BÖÖSGÅRDEN

Böösgården är en handelsgård från 1700- och 1800-talen, centralt belägen i Gamla byn i Avesta. Området började bebyggas i samband med anläggandet av ett kopparverk på 1630-talet.
Gamla byn är ett välbevarat stadsparti med väl samlad, enhetlig bebyggelse av småskalig rödfärgad trähusbebyggelse. Huvuddelen av bebyggelsen är tillkommen strax efter en omfattande brand 1803. I sydvästra delen av området finns några gårdar, däribland Böösgården som står kvar från tiden före branden. Områdets äldre väg- och kanalsystem är till stora delar oförändrade.
Gården avgränsas av den trånga Böösgränd i Söder, Kyrkogatan i öster och Badhusgatan i väster. Mot norr bildas en smal, slingrande kanalgräns. Gårdens byggnadsbestånd består av en huvudbyggnad i två våningar med en vinkelutbyggnad mot norr. En uthuslänga omfattande portlider med stall, skjul och magasin är sammanbyggd med huvudbyggnaden utmed gårdsplanens södra sida. Den norra sidan inramas av två sammanbyggda uthus, vilka inrymmer visthusbod och bykhus.
När Böösgården är uppförd är oklart men sannolikt på 1700-talet, före den stora branden som härjade i Avesta 1803. Gårdens kontur finns med på en karta över området från 1759. På ett av uthusen är årtalet 1716 inristat. Den förste kände ägaren var en myntgravör Norman. Efter 1820 övertogs gården av handlaren Karl Lyberg, Avestas förste handelsman efter stadsrättigheternas indragande 1687. Under Lyrbergs tid var en handelsbod inrymd i huset. Efter Lyrbergs död 1862 övertogs gården av dennes svärson smidesmästaren och direktören Karl Johan Böös. Senare kom gården att tillhöra Avesta Järnverk.
Huvudbyggnaden är uppförd av timmer i två våningar med tegeltäckt sadeltak. Den östra fasaden mot Kyrkogatan är klädd med slät, ljusgul panel liksom den norra gaveln. I övrigt är byggnadens timmerfasader rödfärgade med vitmålade detaljer. En egendomlig detalj är det stenvalv som bär upp byggnadens nordöstra hörn över den kanal som delvis flyter fram under huset.
De rödfärgade och tegeltäckta uthusbyggnaderna är samtliga uppförda av timmer, utom det mittersta skjulet i uthuslängan som är byggt av resvirke. Portlider-byggnaden har en ålderdomlig prägel med utkragat loft. Bykstugan är troligen ursprungligen en loftbod, ombyggd på 1700-talet. Övervåningen inrymmer två välbevarade bostadsrum.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 1993-03-18, Dnr 221-12436-94. & Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, http://www.w.lst.se

Böösgården är en handelsgård från 1700- och 1800-talen, centralt belägen i Gamla byn i Avesta. Området började bebyggas i samband med anläggandet av ett kopparverk på 1630-talet.
Gamla byn är ett välbevarat stadsparti med väl samlad, enhetlig bebyggelse av småskalig rödfärgad trähusbebyggelse. Huvuddelen av bebyggelsen är tillkommen strax efter en omfattande brand 1803. I sydvästra delen av området finns några gårdar, däribland Böösgården som står kvar från tiden före branden. Områdets äldre väg- och kanalsystem är till stora delar oförändrade.
Gården avgränsas av den trånga Böösgränd i Söder, Kyrkogatan i öster och Badhusgatan i väster. Mot norr bildas en smal, slingrande kanalgräns. Gårdens byggnadsbestånd består av en huvudbyggnad i två våningar med en vinkelutbyggnad mot norr. En uthuslänga omfattande portlider med stall, skjul och magasin är sammanbyggd med huvudbyggnaden utmed gårdsplanens södra sida. Den norra sidan inramas av två sammanbyggda uthus, vilka inrymmer visthusbod och bykhus.
När Böösgården är uppförd är oklart men sannolikt på 1700-talet, före den stora branden som härjade i Avesta 1803. Gårdens kontur finns med på en karta över området från 1759. På ett av uthusen är årtalet 1716 inristat. Den förste kände ägaren var en myntgravör Norman. Efter 1820 övertogs gården av handlaren Karl Lyberg, Avestas förste handelsman efter stadsrättigheternas indragande 1687. Under Lyrbergs tid var en handelsbod inrymd i huset. Efter Lyrbergs död 1862 övertogs gården av dennes svärson smidesmästaren och direktören Karl Johan Böös. Senare kom gården att tillhöra Avesta Järnverk.
Huvudbyggnaden är uppförd av timmer i två våningar med tegeltäckt sadeltak. Den östra fasaden mot Kyrkogatan är klädd med slät, ljusgul panel liksom den norra gaveln. I övrigt är byggnadens timmerfasader rödfärgade med vitmålade detaljer. En egendomlig detalj är det stenvalv som bär upp byggnadens nordöstra hörn över den kanal som delvis flyter fram under huset.
De rödfärgade och tegeltäckta uthusbyggnaderna är samtliga uppförda av timmer, utom det mittersta skjulet i uthuslängan som är byggt av resvirke. Portlider-byggnaden har en ålderdomlig prägel med utkragat loft. Bykstugan är troligen ursprungligen en loftbod, ombyggd på 1700-talet. Övervåningen inrymmer två välbevarade bostadsrum.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 1993-03-18, Dnr 221-12436-94. & Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, http://www.w.lst.se

