HERRESÄTERS FD MAJORSBOSTÄLLE

Herresäter (Häradssäter, Herrsätter) är känt sedan 1400-talets slut, då det ägdes av en medlem av ätten Bese. År 1607 fick Erik Jöransson (Ulfsparre) godset i förläning. En huggen sten med ätten Ulfsparres vapen samt en vindflöjel med årtalet 1616 tyder på att byggnadsverksamhet ägt rum vid denna tid. Efter reduktionen indelades gården som majorsboställe vid andra livgrenadjärregementet, från 1833 disponerat som 1:e majorsboställe.
Huvudbyggnaden är uppförd av spritreveterat och vitkalkat timmer, i en våning under tegeltäckt sadeltak med en halvrund takkupa mitt på huvudfasaden. Omfattningarna är profilerade och gråfärgade. Byggnaden är uppförd omkring 1820 på platsen för en äldre huvudbyggnad. Källarens järndörr härrör från tidigt 1600-tal. Den är uppförd i nyklassicistisk stil, efter A P Bomans ritning för översteboställen från 1819 och är den bäst bevarade av dessa.
Den övriga bebyggelsen på anläggningen härrör från 1700-, 1800- och 1900-talen och utgörs av flygel, lada, åttkantig rundloge, svin- och hönshus, avträde, uthus, bod och garage, samtliga i trä.

KÄLLA: Angående förslag till statligt byggnadsminne samt förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1992-10-23, Beteckning: 4781/952.

Kungsgårdens marker
Utbredningen av brukad och obrukad mark är i stort sett den samma idag som på 1600-talets
slut. Under 1800-talets slut ändrades strukturerna, åkrar blev större sammanhängande ytor,
äng kunde brytas till åker och dräneringen av fuktig mark började ta fart. Den ursprungliga
åkermarken har sedan 1691 legat fast och sedan vuxit. Trots vissa förändringar har
åkerlandskapet på Herrsäter så vitt man kan se varit stabilt under århundradenas lopp. Dessa
åker- och betesmarker används fortfarande.

Med tydliga inslag av berg och skog utgör åkermarken en mosaik i landskapet. Torp ligger
fortfarande spridda i området och det finns allt som oftast öar av åkrar kring dessa. De större
områdena med åkermark ligger i huvudsak längs vägen till Herrsäter, medan skogsområdena
breder ut sig i söder och i norr.

På den första karteringen av Herrsäter från 1691 räknades en mängd olika typer av
ängsmarker upp. Ängarna brukades på den här tiden som foderodling till gårdens djur.
Ängen slogs på sensommaren och hö bärgades och sparades över vintern. Efter slåttern
brukade man släppa djur på bete på de slagna ängarna.

Typiskt för Herrsäter är de träd- och buskbeväxta betesmarker som karaktäriserar landskapet.
Den bergiga karaktär som präglar Herrsäters ägor gör det naturligt att viss mark blivit åker
och annan mark bete. Den långa hävden av betesmarkerna har gjort att vissa områden
utpekats som naturvårdsobjekt. Herrsäter är en del av ett sammanhängande eklandskap och
träden finns främst på betesmarkerna.

På Herrsäter har skogen alltid varit av stor betydelse, både för brukarna på gården och för
Kronan efter övertagandet 1684. Under1800-talets slut ökar det ekonomiska värdet på
skogen och skogen får en ändrad betydelse. Generellt sett har skogen haft samma utbredning
sedan de tidigaste karteringarna på 1600-talet och detta är till stor del beroende av markens
beskaffenheter.

I Herrsäter syns detta tydligt då jordbrukslandskapet har stora inslag av ekpartier och ekskog
med insprängda områden av lind och björk. Huvudsaken av skogsarealen består av gran- och
tallplanteringar, främst i norra, nordvästra och södra delarna av fastigheten. Norr om Hyltan
förekommer tallskog samt björk- och granskog med inslag av björksly. Utbredningen av
trädarter har r förändrats lite genom åren med undantag av granens ökade utbredning och
betydelse efter 1900-talets mitt.

Torpen på Herrsäter är belägna i skogsbryn mellan skog och åkermark, vilket är typiskt för
denna bebyggelse. Idag är gårdsmarken kring torpen trädgårdsmark med gräsmattor, buskar,
träd och prydnadsodlingar. Vid samtliga torp finns rester efter syrenbersåer och äldre odlade
träd som kantat infarter och vägar.

