TJÄLLMO KYRKA

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning, dock med koret något förskjutet mot söder. Kyrkan är uppförd av sten med korsformad plan med rakslutet korparti, sakristia i vinkel mellan koret och norra korsarmen och under samma takfall som den senare samt torn i väster. Stensockeln är frilagd och den överliggande putsen bildar överhäng. Fasaderna i brutet vitt är spritputsade, med undantag av korets östvägg som sedan renoveringen 1956-1957 har slätputs och ett kors i relief. Omfattningar och hörnkedjor är även slätputsade. Fönsteröppningarna är höga och rundbågiga med grönbruna kopplade bågar med blyspröjs, tillkomna vid Erik Lundbergs renovering 1956-1957. Sakristian försågs vid samma tillfälle med ett rektangulärt fönster. Kyrkan täcks av ett sadeltak som är valmat över korsarmarna i söder och norr. Taket är sedan 1983 belagt med kopparplåt, vilket då ersatte spånbeläggning. Även hängrännor, stuprör och fönsterbleck är av kopparplåt. Det kraftiga västtornet kröns av en svängd huv med lanternin. Huven belades 1957 med kopparplåt. De rundbågiga tornluckorna är försedda med grönbrunmålad diagonalställd panel. Huvudingången är via tornet i väster, men en väl utnyttjad ingång finns även på södra korsarmens södra sida. På norra korsarmen finns en ingång till det bisättningskapell, som iordningställdes vid renoveringen 1956-1957 samt en samtidigt upptagen ingång till sakristian. Portalerna i väster, söder och norr har en enkel rakavslutad klassicistisk omfattning. Porten i väster består av dubbla dörrar målad i grönbrun nyans med speglar och glas i de övre fyllningarna. Övriga dörrar tillkom vid renoveringen 1957 och är klädda med diagonalställd panel på förvandring. Den igenmurade sydportalen, som återfanns vid renoveringen 1957, har i exteriören fått ett uppmurat "burspråk" med kopparklätt tak och en liten fönsteröppning i form av ett kors. På sakristians östra vägg syns en tydlig gräns i sockeln efter det som var det ursprungliga korets nordöstra hörn. På 1950-talet igenmurades den tidigare sakristians fönster och ersattes av små muröppningar i form av ett kors med färgat glas.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
I samband med en omfattande renovering 1956 - 1957 utfördes byggnadshistoriska undersökningar. Utifrån de grundmurar som då upptäcktes tolkades kyrkans byggnadshistoria. Kyrkan uppfördes av sten i slutet av 1200-talet som en salskyrka med rektangulär plan. Den hade likheter med S:t Laurentius kyrka i Söderköping och Åtvids gamla kyrka. I öster fanns ursprungligen tre fönster och ingången var i söder. Under 1400-talet valvslogs kyrkan. Kyrkans bredd samt uppgifter om en mittpelare antyder att kyrkan blev tvåskeppig, d v s långhuset slogs med fyra valv. Kyrkorummet försågs med kalkmålningar, av vilka fragment kvarstår. Den mest fullständiga bildframställningen återfinns på korets östvägg över altaret. Här återges ett typiskt medeltida bildmotiv, Nådastolen. Målningarna ska ha utförts 1470 av socknens kyrkoherde, Anders Persson. Han lär även ha utfört målningarna i Kristberg och Brunneby kyrkor. Från den medeltida perioden finns några inventarier av mycket hög kvalitet bevarade, däribland ett altarskåp som finns på Historiska museet i Stockholm.

Bergsbruket var en betydande och viktig näring i socknen och flera bruk erhöll privilegier under 1600-talet. Detta tillsammans med den för landet generella befolkningsökningen bidrog till att det omkring år 1700 togs beslut att bygga om kyrkan för att få fler sittplatser. Enligt en teckning utförd i slutet av 1600-talet av riksantikvarien Johan Hadorph hade kyrkan vid det tillfället en rundbågig korportal, två små och högt sittande fönster på östra väggen, ett vapenhus i söder och sakristia i norr. Valven raserades 1704 och den norra väggen revs. En ny nordvägg murades upp, så att ett smalare långhus bildades och en korsarm uppfördes åt norr. Sakristian förlades under samma takfall som korsarmen. Församlingen fortsatte att bygga om och förnya kyrkan under i stort sett hela 1700-talets första hälft. En korsarm uppfördes i söder och ett torn uppfördes i väster. Det senare uppfördes av byggmästaren Peter Frimodig. Frimodig, d 1766, var byggmästare från Linköping och ofta anlitad i samband med kyrkobyggen. Karakteristiskt för hans kyrkor är de höga tornspirorna, som på t ex Horns kyrka. I Tjällmo var dock församlingens förebild den 1764 uppförda tornhuven på Vreta kloster kyrka. Kyrkan försågs med ny inredning och nya inventarier. Av dessa är bl a orgeln bevarad. Den byggdes ursprungligen 1710 som en tillfällig orgel för Uppsala domkyrka, som hade fått sin äldre orgel förstörd vid en brand. När den permanenta orgeln till Uppsala domkyrka var färdigbyggd kom den gamla orgeln till Tjällmo kyrka, vilket bekostades av brukspatronen på Hättorp. Fasaden tillverkades av bildhuggaren Anders Maximilian Trechner i Vadstena.