Böösgården är en handelsgård från 1700- och 1800-talen, centralt belägen i Gamla byn i Avesta. Området började bebyggas i samband med anläggandet av ett kopparverk på 1630-talet.
Gamla byn är ett välbevarat stadsparti med väl samlad, enhetlig bebyggelse av småskalig rödfärgad trähusbebyggelse. Huvuddelen av bebyggelsen är tillkommen strax efter en omfattande brand 1803. I sydvästra delen av området finns några gårdar, däribland Böösgården som står kvar från tiden före branden. Områdets äldre väg- och kanalsystem är till stora delar oförändrade.
Gården avgränsas av den trånga Böösgränd i Söder, Kyrkogatan i öster och Badhusgatan i väster. Mot norr bildas en smal, slingrande kanalgräns. Gårdens byggnadsbestånd består av en huvudbyggnad i två våningar med en vinkelutbyggnad mot norr. En uthuslänga omfattande portlider med stall, skjul och magasin är sammanbyggd med huvudbyggnaden utmed gårdsplanens södra sida. Den norra sidan inramas av två sammanbyggda uthus, vilka inrymmer visthusbod och bykhus.
När Böösgården är uppförd är oklart men sannolikt på 1700-talet, före den stora branden som härjade i Avesta 1803. Gårdens kontur finns med på en karta över området från 1759. På ett av uthusen är årtalet 1716 inristat. Den förste kände ägaren var en myntgravör Norman. Efter 1820 övertogs gården av handlaren Karl Lyberg, Avestas förste handelsman efter stadsrättigheternas indragande 1687. Under Lyrbergs tid var en handelsbod inrymd i huset. Efter Lyrbergs död 1862 övertogs gården av dennes svärson smidesmästaren och direktören Karl Johan Böös. Senare kom gården att tillhöra Avesta Järnverk.
Huvudbyggnaden är uppförd av timmer i två våningar med tegeltäckt sadeltak. Den östra fasaden mot Kyrkogatan är klädd med slät, ljusgul panel liksom den norra gaveln. I övrigt är byggnadens timmerfasader rödfärgade med vitmålade detaljer. En egendomlig detalj är det stenvalv som bär upp byggnadens nordöstra hörn över den kanal som delvis flyter fram under huset.
De rödfärgade och tegeltäckta uthusbyggnaderna är samtliga uppförda av timmer, utom det mittersta skjulet i uthuslängan som är byggt av resvirke. Portlider-byggnaden har en ålderdomlig prägel med utkragat loft. Bykstugan är troligen ursprungligen en loftbod, ombyggd på 1700-talet. Övervåningen inrymmer två välbevarade bostadsrum.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 1993-03-18, Dnr 221-12436-94. & Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, http://www.w.lst.se

