av kraftiga murar med fyllning av jord och sten.
Omkring sekelskiftet förstärktes fästningen ytterligare med bl.a. kraftiga pågjutningar av cement. Kungsholms fort, som den därefter benämnts, var krigsrustat under världskrigen. Idag används fästningen huvudsakligen för militärutbildning. Donjonen ombyggdes 1931 efter ritningar av Rudolf Cronstedt.
I anläggningens mitt finns en märklig park, anlagd på 1870-talet. Den innehåller flera sydländska trädarter, som tagits med från långfärdsseglingar. Parken har restaurerats vid ett par olika tillfällen.

KÄLLA: Skyddsföreskrifter 1993

Huvudinloppet till Karlskrona skyddas av två befästningar, Kungsholms fort och Drottningskär, som båda planerades i samband med stadens och örlogsbasen grundande.
Ön Kungsholmen befästes på 1680-talet med batterier i provisoriskt jordverk och en redutt på ett skär norr om huvudön. Enligt planerna skulle ön omslutas av en femhörnig bastionsfästning. Penningbrist gjorde att arbetena fördröjdes och först år 1741 var sjökastellet slutet.
Befästningsverken var mycket förfallna då Kungl. Maj:t år 1820 beslöt att bygga om Kungsholmen till huvudfästning vid inloppet till Karlskrona. Den nya fästningen planerades av Baltzar Cronstrand och byggnadsarbetena utfördes åren 1831-43 under ledning av Gustaf Elis Cronstrand. I samband med detta revs de ursprungliga befästningsanläggningarna men grundläggningen behölls varför den nya befästningen fick i stort sätt samma utsträckning i plan.
Den redutt som på 1680-talet anlagts på ett skär norr om Kungsholmen förändrades till ett kraftigt slutvärn, Norra redutten, och byggdes samman med huvudbefästningen. Här anlades en cirkelrund sluphamn med hög sluttningsmur. Vidare bygges corps de garden och donjonen, kombinerade försvars- och förläggningsbyggnader. Stora Kruthuset uppfördes 1736 och tillbyggdes 1847-48.
Kungsholmens fästning kompletterades i takt med artilleriets utveckling. På 1870-talet tvingades man därför till en genomgripande ombyggnad och alla försvarsverk utom Norra redutten revs. De nya försvarsverken utgjordes av kraftiga murar med fyllning av jord och sten.
Omkring sekelskiftet förstärktes fästningen ytterligare med bl.a. kraftiga pågjutningar av cement. Kungsholms fort, som den därefter benämnts, var krigsrustat under världskrigen. Idag används fästningen huvudsakligen för militärutbildning. Donjonen ombyggdes 1931 efter ritningar av Rudolf Cronstedt.
I anläggningens mitt finns en märklig park, anlagd på 1870-talet. Den innehåller flera sydländska trädarter, som tagits med från långfärdsseglingar. Parken har restaurerats vid ett par olika tillfällen.