I början av 1800-talet försågs kyrkan med en ny altartavla, målad av konstnären Pehr Hörberg. Även den tillkom på initiativ av och bekostades av en av socknens godsägare. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Pehr Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Inredningen förnyades åter runt mitten av 1800-talet med bl a predikstol, altare, altarring och öppen bänkinredningen. Det finns inga uppgifter om vem som ritade och utförde inredningen. De äldre bänkarna, som togs bort vid renoveringen 1956-1957, var av samma typ som finns i Skeppsås och Källstads kyrkor och som eventuellt kan vara tillverkade av byggmästarbröderna Nyström i Kristberg. Byggmästarna Nyström var även ansvariga för om- och nybyggnaderna av de närbelägna herrgårdarna Hättorp och Skönnarbo vid den här tiden.

I slutet av 1930-talet blev det aktuellt att se över uppvärmningsfrågan i kyrkan, som upplevdes som mycket kall och dragig. Efter olika förslag om isolering och nya innerfönster fick arkitekt Erik Lundberg i början av 1950-talet i uppdrag att utarbeta ett förslag till renovering. Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier innan och runt 1950-talet. Under samma period som renoveringen av Tjällmo kyrka var aktuell var han ansvarig för en genomgripande restaurering eller snarare återuppbyggnad av Åtvids gamla kyrka. Lundbergs intention med restaureringsförslaget för Tjällmo kyrka var att förstärka kyrkans längdriktning och få altaret att åter bli medelpunkten. "Under tidernas lopp har den ursprungliga kyrkan tillbyggts och vidgats på olika sätt. Tornet samt de båda korskyrkoarmarna jämte sakristian ha sålunda fogats till. Det hela bildar ett vackert och imposant arkitektoniskt komplex, vilket samlar den öppna bygden kring sig." Så skriver Erik Lundberg i sitt förslag 1953. Den färdiga restaureringen kom dock att ge kyrkan helt ny karaktär. Arkitekt Uno Söderberg, som var Erik Lundbergs medarbetare undertecknade skrivelserna och även ritningar.

I samband med de byggnadshistoriska undersökningar som gjordes i kyrkan upptäcktes kalkmålningar och igensatta medeltida fönsteröppningar. Dessa upptäckter innebar att Erik Lundberg ändrade sitt ursprungliga förslag, bl a att Hörbergs altartavla skulle vara kvar på ursprunglig plats i koret. Dåvarande landsantikvarien Bengt Cnattingius ansåg i januari 1957 att de byggnadshistoriska spåren från den medeltida kyrkan borde lyftas fram, men att "Hörbergstavlans placering mot norra korsarmens nya vägg innebär emellertid enligt min mening ett visst splittrande av enheten, som istället skulle vinna om tavlans gustavianska omramning toges bort och målningen endast försågs med sin enkla guldlist." Det fanns en generell tvekan hos flera av remissinstanserna om Lundbergs mycket radikala omgestaltning, men som Linköpings Domkapitel skriver i ett brev till Byggnadsstyrelsen i april 1957 fanns det inte "tillräckligt bärande skäl anförda av Riksantikvarieämbetet för ett frångående av församlingens bestämt uttalade önskan om fastställelse av det uppgjorda förslaget." Riksantikvarieämbetets åsikter riktades främst mot att Pehr Hörbergs altartavla skulle flyttas till den norra korsarmen. "Sedan kyrkorummet fått en sådan utformning att den senmedeltida kyrkan i viss mån tecknar sig tvärs igenom 1700-talets korskyrkorum är det huvudsakligen i korsarmarna som de klassicerade inslagen göra sig gällande: läktarna med sina vitmålade barriärer och - eventuellt - Hörbergs altartavla."

Kyrkan omdanades totalt i tidens modernistiska anda. Korskyrkans tydliga plan förändrades interiört genom nya mellanväggar under läktarna i norr och söder. All inredning, med undantag av 1700-talsorgeln och 1800-talets predikstol, nygjordes efter Lundbergs ritningar. Det gällde även såväl fönsterbågar som detaljer till bl a armatur och piedestaler till ljusstakar. Sakristian nyinreddes norr om koret och utrymmet för den gamla sakristian inreddes till bl a bönekammare och textilförvaring. I den norra korsarmen inreddes ett bisättningskapell med välvt tegelvalv och ett uppmurat gallerverk av tegel framför fönsteröppningarna. Även inredningen nygjordes efter Lundbergs ritningar. I södra korsarmen bildades ett vindfång samt utrymme för vaktmästarlokaler och apparatrum för de nya elektriska installationerna.

Kyrkan har sedan den omfattande ombyggnaden på 1950-talet endast genomgått åtgärder av vård- och underhållskaraktär. Den största förändringen utfördes 1983 då kyrkans spåntak ersattes av kopparplåt, vilket redan 1957 hade lagts på tornhuven.