KV S:T OLOF 30

KVARTERET S:T OLOF - Kvarteret S:t Olof är placerat i stadens nordvästra del och omfattar förutom bostadsfastigheter även DBW:s botaniska trädgård. Kvarteret angränsar i öster till Tranhusgatan, i söder till Specksrum, Vattugränd och S:t Olofs gränd samt i väster till Studentallén. I norr angränsar kvarteret till Paviljongsplan och kvarteret Kräklan. Gränden Säcken skär genom kvarteret S:t Olofs sydöstra del, men grändens mellersta del är utlagd till tomtmark, och ingår där i fastigheterna S:t Olof 21 och 22.
Under medeltiden låg kvarteret S:t Olof norr om stadskärnan. Kvarteret och botaniska trädgården har undersökts arkeologiskt och man har bland annat kunnat påvisa enklare bostadskvarter, mestadels bebyggda med trähus, men även något stenhus. I kvarterets södra del är ruinen efter S:t Olofs kyrka från 1200-talet belägen. Delar av kvarteret utgjorde under medeltiden S:t Olofs kyrkogård. Medeltida murverk kvarstår i flera fall i kvarteret och dess närmaste omgivningar, bland annat finns en välbevarad välvd källare på Tranhusgatan 23 (S:t Olof 28), där det trankokeri som givit Tranhusgatan sitt namn fanns.
Kvarterets södra del tillhör Fiskareroten, eller den så kallade Gajlroten. Namnet anspelar på den i området talrika fiskarbefolkningen (gajlar = gälar eller fiskrens i allmänhet). Denna, den södra delen av kvarteret, var indelad i tomter och delvis bebyggd vid 1700-talets slut. Omgivningarna kring Tranhusgatan började planeras på 1700-talet och den södra delen benämndes vid 1700-talets mitt Kögebugtsgatan efter Nils Cöge som bodde på nuvarande S:t Olof 30. Tranhusgatan var då en landsväg eller åkerväg fram till "Tranhuset". Övriga delar av omgivningarna bestod av Fru Falkengrens och Hospitalets åkrar. Under 1700-talets andra hälft var det framförallt östra delen av Tranhusgatan som bebyggdes, då med enklare trähusbebyggelse som beboddes av medelklass och hantverkare. På västra sidan av gatan uppkom med tiden trädgårdstomter, vars ägare ofta bodde på mer tätbebyggda områden i staden. Först omkring 1850 benämndes Tranhusgatan med sitt nuvarande namn, men kallades då även Clemensgatan. Den nuvarande gatusträckningen tog form år 1864 och schaktmassorna från genomförandet tippades vid Murfallet vid sjömuren. År 1855 anlades DBW:s botaniska trädgård. Från den tiden utvecklades Tranhusgatan till en förnäm gata med det framväxande borgerskapets stora villor och trädgårdar, i synnerhet på gatans västra sida.
Kvarterets bebyggelse är blandad, med övervägande delen enklare trähus, ofta reveterade. I söder finns ett par bostadshus från början av 1900-talet och i nordost det omnämnda medeltida Tranhuset, vars övre del utgörs av en högreståndsvilla från mitten av 1800-talet. Den blandade bebyggelsen är representativ för stadens och stadsdelens utveckling.
Kvarteret S:t Olof är uppdelat i flera stadsdelar, dels Norra stadsdelarna och dels Fiskareroten.
S:T OLOF 30 - S:t Olof 30 är belägen i kvarterets sydöstra del. I öster angränsar fastigheten till Tranhusgatan och i norr, väster och söder till kvarterets övriga fastigheter. På tomten finns två skiftesverksbyggnader, båda bostadshus med gavel respektive långsida mot gatan. I sydvästra hörnet av tomten fanns tidigare ett uthus, vilket kan ses så sent som på 1912 års karta, men som idag är rivet. I södra delen finns en infart från gatan.
Ursprungligen fanns på fastigheten ett medeltida stenhus, rester efter detta utgör grunden till det södra bostadshuset på tomten. Medeltida murverk har även konstaterats i åtskilliga grannhus invid S:t Olofs och S:t Klemens ruiner samt i närheten av den gamla infartsvägen Smedjegatan. På 1697 års karta finns inte fastigheten markerad trots att där uppenbarligen fanns äldre murrester. Vid tomtregleringen på 1700-talets andra hälft kom fastigheten att motsvaras av Norderroten III:3 och en del av 4. Norderroten III:3 var bebyggd med ett trähus och ett stall. Periodvis samägdes fastigheten med Norderroten III:1 och 2, nuvarande S:t Olof 31. Efter införandet av nya fastighetsbeteckningar på 1930-talet benämndes de sammanslagna fastigheterna S:t Olof 11-13. Vid en fastighetsreglering omkring 1976 avstyckades den norra delen, S:t Olof 11 och 12, och den nuvarande beteckningen S:t Olof 30 tillkom.
Fastigheten representerar i viss mån den enklare 1700-talsbebyggelse som uppstod i stadsdelen och som beboddes av sjömän, fiskare, hantverkare och arbetare. Fastigheten har kvar en 1700-talsprägel mot gatan och uppvisar en tydlig bebyggelsekontinuitet med medeltida källare, 1700-talsuttryck i det södra bostadshuset, samt senare till- och ombyggnader i det andra bostadshuset.

KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 1. (2002). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-48-0