KÄLLA: Skyddsföreskrifter 1993

Huvudinloppet till Karlskrona skyddas av två befästningar, Kungsholms fort och Drottningskär, som båda planerades i samband med stadens och örlogsbasen grundande.
Ön Kungsholmen befästes på 1680-talet med batterier i provisoriskt jordverk och en redutt på ett skär norr om huvudön. Enligt planerna skulle ön omslutas av en femhörnig bastionsfästning. Penningbrist gjorde att arbetena fördröjdes och först år 1741 var sjökastellet slutet.
Befästningsverken var mycket förfallna då Kungl. Maj:t år 1820 beslöt att bygga om Kungsholmen till huvudfästning vid inloppet till Karlskrona. Den nya fästningen planerades av Baltzar Cronstrand och byggnadsarbetena utfördes åren 1831-43 under ledning av Gustaf Elis Cronstrand. I samband med detta revs de ursprungliga befästningsanläggningarna men grundläggningen behölls varför den nya befästningen fick i stort sätt samma utsträckning i plan.
Den redutt som på 1680-talet anlagts på ett skär norr om Kungsholmen förändrades till ett kraftigt slutvärn, Norra redutten, och byggdes samman med huvudbefästningen. Här anlades en cirkelrund sluphamn med hög sluttningsmur. Vidare bygges corps de garden och donjonen, kombinerade försvars- och förläggningsbyggnader. Stora Kruthuset uppfördes 1736 och tillbyggdes 1847-48.
Kungsholmens fästning kompletterades i takt med artilleriets utveckling. På 1870-talet tvingades man därför till en genomgripande ombyggnad och alla försvarsverk utom Norra redutten revs. De nya försvarsverken utgjordes av kraftiga murar med fyllning av jord och sten.
Omkring sekelskiftet förstärktes fästningen ytterligare med bl.a. kraftiga pågjutningar av cement. Kungsholms fort, som den därefter benämnts, var krigsrustat under världskrigen. Idag används fästningen huvudsakligen för militärutbildning. Donjonen ombyggdes 1931 efter ritningar av Rudolf Cronstedt.
I anläggningens mitt finns en märklig park, anlagd på 1870-talet. Den innehåller flera sydländska trädarter, som tagits med från långfärdsseglingar. Parken har restaurerats vid ett par olika tillfällen.

KÄLLA: Skyddsföreskrifter 1993

Huvudinloppet till Karlskrona skyddas av två befästningar, Kungsholms fort och Drottningskär, som båda planerades i samband med stadens och örlogsbasen grundande.
Ön Kungsholmen befästes på 1680-talet med batterier i provisoriskt jordverk och en redutt på ett skär norr om huvudön. Enligt planerna skulle ön omslutas av en femhörnig bastionsfästning. Penningbrist gjorde att arbetena fördröjdes och först år 1741 var sjökastellet slutet.
Befästningsverken var mycket förfallna då Kungl. Maj:t år 1820 beslöt att bygga om Kungsholmen till huvudfästning vid inloppet till Karlskrona. Den nya fästningen planerades av Baltzar Cronstrand och byggnadsarbetena utfördes åren 1831-43 under ledning av Gustaf Elis Cronstrand. I samband med detta revs de ursprungliga befästningsanläggningarna men grundläggningen behölls varför den nya befästningen fick i stort sätt samma utsträckning i plan.
Den redutt som på 1680-talet anlagts på ett skär norr om Kungsholmen förändrades till ett kraftigt slutvärn, Norra redutten, och byggdes samman med huvudbefästningen. Här anlades en cirkelrund sluphamn med hög sluttningsmur. Vidare bygges corps de garden och donjonen, kombinerade försvars- och förläggningsbyggnader. Stora Kruthuset uppfördes 1736 och tillbyggdes 1847-48.
Kungsholmens fästning kompletterades i takt med artilleriets utveckling. På 1870-talet tvingades man därför till en genomgripande ombyggnad och alla försvarsverk utom Norra redutten revs. De nya försvarsverken utgjordes av kraftiga murar med fyllning av jord och sten.
Omkring sekelskiftet förstärktes fästningen ytterligare med bl.a. kraftiga pågjutningar av cement. Kungsholms fort, som den därefter benämnts, var krigsrustat under världskrigen. Idag används fästningen huvudsakligen för militärutbildning. Donjonen ombyggdes 1931 efter ritningar av Rudolf Cronstedt.
I anläggningens mitt finns en märklig park, anlagd på 1870-talet. Den innehåller flera sydländska trädarter, som tagits med från långfärdsseglingar. Parken har restaurerats vid ett par olika tillfällen.

