DANSBANAN GRANPARKEN

Dansbanan Granparken i Finnäs invigdes den 16 juni 1934, på midsommarafton. Under första hälften av 1900-talet fanns i trakten kring Finnäs i Bodsjö socken flera dansbanor. Den första varmbonade dansbanan i Finnäs låg strax väster om den nuvarande dansbanan, på andra sidan av vägen som går genom byn. Byggnaden var egentligen ett stall som vid förra sekelskiftet skänktes till byns ungdomar.

I början av 1930-talet hade den gamla dansbanan blivit för liten och trång. Några av byns pojkar samlade ihop sig och frågade om man fick ta skog från en allmänning och bygga en ny dansbana. Det huggna virket sågades upp, hyvlades och spåntades på Edlings sågverk i Bräcke. Många ungdomar var engagerade i bygget av dansbanan, som stod färdig 1934. Då var det socknens modernaste dansbana, som kom att bli flitigt utnyttjad de kommande decennierna. Den nya dansbanan var byggd som en åttkantig rotunda med tak och påbyggd scen. Väggarna var isolerade, vilket möjliggjorde dans och andra typer av evenemang sent på hösten och även under vintern. En dansbaneförening bildades, som själva satte upp cabareter och teaterföreställningar för att få in pengar till att engagera dansorkestrar. Även filmvisningar ordnades. Under 1950-talet påbyggdes dansbanan med en liten kur för filmprojektor och maskinist.

Byn Finnäs ligger i en bygd som genom skogsbrukets expansion upplevde sin storhetstid under 1930-, 40- och 50-talen. Som mest bodde ca 150 personer i byn, som idag endast har ett fåtal bofasta. Skogsbyarna i Norrlands inland var platser som under några decennier präglades av rörelse och förändring. Det ständiga flödet av människor, idéer och nymodigheter känns idag avlägset, men var under 1930-, 40- och 50-talen en realitet på många liknande ställen runt om i Norrland och övriga Sverige.

Skogsbruket förändrades dramatiskt under 1900-talets första årtionden, från att ha varit en del av en småbrukar- och mångsysslarekonomi, till att bli ett arbete året runt med en specialiserad yrkeskår. När skogsarbete fanns som en möjlighet till utkomst för människor på landsbygden, förändrades också gränserna mellan fritid och arbetstid. En del av dygnets timmar var vikt för lönearbetet i skogen, och den resterande tiden var man fri att göra något annat, t.ex. att engagera sig i föreningar, idrotta eller att roa sig. Dansen var den tidens stora nöje och jazzen slog tidigt igenom bland jämtländska dansorkestrar. På 1930-talet dansades det sving i Gullboviken inte långt från Finnäs, vilket var flera år innan svingen, eller jitterbuggen, slog igenom i Stockholm.

Danstillställningar anordnades främst under sommaren och hösten, men även på vintern, ofta i samband med större helger. Annars ägde dansen alltid rum på lördagskvällar. Många reste långt för att ta sig till dansen. Man gick till fots, cyklade, åkte bil, spark, båt eller trängde ihop sig i en taxi. Ofta var man på plats långt innan själva dansen började, vilket som regel var klockan åtta eller nio.

Orkestrarna kom vanligtvis från olika platser i Jämtland. Ibland när det var ont om pengar i kassan hyrdes lokala spelmän in. En av de mer namnkunniga orkestrarna som spelade runt om i Jämtland i många år, och flitigt medverkade i radio, var Höglins kapell. Hilding Höglin var själv född i Flatnor i Bodsjö socken och var tidigt ute med att plocka upp jazzen, som vid tiden för Granparkens invigning blev allt populärare. Enligt uppgift var det Höglins kapell som stod för dansen på Granparken invigningskvällen 1934. De kvällar det var dans på Granparken spelade den orkester som engagerats i två set. I pausen gick man till den gamla dansbanan på andra sidan vägen, där fika serverades. Det ställdes också i ordning skjul med skjutbana, tombola m.m.

Den gamla dansbanan/serveringen finns fortfarande kvar, men var i mitten av 1980-talet i så dåligt skick att servering inte längre kunde ordnas i den. I stället byggdes då en ny serveringsbyggnad intill den nya dansbanan. Dans anordnades på Granparken fram till mitten av 1990-talet. Då hade kostnader för orkester, vaktpersonal m.m. blivit för höga för att verksamheten skulle gå runt ekonomiskt, och dessutom var dansbanan i dåligt skick. Efter att byggnaden restaurerats i början av 2000-talet kunde dansbanan återinvigas den 5 augusti 2006.

Förutom dansbanan finns på platsen ett torrdass med två bås samt en byggnad för servering som uppfördes i mitten av 1980-talet.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Jämtlands län, 2007-08-13, Dnr 432-6260-06 (Den historiska sammanställningen baseras huvudsakligen på Granparken - ett nöjespalats i skogen.)