BISKOPSGÅRDEN

OMRÅDE
Länsmansgårdens nordligaste bostadsområde har utsatts för en total omdaning från 1984, så kallad "turn-around". Såväl de tre långa, svagt böjda skivhusen, som garage och utemiljön är präglade av detta.

Området börjar alldeles norr om spårvagnens ändhållplats och mynnar i skogen i nord och väst. Matargatorna Varmfrontsgatan och Solstrålegatan leder in från huvudleden Sommarvädersgatan i öster till ett stort parkeringshus i norr. I slänten upp mot husen ligger tre långa garagelängor, samt ett litet med fyra garage, somliga i souterrain. Gräsmattor, ädlare träd och buskar möter här i sydöst skogen, som till stor del består av tall. Återvinningsstationer är placerade här. Vid Varmfrontsgatans mynning i söder finns ett rödmålat envånings trähus med sadeltak, som varit daghem tidigare. Längs Solstrålegatan finns en transformatorstation.

Från hållplatsen leder en trappa ned till ett gångstråk norrut, väster om husen. Berget med skog har stora staket och tränger nära inpå husets stora djupa balkonger. Rummet får därför här karaktären av ett schakt. Framför mittenhuset vidgas rummet med lekplatser i det kuperade skogsbrynet. Lövträd som fläder och lönn är planterade. Man når Landmäreskolan som gränsar i sydväst via skogsstigarna. En bit in i skogen ligger en inhägnad grusplan med gamla blåmålade målstolpar av stålrör. Vid gaveln på nästa hus står björkar, mest ornäsbjörkar, på en gräsyta. Norrut höjer sig marken och de raka, mörka tallstammarna och släta små gräs- och bergytor kontrasterar mot fasadens vita balkonggytter. Där området tar slut, vid kullens nordända, har man en milsvid utsikt.

BYGGNADER
De tre åt väster svagt konkava byggnadernas längd varierar inbördes, från ca 80-160 meter. Garagen är också svagt böjda och ovanligt långa, upp till 29 garage i ett. De har aprikos lockpanel och grå lyftportar av plåtpanel och sadeltak med cementtegel. Bostadshusens stomme är av betong med källare och det valmade sadeltaket är belagt med röd plåt, som har dragits ned över den nionde och översta våningen. På långsidorna är plåten gulaktig och det är svårt att avgöra om det är blekt röd plåt, eller en färgad plåt som valts för att smälta in med det gula fasadteglet. Bostadshusen har ett rörligt uttryck med många olika element. Vissa gavlar är terrasserade i sex etage, ned till tre våningar med altaner på varje tak. Rött tegel används på bottenvåningarna och som dekoration i horisontella band. Stora balkonger med vita korrugerade plåtfyllningar täcker mycket av västra långsidan och även vissa gavlar, där somliga löper över hörn. Smala vita burspråk av olika längd sitter upptill på östra långsidan och små röda balkonger med spetsad front och med branta rundade rostgula plåttak är asymmetriskt placerade på de lägre våningarna. De vita fönstren av metall har 1-3 lufter, somliga med smalare stående vädringsfönster. Bottenvåningen har blåa fönster och dörrar i de genomgående entréerna.

Våningar: 9, källare
Stomme/konstruktion: betong
Fasad: gult eller rött tegel
Fasadfärg: se ovan
Takform: valmat sadeltak, neddraget över översta våningen
Takmaterial: röd plåt
Utvändiga detaljer: terrasserade gavlar med altaner, horisontella band av tegel, balkonger som på lägre våningar sitter asymmetriskt, smala vita burspråk

Byggnaderna med nio våningar inklusive sockelvåning, hade ursprungligen släta fasader, klädda med ljus eternit och brutet sadeltak med mycket kort andra takfall i fasadliv, täckta av papp. Åt öster visar ritningarna lodräta "pärlrader" av små balkonger. 1200 människor bodde i 395 stora lägenheter. Eftersom byggnaderna är massivt långsträckta (upp till ca 160 meter) kom de att kallas "Ulbrichtmuren" och efter hand utvecklades sociala problem i den allt slitnare miljön. Skånska Cement köpte området och startade ombyggnationen 1984, då ca 60 % av bostäderna stod tomma. Drastiska åtgärder vidtogs. Gavlarna sågades av i en terrassering. Ett rött plåttak drogs ned över den översta våningen. Mängder av smala burspråk och olika balkonger applicerades på fasaderna, som kläddes med gult och rött tegel. Lägenheterna på bottenplan togs bort så att genomgående entréer kunde göras. Två hus blev bostadsrätter. Det befintliga garaget med mycket breda portar åt öster hade parkeringsplatser ovanpå. För att manifestera förvandlingen byttes områdets namn till Solstaden.

KOMMENTAR
Förvandlingen tycks ha tagit fasta på att eliminera förortskaraktären på miljön, genom stadsmässiga element på byggnaderna som "vindsvåning", traditionella burspråk, tegel och livliga profiler från alla håll. Inget i miljön minner om tidigare utformning.