KÄLLA: Skyddsföreskrifter 1993

Huvudinloppet till Karlskrona skyddas av två befästningar, Kungsholms fort och Drottningskär, som båda planerades i samband med stadens och örlogsbasen grundande.
Ön Kungsholmen befästes på 1680-talet med batterier i provisoriskt jordverk och en redutt på ett skär norr om huvudön. Enligt planerna skulle ön omslutas av en femhörnig bastionsfästning. Penningbrist gjorde att arbetena fördröjdes och först år 1741 var sjökastellet slutet.
Befästningsverken var mycket förfallna då Kungl. Maj:t år 1820 beslöt att bygga om Kungsholmen till huvudfästning vid inloppet till Karlskrona. Den nya fästningen planerades av Baltzar Cronstrand och byggnadsarbetena utfördes åren 1831-43 under ledning av Gustaf Elis Cronstrand. I samband med detta revs de ursprungliga befästningsanläggningarna men grundläggningen behölls varför den nya befästningen fick i stort sätt samma utsträckning i plan.
Den redutt som på 1680-talet anlagts på ett skär norr om Kungsholmen förändrades till ett kraftigt slutvärn, Norra redutten, och byggdes samman med huvudbefästningen. Här anlades en cirkelrund sluphamn med hög sluttningsmur. Vidare bygges corps de garden och donjonen, kombinerade försvars- och förläggningsbyggnader. Stora Kruthuset uppfördes 1736 och tillbyggdes 1847-48.
Kungsholmens fästning kompletterades i takt med artilleriets utveckling. På 1870-talet tvingades man därför till en genomgripande ombyggnad och alla försvarsverk utom Norra redutten revs. De nya försvarsverken utgjordes av kraftiga murar med fyllning av jord och sten.
Omkring sekelskiftet förstärktes fästningen ytterligare med bl.a. kraftiga pågjutningar av cement. Kungsholms fort, som den därefter benämnts, var krigsrustat under världskrigen. Idag används fästningen huvudsakligen för militärutbildning. Donjonen ombyggdes 1931 efter ritningar av Rudolf Cronstedt.
I anläggningens mitt finns en märklig park, anlagd på 1870-talet. Den innehåller flera sydländska trädarter, som tagits med från långfärdsseglingar. Parken har restaurerats vid ett par olika tillfällen.

KÄLLA: Skyddsföreskrifter 1993

Huvudinloppet till Karlskrona skyddas av två befästningar, Kungsholms fort och Drottningskär, som båda planerades i samband med stadens och örlogsbasen grundande.
Ön Kungsholmen befästes på 1680-talet med batterier i provisoriskt jordverk och en redutt på ett skär norr om huvudön. Enligt planerna skulle ön omslutas av en femhörnig bastionsfästning. Penningbrist gjorde att arbetena fördröjdes och först år 1741 var sjökastellet slutet.
Befästningsverken var mycket förfallna då Kungl. Maj:t år 1820 beslöt att bygga om Kungsholmen till huvudfästning vid inloppet till Karlskrona. Den nya fästningen planerades av Baltzar Cronstrand och byggnadsarbetena utfördes åren 1831-43 under ledning av Gustaf Elis Cronstrand. I samband med detta revs de ursprungliga befästningsanläggningarna men grundläggningen behölls varför den nya befästningen fick i stort sätt samma utsträckning i plan.
Den redutt som på 1680-talet anlagts på ett skär norr om Kungsholmen förändrades till ett kraftigt slutvärn, Norra redutten, och byggdes samman med huvudbefästningen. Här anlades en cirkelrund sluphamn med hög sluttningsmur. Vidare bygges corps de garden och donjonen, kombinerade försvars- och förläggningsbyggnader. Stora Kruthuset uppfördes 1736 och tillbyggdes 1847-48.
Kungsholmens fästning kompletterades i takt med artilleriets utveckling. På 1870-talet tvingades man därför till en genomgripande ombyggnad och alla försvarsverk utom Norra redutten revs. De nya försvarsverken utgjordes av kraftiga murar med fyllning av jord och sten.
Omkring sekelskiftet förstärktes fästningen ytterligare med bl.a. kraftiga pågjutningar av cement. Kungsholms fort, som den därefter benämnts, var krigsrustat under världskrigen. Idag används fästningen huvudsakligen för militärutbildning. Donjonen ombyggdes 1931 efter ritningar av Rudolf Cronstedt.
I anläggningens mitt finns en märklig park, anlagd på 1870-talet. Den innehåller flera sydländska trädarter, som tagits med från långfärdsseglingar. Parken har restaurerats vid ett par olika tillfällen.

KÄLLA: Skyddsföreskrifter 1993