Herrsäter nämns som gård redan på 1300- och 1400-talen, och blev kungsgård 1597. Gården
förlänades till Erik Jöransson (Ulfsparre) 1607. Det finns inga uppgifter om hur den äldre
gården sett ut. De fysiska byggnadslämningar som finns är en huggen sten med Ulfsparres
vapen och den vindflöjel med årtalet 1616 som sitter på flygelbyggnaden. Gården drogs in
till kronan vid reduktionen 1684. Detta skedde i samband med att Karl XI genomförde en
systematisk reduktion över hela landet då adeln tvingades återlämna kungliga förläningar.
Med den mark kronan drog in organiserades ett nytt boställesystem för det yngre
Indelningsverket. Högre befälsgrader fick tidigare säterier och kungsgårdar som bostad och
för sin försörjning.

En besiktning av gården gjordes efter reduktionen och det konstaterades att gårdens
byggnader var i det närmaste fallfärdiga. Möjligen skulle vissa byggnadsdelar kunna
återanvändas vid uppförande av nya byggnader. Kavalleriet beslöt därför att de gamla husen
skulle rivas och istället uppföra nya. Dåvarande överste Ulfsparre ska ha lämnat in förslag på
de hus han ville uppföra, men Kammarkollegium var skeptiska till hans storslagna planer. Ett
bostadshus uppfördes dock 1693 och även ekonomibyggnader stod snart klara. I ett
syneprotokoll från 1693 anges att bostadshuset hade måtten 30 x 20 alnar, dvs. ungefär 18 x
12 meter.

Nuvarande huvudbyggnad på Herrsäter uppfördes efter en typritning som upprättades av
Anders Petter Boman för översteboställen 1819. Denna typritning överensstämmer väl med
Herrsäters huvudbyggnad, som alltså uppfördes samma år som ritningarna antogs.
Gården förblev översteboställe till 1872. Under 1800-talets andra hälft ifrågasattes
Indelningsverkets ändamålsenlighet. En variant av värnplikt instiftades och Indelningsverket
avskaffades stegvis för att helt upplösas 1901. Detta ledde till att Herrsäter arrenderades ut
och det första arrendet på Herrsäter auktionerades ut 1872. Vid den tiden hade
huvudbyggnaden fyra flyglar som skapade en tydlig gårdsplan. Även några mindre
ekonomibyggnader fanns i anslutning till huvudbyggnaden. De flesta och större
ekonomibyggnaderna var placerade väster om huvudbyggnaden, i ungefär samma läge som
de har idag. Mellan huvudbyggnaden och de större ekonomibyggnaderna fanns då, liksom
nu, en trädgård.

1905 tillsattes en ny arrendator på Herrsäter och stora förändringar och moderniseringar
påbörjades. Man dikade ut och ledde bort vatten från marker och sjöar. 1910 var gårdsbilden
ungefär likadan som femtio år tidigare, förutom att en av flyglarna rivits. Arrendatorn ålades
1914 också att bygga flera bostadshus, ladugårdar och arbetarbostäder på området. Dessa
byggnader skulle stå färdiga inom en femårsperiod. Jordbruket genomgick en motorisering. I
och med detta avvecklades också de små torpen och åkertegarna i skogslandskapet på grund
av otillräcklig lönsamhet. Huvudbyggnaden moderniserades och byggdes ut 1920. Året efter
drogs elektricitet in på gården. Ekonomibyggnaderna förbättrades efter de krav som det alltmer rationaliserade jordbruket krävde.

Vid en avstyckning 1913 avsöndrades Östra och Västra Strålsätter, Sluttorp, Stora
Sandstugan och Herrsäter 1:3 av från egendomen och såldes till respektive arrendator. Totalt
avyttrades cirka 97 ha mark som bildade de västligaste och östligaste utstickarna av
Herrsäter. Vid mitten av 1930-talet avyttrades även fastigheterna Taforsa, Grindstugan och
Vinhagen. Totalt fanns som mest femton torp dokumenterade på Herrsäter. Idag återstår
endast ett torp på statens mark.

Under första halvan av 1900-talet revs allt fler äldre byggnader på gården, då de inte längre
behövdes i jordbruket. Två av flyglarna vid huvudbyggnaden revs också under den här tiden.
Under 2000-talet har kungsgården kompletterats med flera moderna byggnader för
jordbrukets behov.