Böösgården är en handelsgård från 1700- och 1800-talen, centralt belägen i Gamla byn i Avesta. Området började bebyggas i samband med anläggandet av ett kopparverk på 1630-talet.
Gamla byn är ett välbevarat stadsparti med väl samlad, enhetlig bebyggelse av småskalig rödfärgad trähusbebyggelse. Huvuddelen av bebyggelsen är tillkommen strax efter en omfattande brand 1803. I sydvästra delen av området finns några gårdar, däribland Böösgården som står kvar från tiden före branden. Områdets äldre väg- och kanalsystem är till stora delar oförändrade.
Gården avgränsas av den trånga Böösgränd i Söder, Kyrkogatan i öster och Badhusgatan i väster. Mot norr bildas en smal, slingrande kanalgräns. Gårdens byggnadsbestånd består av en huvudbyggnad i två våningar med en vinkelutbyggnad mot norr. En uthuslänga omfattande portlider med stall, skjul och magasin är sammanbyggd med huvudbyggnaden utmed gårdsplanens södra sida. Den norra sidan inramas av två sammanbyggda uthus, vilka inrymmer visthusbod och bykhus.
När Böösgården är uppförd är oklart men sannolikt på 1700-talet, före den stora branden som härjade i Avesta 1803. Gårdens kontur finns med på en karta över området från 1759. På ett av uthusen är årtalet 1716 inristat. Den förste kände ägaren var en myntgravör Norman. Efter 1820 övertogs gården av handlaren Karl Lyberg, Avestas förste handelsman efter stadsrättigheternas indragande 1687. Under Lyrbergs tid var en handelsbod inrymd i huset. Efter Lyrbergs död 1862 övertogs gården av dennes svärson smidesmästaren och direktören Karl Johan Böös. Senare kom gården att tillhöra Avesta Järnverk.
Huvudbyggnaden är uppförd av timmer i två våningar med tegeltäckt sadeltak. Den östra fasaden mot Kyrkogatan är klädd med slät, ljusgul panel liksom den norra gaveln. I övrigt är byggnadens timmerfasader rödfärgade med vitmålade detaljer. En egendomlig detalj är det stenvalv som bär upp byggnadens nordöstra hörn över den kanal som delvis flyter fram under huset.
De rödfärgade och tegeltäckta uthusbyggnaderna är samtliga uppförda av timmer, utom det mittersta skjulet i uthuslängan som är byggt av resvirke. Portlider-byggnaden har en ålderdomlig prägel med utkragat loft. Bykstugan är troligen ursprungligen en loftbod, ombyggd på 1700-talet. Övervåningen inrymmer två välbevarade bostadsrum.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 1993-03-18, Dnr 221-12436-94. & Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, http://www.w.lst.se

Böösgården är en handelsgård från 1700- och 1800-talen, centralt belägen i Gamla byn i Avesta. Området började bebyggas i samband med anläggandet av ett kopparverk på 1630-talet.
Gamla byn är ett välbevarat stadsparti med väl samlad, enhetlig bebyggelse av småskalig rödfärgad trähusbebyggelse. Huvuddelen av bebyggelsen är tillkommen strax efter en omfattande brand 1803. I sydvästra delen av området finns några gårdar, däribland Böösgården som står kvar från tiden före branden. Områdets äldre väg- och kanalsystem är till stora delar oförändrade.
Gården avgränsas av den trånga Böösgränd i Söder, Kyrkogatan i öster och Badhusgatan i väster. Mot norr bildas en smal, slingrande kanalgräns. Gårdens byggnadsbestånd består av en huvudbyggnad i två våningar med en vinkelutbyggnad mot norr. En uthuslänga omfattande portlider med stall, skjul och magasin är sammanbyggd med huvudbyggnaden utmed gårdsplanens södra sida. Den norra sidan inramas av två sammanbyggda uthus, vilka inrymmer visthusbod och bykhus.
När Böösgården är uppförd är oklart men sannolikt på 1700-talet, före den stora branden som härjade i Avesta 1803. Gårdens kontur finns med på en karta över området från 1759. På ett av uthusen är årtalet 1716 inristat. Den förste kände ägaren var en myntgravör Norman. Efter 1820 övertogs gården av handlaren Karl Lyberg, Avestas förste handelsman efter stadsrättigheternas indragande 1687. Under Lyrbergs tid var en handelsbod inrymd i huset. Efter Lyrbergs död 1862 övertogs gården av dennes svärson smidesmästaren och direktören Karl Johan Böös. Senare kom gården att tillhöra Avesta Järnverk.
Huvudbyggnaden är uppförd av timmer i två våningar med tegeltäckt sadeltak. Den östra fasaden mot Kyrkogatan är klädd med slät, ljusgul panel liksom den norra gaveln. I övrigt är byggnadens timmerfasader rödfärgade med vitmålade detaljer. En egendomlig detalj är det stenvalv som bär upp byggnadens nordöstra hörn över den kanal som delvis flyter fram under huset.
De rödfärgade och tegeltäckta uthusbyggnaderna är samtliga uppförda av timmer, utom det mittersta skjulet i uthuslängan som är byggt av resvirke. Portlider-byggnaden har en ålderdomlig prägel med utkragat loft. Bykstugan är troligen ursprungligen en loftbod, ombyggd på 1700-talet. Övervåningen inrymmer två välbevarade bostadsrum.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 1993-03-18, Dnr 221-12436-94. & Länsstyrelsen i Dalarnas hemsida 2004, http://www.w.lst.se